Kvinnor får i genomsnitt 4 MKR under sin livstid från män

Skulle detta inte skapa enorm bitterhet i sig? Visst kan jag tänka mig att även kvinnan som skaffar sig familj med sitt andra val (speciellt ifall det är en typ tionde val, haha) blir bitter, men ensamstående mamman som ratats av alla och sedan får bära familjen på sin rygg har det ju inte enkelt.

Vem som helst som vet lite om psykologi vet ju dessutom att staten aldrig någonsin kan ge emotionell stöd som den kvinnan behöver, att vara ensam med ansvar mår kvinnor sällan bra med. Det är bättre att till och med ha emotionell stöd av en loser, speciellt när barnet är liten.

Sedan är modern som sparkat ut fadern när barnet är runt 10 fortfarande någonslags uppdelning av ansvar som underlättar (samt att fadern måste betala en massa för ungen), men den renodlade ensamstående mamman lever ett plågsamt liv där varje dag är en kamp och ingen är med att ta beslut om barnet.



Bidrag i form av pengar är bara en liten del av en människas behov, det är materialismens förenklade Världsbild där allt ska reduceras till pengar.

Att stå ensam inför alla beslut som kommer med att ha ett barn (som dessutom får större chans att typ få ADHD och annat kaotisk beteende utan pappor) tynger ner en person något enormt.

Lägg därtill känslor av avundsjuka av att se andra kvinnor med perfekt familjelycka, känslan av ensamhet att aldrig ha någon partners och i bästa fall ha någon som knullar en men gör allt för att inte fastna i ett förhållande med en annan mans barn upp i halsen.

Kvinnor har ju behov av närhet (duh...), singelmammor har ju alla anledningar att må pyton.

De som drömmer om ett singelmammaliv gör naturligtvis slag i saken. Till skillnad från förr då kvinnor inte såg något annat val än att stanna kvar.

Singelmammor kanske mår sämre för att barnens fäder ställer upp för lite kanske?

Mår singelmammor som drömmer om ett singelmammaliv sämre för att fädern de inte ville ha i sitt liv ställer upp för lite?

Det är fint att ni ömmar så för singelmammor. Ni har inga förslag på åtgärder för att underlätta för dessa stackars kvinnor? Tvångsgifte kanske?

Det handlar inte om att ömma för singelmammor. Det handlar om att beskriva verkligheten som den är, att tala om verkligheten som den "borde vara" hör inte hitt.

Ingen är för tvångsgifte här. Ingen tror heller att de kan trolla bort problem med moderna samhällen med en trollstav. Men att vi åtminstone ärligt talar om verkligheten som den är, det är faktiskt en riktig bra början (många diskussioner börjar med premiser om verkligheten som den borde vara, och verkligheten ska sedan bara undanröjas för att transformeras till formernas Värld).

Varesig Darwinisten eller jag är exempelvis ens kristna.

Jag är personligen inte så insnöad i kärnfamiljen som ideal (en av folkhemmets påhitt) och har alltid älskat mer storfamiljen som ideal (av att ha kommit nära kulturer i Sydeuropa och Latinamerika). Men sådant kan man inte trolla fram från intet, som Bergman sa så kommer det ta mycket tid innan vi får veta konsekvenserna av att ha huggit av trädet "Sverige" från dess rötter.

Ja, men nu har ni skrivit spaltmeter om hur synd det är om singelmammor.

Ok, det är jättejättejättesynd om singelmammor och de mår jättejättejättedåligt.

Haha, ja, men nu var ju alla bra män att planera att skaffa barn med redan upptagna eller hur? Vad ska kvinnor då göra tycker du?

Det är fint att ni ömmar så för singelmammor. Ni har inga förslag på åtgärder för att underlätta för dessa stackars kvinnor? Tvångsgifte kanske?

För att sådan ser verkligheten ut. För somliga av oss är det viktigt att man förstår verkligheten precis som den är och inte som man vill att den ska vara.

Att singelmammor mår skitdåligt är ju inte mer kontroversiellt än att skilda pappor mår skit eller incels för den delen.

Ja, varför inte? Har fäder bara skyldigheter att ställa upp på villkor att de bor ihop?

Mitt enda problem med singelmammor är kostnaden i skattepengar. Givetvis ska de få tillräckligt med pengar så barnen kan leva ett drägligt liv. Det är inte barnens fel at mamman valt att skaffa barn på egen hand. Men väljer man att bli singelmamma så får man acceptera att man inte kommer ha samma ekonomiska förutsättningar och lika mycket fritid som en gift mamma i en kärnfamilj.

Gör de val du vill, men stå för konsekvenserna av dem. Sluta kräv att alla andra ska betala för dina livsval.

Men om man aktivt drömmer om och/eller väljer ett liv som singelmamma, så bör man väl vara förberedd på det?