Citat:
Ursprungligen postat av
Solglittret
Är du inte långt ute i semantikens virvarr när du tycker att om någon har dödat att det är något helt annat än mord??
Juridisk kan man inte åtalas för begreppet "att ha dödat" - man måste precisera under tydligare rubrik. Vållande, dråp eller mord eller medhjälp, anstiftan till något.
Min fråga till A-C A gällde antal mordoffer - och svaret från henne var tre stycken.
Om H är mördad är hon naturligtvis ett mordoffer och inget annat om hon dödats av sin make.
Huruvida det var välförtjänt eller önskat av henne är inget som har någon betydelse för formulering att hon är ett mordoffer. Statistiskt kommer hennes död att klassificeras som mord genomfört av maken.
Jag minns plötsligt en sida för kalenderbitare som citerades i tråden, kan vara SCB eller någon tråd här på fb rörande årsstatistik över självmord och mordoffer. Har för mig att det klassades som två mord och två självmord.
Vaffö gö’ di på dätta viset?
Ja, de vill väl hålla sig närmare den utredda verkligheten än sg:s jakt på en maskulin mördarmentalitet som härskar i djupet på alla, eller vad hen nu far efter.
H är inte mördad. Nix. Det har inte funnits motiv eller uppsåt för det och följaktligen har så icke skett. Om O uppsåtligen mördat H så har han också uppsåtligen mördat barnen, för annars kunde ju H, som varit kvar i livet, ta hand om barnen, och ”barmhärtighetsmordet” på barnen hade varit orimligt eller orealistiskt att tänka sig som möjlighet. Det har inte varit aktuellt att mörda barnen först, för att de ska dö/få dö, och sen gå o grunna på om eller hur eller när en eller flera föräldrar på platsen ska dö.
H:s död är att förstå som oskiljaktig från barnens död, precis som hennes ansvar för deras död därigenom och i alla logiska ledder, är oskiljaktigt från O:s ansvar. Det går inte att tänka en enskild individs död i familjen utan samtidigt de övrigas. Därför är H lika medskyldig och därför är H inget offer och därför är O inte orsaken till hennes död — det är hon själv.
Det finns ingen rimlighet i att tänka detta fall på något annat sätt.
Om O är H:s mördare så är brottet som skett O:s ”slakt” av den ovetande övriga familjen. Det är inte detta som har hänt.
Det är liksom inte fråga om att mord än slinker hit och än slinker dit och att det lika gärna kan vara det ena som det andra. I så fall skulle vi ha två miljoner mord om året. Mord är jävvlitt sällsynt, sett till alla möjliga livssituationer som utspelar sig varje dag bland mänskorna. Särskilt sällsynt för offren till morden då, efter genomförd handling. Med en mordfrekvens med två miljoner mord om året så tickar medborgarna snabbt ner mot himla få.
Nä, ”mord” får de ta i ”kyrkan”. Det har de inte gjort. ”Mord” är (i domstol) vad åklagaren rubricerar något (efter utredning) med hopp om att utmäta fängelsestraff för detta. Ett sådant mord sker inte, det bestraffas, om vilja finns att bestraffa. Här finns visst viljan på somliga håll, men liket som borde låsas in är inte tillstädes. Rättsstaten tvekar inför sådant bruk, och måste då fundera på termostater i cellerna, så att man kan sänka temperaturen till bårhusnivåer.
Nej, enligt varje verklighetstillvänd förståelse, också av planetens geometriska form, så har O inte alls mördat H. Det är inte det som har hänt. Det är inte en korrekt återgivning. Föräldrarna har tagit sina liv efter att de tog barnens.
Det finns ”många” i samhället som går runt och ”mördar” just för att det är förbjudet. Mantorp är ett sådant fall. Det är helstolligt, men mänskligt och psykologiskt sett tydligen logiskt, och då inte egentligen så märkligt, ja, annat än för offren. För övrigt och s.a.s. som utgångspunkt är ”mord” vad samhället och rättvisan klassar handlingar där man har ihjäl personer för att ta deras pengar eller fru eller hus eller jobb eller på annat sätt få personlig vinning av det, på längre eller extremt kort sikt. Eller för att man inte gillar dom eller är arg på dem. Men alla ”sätt” måste ju bestraffas, även de riktigt, riktigt dåliga. Men folk som mer eller mindre mördar för mördandets skull (och ofta väljer på ett eller annat sätt för dem värnlösa offer) är en form av mänsklig extremism som ligger långt långt ut på farliga marker, mänskligt sett. Det har inte så mycket att göra med vad som hände i Bjärred. Såna kan kanske hellre kallas ”mördare” per se, för de fattar liksom inte ens efter att man förklarat för dem. De är faktaresistenta.
Men det finns ingen verklighetsförankring i att kalla O mördare rörande H. Däremot vad gäller döttrarna absolut, men just genom samförståndet, med H, kring det. Sen återstår det för psykologer att försöka avgöra hur pass korkade föräldrarna var i sitt gemensamma beslut. Eller om det mest bara var förbjudet. Och otrevligt. Och ett handlande mot bättre vetande.
Tillägg:
Här är posten jag tänkte på: familjen i Bjärred (fall #008–011) är rapporterade i statistiken som två säkra fall av offer för dödligt våld, och två avskrivna (självmord). För ett år sen:
(FB) Dödligt våld i Sverige 2018