Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

Berätta hur ett argument from ignorance är bevis.

Låt mig gissa. Religiös friskola? Ska det vara vetenskap?

Varför skulle det vara nödvändigt? Det är som att säga att utan en gud som svingar sin hammare kan inte åska finnas. Vidskepelse. Du kan inte bara SÄGA att det är så, du måste BEVISA det. Herre gud och du har undervisat någon?
Jag har bemött dig på ett ärligt sätt och du väljer att kritisera mig för det? Får det dig att må bättre?
Du klipper och klistrar från webbsidor istället för att lägga fram egna argument vilket tyder på att du inte ens vet själv vad du pratar om. Sedan när någon på ett intellektuellt hederligt sätt bemöter dig ändå slår du dig för bröstet och konstaterar att du minsann inte investerat någon tid i ditt inlägg. Bra jobbat.
Jag förstår åtminstone det jag skriver eftersom det kommer från min egna uppfattning. Du upprepar bara det andra lagt fram åt dig. Inte konstigt då att du inte KLARAR AV att bemöta mina motargument utan skrivet ett sånt här inlägg som svar.
Det är vårt några minuter så att din vettlösa kreationisttext inte står oemotsagd.

Många troende går tillbaks till detta så jag är nyfiken.
Varför ska man anse att existensen av något är bevis på ett medvetande bakom det?
Hur kan man avgöra det? Är det bara en naturlig kneejerk-reaktion eller finns det tanke bakom det?

Ska man tro på allt som inte går att motbevisa/falsifiera?
Kanske man kan tro på allt som inte går att motbevisa/falsifiera som har många anhängare?
Gäller det oavsett om det motsäger varandra?

Vad annat ska man basera det på? Magkänsla?

Om det inte går att ha en korrekt uppfattning på något vis och allt är vilseledande och våra aphjärnor inte klarar av det, hur kan man då ens tro på en gud? Ska utgångspositionen alltid vara att tro på en gud utan anledning? Ska man inte basera det på något alls? På sådana kriterier kan man ju tro på vad som helst.

Oavsett om allt är uppfunnet av troende, så vad? Är det ett auktoritetsargument nu?

När argumentationen tryter.. "Ja meh, Googla det då!"

Du är väl inte en total idiot va?

Du skulle väl inte anstränga dig för att misstolka allt med avsikt?

Försök lägg av med bajsgrävandet, du kommer inte hitta något guld däri ändå..

Om du vill diskutera, kryp ur ditt eget arsel först.

Tror du att du själv besitter ett medvetande?
Om du tror det. Varför tror du det?

Du är väl inte en total idiot du heller?

Du skulle väl inte anstränga dig för att misstolka allt med avsikt?

Försök lägg av med bajsgrävandet du också, du kommer inte heller hitta något guld däri..

Om du vill diskutera, kryp ur ditt eget arsel först du också.

Tror du att du själv besitter ett medvetande?
Om du tror det. Varför tror du det?

Okej, då har jag ingen aning om vad du menar med att jag skulle ha tvingat någon till något...


Nej, nej, nej! Att inte tro är att inte tro. Det är inte "en trosuppfattning" att inte hysa en trosuppfattning... Det är INTE samma sak att inte vara övertygad om någons skuld, som att vara övertygad om någons oskuld.

Sedan om jag sätter på mig min teist-hatt så kan jag förstå att för den som tror på dessa magiska rymdtrollkarlar så är det irrelevant om personen inte tror på gud, eller om den tror att gud inte finns. Jag kan förstå att i er magiska värld är detta strunt samma.
Problemet är att om man skall ha en utvärdering i huruvida påståendet att gud finns har någon rationell basis eller inte så är det av essentiell betydelse att teisten förstår att DEM har en bevisbörda då dem hävdar att någonting existerar.

Den som efter utvärdering av bevis når slutsatsen "inte skyldig" har inte en bevisbörda. Orsaken till detta är att vi vill undvika att oskyldiga döms, då lägger man bevisbördan på påståendet, inte den som inte är övertygande om påståendet.
Dem som inte är övertygade om någontings existens har inte en bevisbörda. Orsaken till detta är att detta är den enda rationella utgångspunkten om man vill undvika att ha falska trosuppfattning, då lägger man bevisbördan på påståendet. Då tror man inte på något förrän efter dess att dess existens demonstrerats. Dess icke-existens, och om det är belagt eller inte, är irrelevant. Det är så situationen föreligger om man plockar av sig sin teist-hatt, en infallsvinkel jag skulle hävda att alla människor av något förstånd (inklusive teister) använder sig av hela tiden i deras vardagliga liv, medans de gör ett undantag för gud...

Skulle så inte vara fallet skulle ni vara så godtrogna att ni blivit lurade av bedragare, konspirationsteorier och allt möjligt, hela tiden, varje dag, alltid.
Det sker ett UNDANTAG för gudsfrågan, som behandlas helt annorlunda, och det finns inget skäl att göra detta undantag.


Jag skulle då säga att du använder subjektivt som ett substitut för det redan existerande ordet 'relativt'. Någonting som är relativt 'beror på' eller 'förhåller sig till' någonting annat.
Nästan allt i universum är relativt till något annat, och med dessa definitionerna du använder (om du fortfarande menar att objektiv/subjektiv är motpoler av varandra) så blir objektivt någonting irrelevant, det finns inte för allting är subjektivt. Alternativt så finns inte någon konflikt mellan objektivt och 'subjektivt' (aka relativt), de är inte motpoler av varandra vilket de är så som jag använder begreppen.

