Hur kan man lita på vetenskap/forskning som inte är helt transparent?

Alla, efter en viss ålder, vet att 1+1 är 2. Det är logiskt, man förstår varför så blir utfallet, man kan själv enkelt testa sig fram till svaret. Matematik (för det mesta, finns säkert en del som är överabstrakt för att förstå sig på) är en exakt vetenskap. Vissa uppgifter betydligt svårare än andra såklart dock. Men där man inte kan lösa uppgiften själv så kan en pedagogisk och duktig lärare vissa uppgiften och lösningen för dig så att du skulle kunna följa med på resan och förstå klart slutmålet - även fast det kanske skulle vara för svårt att minnas alla regler och tillämpningar för att själv senare med ett annat men snarlikt tal lyckas lösa det.

Detta förstår folk, och kan uttala sig med en god trovärdighet och övertygelse för att inom sig själva känna att det helt klart är sant och att andra människor delar samma uppfattningar och övertygelser.

Men så har vi all annan kunskap - som folk ändå envisas med att vara övertygade om - som inte alls är självklar eller förståelig annat än att man är en papegoja som upprepar påstådda sanningar.

Zink är bra för dig! Hur vet du det? Hur kom Du fram till det? Du kan omöjligt veta detta. Allt du har gjort är att troligen ha Läst denna s.k.fakta i en bok/skolan/internet/tidning. Du vet ju egentligen inte alls svaret. 1+1 är logiskt. Att zink är bra för kroppen är inte logiskt, du har bara övertygat dig om det för att du "läst om det".

Så egentligen alla rapporter eller forskningsresultat man läser är inte alls fakta utan bara teorier som har mer eller mindre god grund. Inte ens de som kommit fram till ditten eller datten är innerst inne helt säkra. Ändå presenterar folk allsköns teorier som att det faktiskt skulle vara så, när allt de gjort är "läst om det".

Kostlära, hur kroppen fungerar, hur mycket sömn man behöver, fysiologi.. Massor områden.. Där kunskapen som sprids inte är mer värd än att någon läst om det och så är djungeltrumman varm sedan.

Och folk förfasas av fake news, när de gladeligen talar om för dig hur förträffligt det är att dricka slånbärsjuice.

Är det verkligen sunt att vara övertygad om saker man inte kan vara helt säker på - som att 1+1 blir 2?

Det mesta är ju sälj trick. För att sälja.

Nått måste man ju säga om man är professor.

Annars undrar ju någon vad dom glor på i sitt microskop.

Då kan man säga vatten är nyttigt. Å fleromättat fett är säkert också bra å b vitamin är bra. För det är ju ingen som vet iaf

1+1 = 2 är ju något vi hittat på.

Undrar lite när jag tänker hur man gör en AI av datorn. Tex säger man 1 + 1 till en dator kan han ju i princip inte under några omständigheter gissa ur 2 . Det måste talas om .nån måste meddela vad som är nyttigt

Ekonomi är en bra grej att fokusera på där folk leker experter: "bostadsbubbla snart", "det är FIAT-valuta ju", "denna aktie är guld värd", "det är läge att sälja nu, sen är det för sent".. Bla bla bla.. En slantsingling. Går det bra framstår man som klok, går det dåligt rationaliserar man och återupptar sitt liv som en väl dresserad papegoja utan minsta eftertanke eller framförsikt.

Jo så äre. Experterna vet att säger vi att det här kommer gå bra så kommer robotarna följa det å sätta in pengar där å dom som vet att det är en påhittad bubbla plockar ut pengar innan det normaliseras.

Har du läst en forskningsartikel? Gör det och kom tillbaka.

Varför? Du kan väl läsa en och komma tillbaka istället.

På Borneo kan (eller kunde iaf) varje vuxen människa i den s k ursprungsbefolkningen ALLT som behövs för att överleva i djungeln där. De känner till allt som är farligt, allt som går att äta, allt som har medicinska egenskaper av något slag, hur man bygger en hydda, klättrar i träd för att komma åt t ex något ätbart där, etc. Iaf enligt Jarred Diamond i någon av hans böcker (Collapse? Minns inte). De har en imponerande mängd kunskaper, kanske mer än vad någon enskild västerländsk människa har. Men som samhälle har ju vi närmast oändligt mycket mer kunskaper, både om det basala som om matproduktion och husbyggnad, men även om industri, teknologi, vetenskap, etc, etc.

Det är omöjligt för en enskild människa att veta allt om allting i våra liv. Men som samhälle kan vi ju det. Vi har ju t ex läkare som vet väldigt mycket om människokroppen. Och ingenjörer som vet väldigt mycket om sina ingenjörsområden. Och forskare med otroliga kunskaper inom sina respektive gebit. Etc etc.

Lösningen är att lita på folk. Och att lära sig något om källkritik och om vilka man kan lita på. Samt att heller inte övertolka om t ex hälsoråd. Säger t ex någon studie att en viss sorts mat minskar risken för cancer, så betyder inte det att den maten är någon garanti.

