Citat:
Ursprungligen postat av
Vinbergssnacka
Tack för din berättelse. Det var mycket värdefullt för mig att läsa. Att kunna läsa hur det kan vara. Jag var fascinerad att läsa båda över att din vännina vågade att berätta för dig och hur terapeuten kunde vara så 100% säker att inget kommer att hända. Man förstår också bättre varför det är så svårt att söka hjälp pga rädsla och skam.
Att någon form av tvångstankar är med i Bjärredsfallet tror jag, men jag vet inte vem som har haft vilka.
Det ser ut att finnas en ”catch” i de beskrivna tvångstankarna: rädslan att bli larmad till socialen och förlora vårdnaden om barnet betyder att man inte vill döda sig själv eller barnet så värst mycket egentligen. Inser man det kan man söka psykiatrisk hjälp ”i allmänhet” och ta upp tvångstankarnas mer en passé.
Man är syns det mest allmänt rädd att förlora vårdnaden om barnet till den andre föräldern, och ”bygger” sen bakåt. Man är i behov av stöd i allmänhet först och främst. Jag vet inte mycket om tvångstankar men skulle betrakta dem som kroppens försvarsmekanismer först och främst, dvs en signal om att upplevelse av yttre eller diffust hot mot ens (framtida) tillvaro finns och att man måste agera för att minska den oron. Barnet är defacto sekundärt, men i och med att den upplevt hotade tillvaron rör ens barn och en själv tillsammans, så finns det en ”naturlig” logik på ”biologisk” nivå att man gör sig av med barnet för att göra sig av med det upplevda hotet. Men det är ju det som man ska sätta sig över.
Vad som saknas i ekvationen är Lagen, dvs gemenskapen, dvs samhället, dvs socialen, och då är man inte ensam och då finns inte hotet och inte tvångstankarna (förhoppningsvis) längre kvar. Det utifrån kommande upplevda hotet är ologiskt för man är inte ensam. Det är förstås en delvis annan sak att man kan bli fråntagen barnet för barnets bästa ändå, men det är en annan diskussion, för det är av andra skäl i så fall. Barnets bästa, dvs gemenskapens bästa, dvs Lagens bästa, är vanligen att växa upp med sin mor/ sina föräldrar (men man behöver ju inte bli mallig förstås!), men i alla händelser går det mesta att lösa. Tillfälligt eller långsiktigt.
Bjärredsparet kan säkert ha känt dysterhet av obearbetade tvångstankar.