Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Jag tycker att det blir lite barnsligt och utarmande att kalla alla tankar utanför ens egna, för konspirationer. Begreppet har absolut haft sitt fulla berättigande i den här tråden, men överanvänt vattnar man ur när det. Särskilt när det börjar användas som i brist på rationella motargument. Man behöver lära sig att skilja på konspirationer och hypoteser. Hypoteser behöver kunna få prövas, diskuteras, vändas och vridas på, innan de förkastas, bekräftas eller kanske ses som möjliga.

Den här händelsen innehåller många olika delar som kan ha påverkat utgången, tid för utgången och hur den utfördes. Att föräldrarna har skulden för sina barns död däremot, är så självklar att det blir ett fånigt att ens behöva skriva det, om och om igen. Än mindre få det kastat i ansiktet, när man vänder och vrider på förklaringsmodeller och hypoteser.

När polisen pratar om frånvaro av en trigger tror jag att de syftar på en enskild händelse som fick allt att plötsligt falla. Ett impulsgenombrott, ett suicid av någon av flickorna, ett förestående dödsbesked. Men det här handlar inte om ett triggutlöst brott. Det handlar om ett sedan månader planerat dåd, bevisat genom digitala fynd. Dessutom, vem vet hur länge de funderade och pratade om det, innan de började producera bevis för sina tankar? Därför blir även den yngre flickans diagnos som förklaringsmodell för hur tanken på att familjen skulle dö föddes, endast en obekräftad hypotes. Familjen hade levt med sjukdomen i drygt två år när den yngre fick sin diagnos. Ingen av oss vet när familjen nådde botten och de destruktiva tankarna började gro. Att det måste varit en utmaning att få ett barn med svåra symtom som tillsammans gav en vild djungel av möjliga diagnoser, kan vi hålla för sant, men var någonstans i denna process fanns föräldrarnas breaking point? Hur länge hade de befunnit sig i den? Hade de kämpat på knäna redan i två år alltmedan de försökte keep up appearance? Vi vet inte heller när morden var planerade att utföras. Det kanske inte alls handlade om början av 2018.

Det är inte orimligt att tänka sig att morden utfördes som en lång serie av för föräldrarna alltför svåra händelser, främst kring flickornas välbefinnande. Om skolan som var under kraftigt sparbeting med neddragningar av personal (genom att inte ersätta pensionsavgångar) och vikariestopp, är det självklart att skolan tittade över alla möjligheter att kunna spara in några kronor. Det är så man gör under sparbeting. Där finns det de områden som man kan vara tydlig med sina ambitioner, det som inte är lagstadgat att de måste ha. Men områdena som inte är lagstadgade räcker ofta inte till och då får man även tarva på lagstadgade områden. Man kan dock såklart inte gå ut med detta i media eller förtydligat i protokoll. Men att det är en skollednings vardag att hantera sådana frågor är bland dessa en dåligt bevarad hemlighet. Skolan kommer ständigt i konflikt mellan skollag, arbetsmiljölag och budget och om man tror att budget är alltid det som får stryka på foten är man naiv. Särskilt inte i kommuner med blåa styren med låg skolpeng.

Att sparbetingen KAN ha påverkat makarna behöver inte ens betyda att det uttalats från skolledningshåll att de skulle ta av flickornas resurser. Det faktum att det var officiellt att det skulle sparas, att media skrev om det, att föräldrar till andra barn med särskilda behov uttryckte sin oro i tidningar, att det sannolikt pratades om det på föräldramöten och i byn, kan ha varit fullt tillräckligt för att dessa sedan länge nedbrutna föräldrar fick för sig att det skulle kunna handlat om att deras barn skulle bli drabbade. Vi pratar trots allt om två föräldrar som tyckte att det var bättre att döda sina barn istället för att låta dem leva pga att ”ingen av oss kommer någonsin kunna leva ett liv i egentlig mening”. Inte om rationella människor, som fattar rationella beslut, på rationella grunder.

