Ni män som anser att våldtäkt "inte är så farligt", svara på följande frågor

Fast det är väl inte skadan i sig som nödvändigtvis är det största traumat? Många som blir attackerade och utsätts för våld ute av främmande får trauman och blir t.ex. rädda att röra sig utomhus, drar sig tillbaka, slutar jobba o.s.v. Om de dessutom blir så svårt misshandlade och torterade att de bryter ben, så lär det förvisso inte hjälpa. Men däremot lär ytterst få drabbas av ett liknande trauma om de råkar halka utomhus på vintern och bryta ett ben. Det är inte i första hand själva skadan som är det väsentliga. Samma torde gälla väl gälla för oönskad penetration? Det kan säkert vara hemskt och smärtsamt om det sker t.ex. för att man råkar sätta sig fel eller genom någon annan olycka, men med all sannolikhet är det avsevärt färre som får ett bestående trauma av det än av att bli våldtagna. Speciellt om man utöver att bli våldtagen blir hotad, misshandlad, halvt ihjälslagen o.s.v.

Det är så klart högst märkligt om någon verkligen tror att våldtäkt skulle traumamässigt i snitt ligga ungefär på samma nivå som att råka bryta benet, men jag är rätt säker på att den uppfattningen är minst sagt ovanlig. Sannolikt är det avsevärt vanligare med många andra psykotiska föreställningar, som att man tror att folk genom satelliter, radio m.m. läser ens tankar, att man tror att genuspseudovetenskap är vetenskap o.s.v.

Jag menar att de männen knappast har några döttrar. Därför kan dom säga så.

Så det är det du tröstar din dotter med?:

"Gumman du är avsedd att penetreras. Nu går vi vidare!"

Våldtäkt är givetvis fruktansvärt, men feministerna har ingen annan än sig själva att skylla på för att det skett en begreppsförskjutning här.

Det finns ju gradskillnader även i helvetet. Det är en jävligt stor skillnad på att bli nedslagen ute i en park och bli gruppvåldtagen, och att någon t.ex. inte kollar upp samtycke före de börjar på.

Det ena kan vara livsföstörande, det andra är säkert obehagligt men spelar inte ens i samma division. Att kalla båda för samma sak gör att vissa säkert anser att det på den lättare sidan av spektrumet inte är så jävla hemskt.

Det är nog få som tycker det första scenariot på någon nivå är ok.

Man både kan bli, samt många blir, anklagade för våldtäkt utan att ens ha rört personen, på rumpan eller någon annanstans. Våldtäkter har utan någon som helst jämförelse flest falskanmälningar. Några studier från Sverige känner jag inte till, men jag har sett utländska studier som pekar på resultat som att t.ex. 40% av alla våldtäktsanmälningar är falskanmälningar. Och många av dessa länder skulle kanske inte ses som lika "våldtäktsanmälningsvänliga" för falskanmälare som Sverige har varit de senaste kvartsseklet, åtminstone fram till att svenska rättsväsendet började för några år sedan åtminstone i undantagsfall åtala bevisliga falskanmälningar.

Men nu är falskanmälningar inte värst relevant för tråden, om diskussionen handlar hur pass traumatiska verkliga våldtäkter är.

8% är falska enligt FBI.

Att bli dömd för våldtäkt i Sverige är väldigt svårt och inget "vanliga" män och kvinnor behöver gå runt och vara rädda för.

Jag tolkar det tvärtom, många kvinnor tycker inte att det är så farligt att bli våldtagna. Hur ofta läser man inte om "frozen fright" och kvinnor som inte vågar säga nej?

Många kvinnor verkar tycka att en utskällning eller en flatnäve är värre än en våldtäkt. Mycket underligt...

Håller helt med dig här! Begreppsförskjutningen är ett problem och man måste kunna se lite mer nyanserat på saker än att rakt av jämföra en brutal överfallsvåldtäkt med en fråga om uteblivet samtycke.

Vidare kan jag själv irritera mig lite på när folk förklarar för brottsoffer att deras "liv är förstört" eller att "deras liv är över". Även om någon utsatts för ett brutalt brott så gagnar det knappast offret och dess väg tillbaka till ett normalt liv att få sådana saker slagna i skallen.

Sedan när det gäller benbrottsjämförelsen, som jag förvisso inte sett själv, så haltar (ho ho) den minst sagt en aning. Möjligtvis skulle man kunna jämföra ett benbrott med en våldtäkt om benbrottet orsakats av att någon dyker upp och med tvång bryter av benet, i annat fall jämför man rimligtvis en olycka med ett övergrepp.

Det är ett av de värsta brotten man kan begå. Men det finns fortfarande ingen anledning att överdriva allvaret, det gör bara skadan värre.

Folk brukar säga att någon som har blivit våldtagen har fått sitt liv förstört. Jag säger att dessa offer mycket sällan fått sina liv förstörda. Vilket mår offret bäst av att höra?

Om jag eller min dotter skulle bli våldtagen så skulle jag resonera att det kommer bli en jobbig tid att bearbeta detta, men vi kommer att komma över det och kunna lägga det bakom oss.

En försvinnande liten klick män möjligen - du är helt ute och cyklar om du på fullaste allvar tror att mer än 2-3 % Sveriges män tycker att våldtäkt "inte är så farligt". Om du däremot frågar män från MENA som befinner sig i Sverige får du en betydligt högre procent - vänd dig till dem direkt istället, kalla även in ett par tre tolkar.

Menar du att de användarna alltså ljuger?

Så man måste ha döttrar för att kunna empatisera med våldtagna kvinnor? Jag vet i alla fall en användare som säger sig ha döttrar som resonerar på liknande vis.