Bostadsbubbla i Sverige?

Mycket bra poäng. Två skötsamma högskoleutbildade personer som har sparat ihop 750000 kr ska bo med sina barn i ett deprimerande 130 kvm radhus i en trist förort där deras grannar är 20 år äldre låginkomsttagare som på sin höjd skulle ha råd med en etta i samma område idag. Tvivlar på att de jublar över att vara högt belånade för resten av livet i detta "o.k" boende.

Man kan lägga vilket "spinn" man vill på detta med sparare och lånare.

Visst är det synd om tant Agda som idogt sparat av sömmerskelönen på banken. Hon blir blåst när Kalle maxbelånar den ärvda villan och lever schtekarliv.

Å andra sidan finns det många låntagare som bara velat köpa ett hus och tvingats in i lånekarusellen som redan drivit upp priserna. De har som motpart en finansiell sektor som ända in i kaklet propagerar för att "det är annorlunda den här gången".

Ibland är det en ren slump* vem som klivit av och realiserat vinsten och nu är en stackars sparare och vem som precis klivit på och blivit en förhatlig låntagare.

Det krävs två för att dansa tango och det rimliga är att även ställa krav på kreditgivarna att bedriva ansvarsfull utlåning. Om de inte gör det så är det fullt rimligt att de åker på en "hair cut".

Visst kan politikerna göra på olika sätt men i Sverige läggs principiellt väldigt mycket ansvar på låntagarna medan samhället står på kreditgivarnas sida ända in i kaklet (livslång uymätning m h a kronofogden).

Detta till skillnad från USA där man kan "lägga nycklarna på bordet" eller gå i personlig konkurs.

Det finns rätt många kapitalister som också ifrågasätter systemet nu. En del föreslår att man borde finansiera t ex bostadsköp på ett mer "equity"-liknande sätt. Dvs om marknadsvärdet stigit så får långivaren del av prisuppgången medan han gör en förlust om marknadsvärdet sjunkit. (det skall baseras på allmän prisnivå i området, inte hur underhåll skötts/misskötts av ägaren till den individuella fastigheten).

Då skulle långivarna ha ett större intresse av att undvika kreditbubblor.

Har man fått en allmän kreditbubbla så måste man hursomhelst ordna "debt restructuring" på något sätt. Finns det inte tillräckliga kapitalflöden för att betala räntor på skuldberget då är det meningslöst att låtsas. Man kan förstås köra nollränta och "extend and pretend" i all evighet men ekonomin kommer bara sega mer och mer och det är ingen lösning.

Du verkar gjort ett genomtänkt villaköp, själv har man efter 10+ år fått betala tak som gått sönder 250k, man behöver bil för villans kollektivtrafiksanslutning suger, min rasade och blev skrot, 200k, varmvattenberedare 30k, tvättmaskin, micro, gräsklippare etc allt går sönder.. och jag behöver byta fönster. Fatta att rodda allt sådant här i en marknad där värdet på villan går ned, huge problems. Folk har lätt använt värdeökningsutrymme för underhåll och bil samt lull-lull till huset.

Eftersom vi har bruksvärdeshyresystemet med de enorma köer det medför tycker jag inte resonemanget fungerar överallt. Presumptionshyran i Norra Djurgårdsstaden är nog nära marknadshyra, men det är ändå 10 års kö dit. Hyran är hälften så hög på Östermalm, samtidigt som lägenhetspriserna är ännu högre. För att nå jämvikt vid 3% ränta skulle priserna nästan behöva halveras på Östermalm.

Men om vi låtsas att man skulle kunna få en lägenhet överallt skulle jag nog välja att köpa när ränte+avgift vid 5-6% boränta motsvarar hyran. "Normalt" boränteläge är enligt KI 4.5-6%. Samtidigt som HR bör vara dyrare då man inte tar någon risk, så jobbar inflationen emot dig varje år. Så ska man bo där en längre tid så är BR att föredra.

Jurister och Civilingenjör har betydligt mer än 30k i lön i Stockholm, så de var inte främst de jag syftade på.

Sen förstår jag inte vart du tror alla högutbildade bor? Är man inte så sjukt status benägen fungerar ett radhus i Sundberg alldeles utmärkt även om båda råkar tjäna 50k/mån. Alla prioriterar inte boende framför allt annat.

För övrigt är 33% av Sundbybergs befolkning högskoleutbildad. https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Regional-statistik/Alla-lan/Stockholms-lan/Sundbyberg/?var=17251&graph=/17251/205,212-1,2/all/

Notera att jurister och Civilingenjör är topp 5% av befolkningen utbildningsmässigt.

https://www.lonestatistik.se/loner.asp/yrke/Civilingenjor-1161/lan/Stockholm-21

Lönesnittet vid nästan 7 års arbetserfarenhet för civilingenjörer i Stockholm är 37000.

De flesta högskoleutbildade har en kandidat i något flummigt ämne från någon mindre status fylld högskola. 50k I månaden är topp 10% för civilingenjörer I Stockholm. Två såna är 1/100 par av två civilingenjörer.