Till dig som menar att ovanstående är en konspirationsteori har jag bara en sak att säga:
Lär dig vad begreppet betyder!

Jag tror inte att polisen ansåg att det var skolans agerande som var orsak till tragedin. Det hade varit fånigt av dem att säga det då.

Det är mycket ovanligt att rekommendationer i intyg som skrivs till skolan skrivs som påbud. Särskilt med tillstånd och sjukdomar vars symtom kan variera över tid.

Läkare kan skriva alla möjliga rekommendationer till skolan, däribland hemundervisning. De görs dock mycket sällan som påbud utan som just rekommendationer, sannolikt för att de inte har rätt att styra över hur skolan fördelar sina resurser.

Nu när vi förhoppningsvis har kommit vidare från den allenarådande diskussionen om Oskar var ensam gärningsman eller inte så kan man börja studera händelsen ur olika faktorer. Det har ofta lyfts i tråden att föräldrarna har krävt hemundervisning till sina barn. Det har då använts som argument för något suspekt kontrollbehov från pappans sida. Men om man nu ser det från en annan synvinkel så är det väl så gott som fastställt att föräldrarna var pådrivande för hemundervisning vid sina möten med skolan.

https://www.expressen.se/kvallsposten/varningssignalerna-fran-familjen-innan-morden/

Det borde väl inte ens varit föremål för diskussion om det hade varit ett tydligt krav i läkarintyget?

Man kan väl även tycka att föräldrarna knappast hade behövde vara pådrivande om skolan hade tyckt att hemundervisning var det självklara och bästa alternativet?

Om jag minns rätt är alla offentliganställdas mail möjliga att begära ut och tänker då att Oscar eller Hanna borde haft mailkontakt med rektorn om hemundervisning, möten och neddragningar.

Kanske är dessa sekretessbelagda i och med utredningen men tycker inte alla borde vara det.

Kanske redan diskuterats och jag missat det men tanken slog mig när jag läser att undran finns om Oscar och Agnes var på möte i skolan 5 januari.

En fin historia med ett lyckat slut, pga av ett varligt och mjukt förfarande från omgivningen.

Problemet med den typen av anekdotisk bevisföring är att den inte tar hänsyn till alla andra faktorer som inte överensstämmer. Man kan då lätt förledas att tro att omständigheterna är lika och därmed även personernas agerande.

Inte ens risk för taffligt hanterande av ME-sjuka och deras vårdplaner?

Min citatfunktion har gått bananas, allt blir fel.

Om det slås fast att Hanna verkligen blev mördad, inte ”hjälpt att dö” på något märkligt vis - utan verkligen brutalt strypmördad eventuellt med inslag av kvävning, kamp och avvärjningsskador. Hur tänker de som anser att det finns två gärningsmän då?

Om det dessutom visar sig att det bara är en enda person som gjort detsamma med Agnes och Moa?

En del personer som diskuterat här har initialt hävdat att det var mer ”humana” mord, giftcocktail , neddrogade mm. Nu vet vi att det inte var så.
Andra eller samma, har också hävdat att H suiciderat, att det var två som tillsammans mördade barnen.

Om vi i den FUP som är klar nästa veck, kanske efter sekretessprövning, kommer att få läsa, att H blev mördad och barnen mördades av enbart en ensam mördare, hur förklarar ni då det dubbla gärningsmannaskapet?

Jo, i den aktuella regionen finns dokumenterad kritik både rörande bemötande och frånvaro av vårdprogram. Men det är svårt att koppla till den aktuella familjen eftersom det inte har framkommit var dom hade sin läkarkontakt eller vem/vilka som skrivit under läkarintygen. Det skulle vara väldigt intressant att veta för då skulle man kunna få en ännu bättre bild av händelsen.

Så en risk finns absolut.

Då får man väl helt enkelt förhålla sig till nya fakta. Något du inte en enda gång har lyckats med hittills.

Och hur skulle ditt förhållningssätt till dessa nya fakta visa sig.
Skulle du verkligen tro på två gärningsmän?