Alternativet är att leva just som ursprungsbefolkningen på Borneo, med egen koll på allt man behöver. Utan avancerad medicin och vetenskap etc. Det är inget för mig, annat än möjligen som ett kortare semesteräventyr.

Klart det är guld värt att i möjligaste mån lita på folk och den etablerade vetenskapen. Även fast Borneo-metoden låter som god för själen.

Så egentligen kanske man borde hänvisa all undran till den befintliga vetenskapen inom sagda område. Blir ju inte mycket till samtal då kanske, men man slipper framstå som oklar. Man kan ju lägga smakomdömen istället. Fast jag tycker ändå fortfarande att det skulle komma kännas olustigt att lita på forskning som är så beroende av politik och ekonomi eller varför inte människans brister.

Så du behöver absoluta sanningar för att kunna bli övertygad om verkligheten? Vi litar på vetenskapen för att den uppenbarligen fungerat bättre än något annat för att förstå vår omvärld och faktumet att vi aldrig når 100% säkerhet är stor del av anledningen till varför. Sluta förvänta dig något som du aldrig kommer få (och egentligen inte vill ha) och bli mer pragmatisk. Vetenskap som inte håller visar sig oftast vid praktisk tillämpning. Om den inte gör det så kanske den kunskapen inte är så relevant för gemene man trots allt.

Men man kan ju gå någon kurs själv i ämnen som man tycker är viktiga eller intressanta. Gå på föreläsningar. Finns också mycket bra på nätet. Läsa böcker. Informera sig. Kurser etc ger också personliga kontakter. Kanske t o m själv kan kvalificera sig för ett jobb och bli en insider inom något område. Eller engagera sig politiskt och få insyn den vägen. Trots allt är det ju bara vanliga människor som gör sånt där.

Nej, verkligheten existerar ändå såklart. Jag tycker främst det är osmakligt att vara övertygad om något som man inte alls är säker på, något som man bara "lärt" sig läsledes. Kanske är bättre att vara osäker? Kanske inte å andra sidan.

Men jag är övertygad om att alldeles för många bara läser saker rätt uppochner och anammar det utan minsta eftertanke.

Denna tråd berör, som jag ser det, frågan om vilken vikt vetenskap skall/bör ha i vårt samhälle. Innan upplysningen var folk övertygade om att jorden var platt och skapad av ett gudomligt väsen. När den vetenskapliga metoden började användas för att förstå hur saker funkar och för att skynda på utveckling av sånt vi (tror att vi) behöver, blev guds existens utmanad. Den vetenskapliga metoden är den som historiskt visat sig funka bäst för att skaffa oss såväl kunskap som prylar som gör att vi får det bättre. Den är överlägsen konsensus/demokrati, tex "låt oss rösta om mjölk orsakar cancer eller inte". Den är också överlägsen den dogmatiska delen av religion, vilken förbjuder ifrågasättande av vissa grundbultar, tex att skaparen meckade ihop vår värld under de första sju dagarna av vår existens. Med det sagt vill jag dock framhålla att den spirituella delen av religion kan ge människan nyttiga regler kring hur vi bör förhålla oss till varandra för att göra livet drägligt och inte så kallt.
Den vetenskapliga metoden går i kort ut på att: Ställ upp en hypotes kring hur något funkar / hur något skulle kunna göras. Tänk ut experiment som skulle motbevisa din hypotes och låt alla öppet veta vad din hypotes är så att de kan konstruera motsvarande experiment. Gör de experiment som har chans att trasha din hypotes FÖRST (vänta med de som skulle bekräfta den). Så länge du själv eller någon annan inte lyckas motbevisa din hypotes får det vara den som gäller. När alla börjar känna att de inte klarar att trascha den har den evolverat till en teori, vilket är en väldigt bra utgångspunkt för utveckling då ju ingen lyckats motbevisa den, trots idoga försök. Den vetenskapliga metoden innefattar således element av start ifrågasättande, stor öppenhet och acceptans att man kan ha fel. Den vetenskapliga metoden har gett er allt ni har idag (på gott och ont) - elektricitet, bilar, mediciner, bröstsilikon, i-phones....
Jag kan idag se tendenser i samhället till att man ifrågasätter saker mindre än tidigare - sägs det tillräckligt många gånger på sociala medier måste det ju vara så. Jag kan också se tendenser till att folk börjar tycka som alla andra, måhända för att få acceptans från gruppen. Tror att detta är en farlig väg - vissa saker har börjat få fäste som dogmatisk religion och lite sund skepticism och ifrågasättande hade nog inte varit fel för att få till en positiv samhällsutveckling. Vill härmed ge vetenskaplig metod, sunt förnuft och mod att utmana en stark puff! Vill också uppmana alla er torra forskare som sitter kvar på era labb att ge er ut bland vanligt folk. Ni har en j-ligt bra metod att föra fram, och vanligt folk har ett stort behov av att lära sig den!