Objektiva frågor har objektiva svar. Huruvida månen existerar eller inte har ett korrekt svar. Svaret vore detsamma om inga levande varelser existerade.
Subjektiva frågor har subjektiva svar, som inte är rätt eller fel utan bygger på subjektets preferenser, tolkningar, värderingar eller tankar.
Huruvida norrsken existerar eller inte är en objektiv fråga med objektivt svar, huruvida norrsken är vackert eller inte är en subjektiv fråga med subjektiva svar.

Som sagt, ordet relativt finns redan. Använd det istället för att omdefiniera subjektivt, det är mitt tips åtminstone, men jag förstår åtminstone vad du menar med det.


Nja, jag vet inte om jag instämmer i det ens med dina definitioner.
Existerar Jorden?
Har denna fråga inte ett objektivt, sant svar? Är denna fråga eller dess svar relativt till något? Vadå?


Ehm, okej...? Jag skulle definiera medvetande som tankeprocesserna av en tänkande varelse, förenklat. Den enda relevansen jag ser till makt är att medvetandet har makten över den fysiska kropp den verkar inom.
En robot idag kan ställa frågor och påverka förhållanden, men de har inget medvetande.
En hund kan inte ställa frågor (även om den kan påverka förhållanden) och har medvetande.

Förstår fortfarande dock inte vad varken våld eller makt har att göra, överhuvudtaget, med religion och gudstro.


Woot? Alltså, kvantum är bara namnet vi gett till ett forskningsområde, som likväl hade kunnat kallats för "mikrofysik" eller någonting annat, då det är detta det handlar om. Fysik på extremt små skalor, atomnivå och lägre.
Att säga att detta "är frågor", eller att något "består" av detta låter som märkligt formulerade meningar i mina öron...

Om det hade kallats för mikrofysik, hade du förstått vad jag menat om jag sagt "mikrofysik ÄR frågor" eller "rumtiden består av mikrofysik"....?


Ja, då jag är fast i mitt eget medvetande blir ju rimligen det utgångspunkten. Ingen aning vad du menar med det eller vart du vill komma, nej.


Med dina i min mening märkliga definitioner, typ, ja. Några frågor kan de ju inte ställa, men i dina definitioner blir ju "medvetande med makt" = "något/någon med relation som möjliggör påverkan".

Du bör ju dock fråga dig själv om faktumet att dina definitioner leder till att 'energikvantum' är ett 'medvetande med makt' kanske gör att dina definitioner är något för breda och oanvändbara i denna kontext? Tror du att teoretiska fysiker i allmänhet hade accepterat att energikvantum är ett medvetande med makt...?


Jag tror att mitt egna medvetande existerar, ja. Jag är inte helt övertygad om fri vilja. Den är åtminstone inte helt fri, den saken är klar. Den är antingen begränsad eller obefintlig.

Ja, alltså det kan vi ju. Du kan påverka de fysiska processerna i hjärnan med tankekraft och observera detta i realtid med befintlig teknologi.
Säg att jag övertygade dig att en närstående hade gått bort (även om så inte vore fallet). Jag kan garantera dig att förändringar hade skett i hjärnan, fysiskt och påvisbart, endast som konsekvens av dina tankar.
Kraft kan ha olika betydelser i olika sammanhang, men tankekraft antar jag kommer från medvetandet eller kroppen. Men vem vet...


Låter som svammel i mina öron. I synnerhet då det är en uppenbar logisk motsägelse.


Värde är en subjektiv fråga. Däremot så kan siffran 1 konkretiseras med att faktiskt hålla 1 antal av någonting.
0/0 = error, inte 1.


Ingen aning, men jag tror inte det.


De två första meningarna, helt rätt. Slutsatsen på tredje meningen dock, helt uppåt väggarna... Nej, nej, nej...
Det stämmer att man relaterar någonting som är med någonting som inte är; men vi som ÄR, är endast. Det är logiskt omöjligt att vara och inte vara på samma gång...

Jag rekommenderar att ta 5 minuter och läsa lite om 'logical absolutes', eller logikens lagar. Detta är grundpremisserna för all kunskap. Utan acceptans av dessa premisser kan du omöjligen veta någonting om någonting, någonsin.
https://en.wikipedia.org/wiki/Law_of_thought#Three_traditional_laws:_identity,_n on-contradiction,_excluded_middle

The law of identity: X is X.
The law of noncontradiction: X is not non-X.
The law of the excluded middle: Either X or non-X.

Detta är fundamental tankeförståelse, och jag blir mörkrädd över att man inte lär ut detta i skolan, som KRAV, i HÖGSTADIET. Inte som tilläggsval i gymnasiet.....

Så om du stannar en person på gatan och slår denne sönder och samman, då har du inte brutit mot dennes eget intresse alls?

Du är uppenbart en obildad idiot som älskar att Tro att du visste både sanningen och vad andra försöker säga.
Den här diskussionen leder ingen vart om du inte erkänner och accepterar detta faktum.
Självklart är du skräckslagen med din attityd!
Läs lite filosofi själv kanske?
Det finns betydligt smartare människor än du själv som redan besvarat dina frågor och förklarat vad jag har menat.
Existentialism brukar ingå ytligt redan i en A-kurs filosofi.. börja där?

Hur tror du själv att det första som existerade skapades? Vad utgick det ifrån?

För alla som inte är totala idioter är det ganska logiskt att det första som existerade uppkom genom relationen/faktorn mellan just ingenting och ingenting sig självt.
0^0=1
0/0=1

Ok, då försöker vi igen, utan din skitkastning den här gången förhoppningsvis.
Vad ska man basera en definition av Gud på (om inte vad andra berättar för en?)

Baserat på ditt inlägg:

Jag är faktiskt intresserad. Utöver hörsägen, vad kan man basera en definition av Gud på?

jag förstår inte varför man diskuterar religion om man inte ens förstår att Gudstroende tror att det dom tror på kommer ifrån Gud.