10% av de som fyllt i enkäten på lonestatistik.se, kanske...

Enligt SACO/Sveriges Ingenjörers statistik var medianen 54962 kr/månad under 2017, för samtliga civilingenjörer i "region Stockholm" (siffrorna för 2018 har inte sammanställts ännu).
För examensår 2010 (dvs 7 års erfarenhet till löneåret 2017) var medellönen 46303 kr/månad (och övre kvartilen 49800kr/mån). Dina påstådda 37000/mån räcker precis för att hamna över 10e percentilen...

Vid 9 års erfarenhet hamnar snittet över 50000 kr/månad (även om det är först vid 12 år som medianen når dit).

Betydligt mer tjänar de inte nödvändigtvis. Snittlönen kan vara avsevärt högre, men en stor andel tjänar ju långt under snittet för sin yrkeskår, speciellt unga.

Det finns många områden i Stockholm som har mycket högre relativ status än Sundbyberg, det är väl ingen som förnekar. 33% högskoleutbildade är långt under rikssnittet, så det är inte direkt bra.

Återigen, det är inget fel på Sundbyberg. Och det är en fin tanke att status och boendets placering inte ska spela någon roll, om det ändå vore så för alla. Då skulle vi vara jämnt fördelade över landet och ha felfri integration av alla invandrare.

Men så funkar inte folk. Man vill bo bland likasinnade. Om du är uppvuxen i ett ”finare” område än Sundbyberg så känns det inte så hett att flytta dit. En person från Sundbyberg vill på samma sätt inte flytta till Rinkeby, även om det objektivt sett skulle vara ett ok ställe att bo. Folk vill inte komma ner sig, de vill komma upp sig.

Vad jag tror många missar är att det finns starka krafter som faktiskt aktivt arbetar för en rejäl fastighetskrasch. Alla är inte snälla, och de har inte som högsta mål att den lilla överbelånade småbarnsfamiljen skall kunna bo kvar i sitt chabby-chic-drömhus för all framtid. Att tro att Staten och lillefar Lövén är din bästa vän kan bli en mycket dyrbar läxa.

Det finns mängder av stora investerare som har gjort sig grova pengar på börsen sedan finanskrisen, med hjälp av gratis centralbankspengar. De har nu kassakistorna fulla samtidigt som centralbankskossan har börjat sina. Nu är det dags att plöja in pengar i något annat, och vad kan vara bättre än att köpa bostäder billigt i bulk?

Inte ovanligt i USA, efter krisen, att det såldes fastigheter i paket om 1000 st vardera. För att sedan kunna hyra ut samma fastigheter igen, många gånger till de ursprungliga ägarna. (Mindre investerare kunde köpa "bara" 10-20 st åt gången på särskilda auktioner).

Ännu bättre blir det om fastighetskraschen blir så stor att den även drar ner hela samhällsekonomin i botten. Då blir även infrastruktur (det som är kvar av den) till salu för en spottstyver.

Det är nu som de stora hökarna börjar vädra blod och då är det högre räntor och fastighetskrasch som gäller. Pengar finns.

Disclaimer:
Eller också så är jag bara en bitter jävel, eftersom jag levt som en kyrkråtta i femton år för att kunna ha ett skuldfritt boende samtidigt som jag har blivit r*vknullad av nollränta. Misstänker att jag blir r*vknullad igen när BLT-skulderna skall betalas. Men vad vet jag...

Riksnittet är 27% syns i min länk. Du kanske blandar ihop det med hur många som påbörjar högskolestudier.

Exakt hur attraktivt ett enskilt område är, är dock inte så intressant för denna tråd. Det jag vänder mig emot är att man behöver 8M för att kunna bo bra med en familj i Stockholm. Jag vet flera barnfamiljer med två stabila löner som har beonde i 5M nivå som de är nöjda med.

Ett radhus i norra Solna och Sundbyberg kostar mellan 7,5 - 8,5 Mkr. Det är låg omsättning på husen i området. Närheten till motionsområdet och t-bana alt. pendel är ett plus. Säg mig vilket område jag annars skulle välja för familjen för de pengarna och avståndet till city samt kommunikationsmöjligheter?

Detta är ett helt bakvänt sätt att argumentera, du ställer upp lite godtyckliga krav du(?) har på ett boende och sen avkräver mig att hitta ett boende för dig.

Det finns gott om radhus för 4,5-5,5M i Norra Stockholm

https://www.booli.se/stockholms+lan/2/?maxListPrice=5500000&minListPrice=4500000&minLivi ngArea=95&objectType=Parhus%2CRadhus%2CKedjehus

Speciellt i Sollentuna och Täby. Men även enskilda i Bromma (Mariehäll) och Sundbyberg (Ursviken).

Det är klart inget av dessa områden är fina nog åt alla på Flashback. Jag tycker inte heller att priserna är rimliga men det blir ju löjligt om man tror att alla måste lägga 8M på sitt boende, det är långt ifrån alla som kan eller vill det.