Citat:
Ursprungligen postat av
Jajgert
Jo självklart. Skillnaden är ju dock att man äger fastigheten till slut?
Vi har en medelstor villa och betalar cirkus 3 000 kr i driftkostnader i månaden. El,värme,skatt,renhållning, vatten, avlopp, försäkring.
Självfallet så tillkommer det underhåll och andra större kostnader som kommer mellan ett tidsspann på 15-25 år. Tänker exempelvis på bergvärmepumpen.
När jag hyrde en lägenhet så fick jag bara för att få en parkering pröjsa 750 spänn i månaden...
Jag tjänar skit dåligt. Jobbar som kock. Endå så har jag lyckats köpa mig ett hus vid 25 års ålder och med ytterligare en halvmiljon fördelat på aktier och cash. Utan att ärva ett skit, än.
Jag tycker att fastighetspriserna förrutom i Stockholm känns helt rimliga.
Det är nog få som skulle argumentera mot att det mest fördelaktiga de senaste 10 åren har varit att belåna sig till max, köpa sin bostad och investera eventuellt överskott på börsen. Om de kommande 10 åren skulle se ut som de föregående skulle det vara det bästa även idag. Men det är långt ifrån säkert, snarare är det väldigt osannolikt. Folk verkar generellt tro att räntorna kommer ligga oförändrade och att fastighetspriserna max kommer att gå i sidled. Frågar man efter en närmare utveckling brukar det inte vara en djupare analys än att "räntorna har varit så låga så länge nu" eller att fastighetspriser alltid går upp i längden. Ett väldigt osannolikt scenario enligt mig. Det är inte första gången i historien vi har artificiellt låga räntor. Det går såklart inte att jämför rakt av då mycket hände i de monetära systemen på 70-talet. Men 1958 bottnade FED-funds rate på 0,13%. Den låg på 3% eller lägre (2,4% idag) fram tills 1963. 1969 var den över 10%, 1974 över 12% och 1981 noterades en topp på över 20%. Detta pga av en skenande inflation.
Ett troligare scenario är alltså att det går som vanligt när bubblor blåsts upp.
Dvs, banker och centralbanker ökar först krediten i samhället. Den ökade tillgången på kredit gör att priset går ner (dvs räntan blir lägre). Det är en självförstärkande effekt som leder till att mer kredit tas och räntan blir bara lägre och lägre. Men till slut så når det alltid en gräns, resurserna tar slut, det har investerats i fel saker. Den första delen av cykeln leder normalt till högre priser på kapitalvaror (aktier, fastigheter, obligationer, etc) och en låg "inflation" på konsumtionsvaror. När det vänder så sker det omvända. Antalet nya lån minskar, dvs utbudet på kredit minskar vilket leder till högre räntor. Det leder till en självförstärkande cykel där de högre räntorna leder till att ännu färre lån tas osv. Här får även de företag och privatpersoner i sämst sits problem med att betala på sina lån. Bankerna får ta förluster och då de jobbar med extremt små marginaler (några få %) får de snabbt problem. Priserna på kapitaltillgångar kraschar och "inflationen" tar fart då det är en brist på konsumtionsvaror samtidigt som arbetslösheten ökar.
Här måste då centralbanken komma in och rädda bankerna genom att injicera likviditet. Det sker på bekostnad av alla som sparar, får lön eller pension i kronor då värdet på en krona försvagas pga större utbud. Det är även långt ifrån säkert att detta fungerar. Det är bara att sparka burken längre ner på gatan. Det fungerade vid 08-krisen då det var oväntat och skulderna var lägre än idag. Men det var bara att skjuta problemet framför sig. Vi kan mycket väl vara vid den punkten då verkligheten kommer ifatt oss nu.
Det är här jag ställer mig lite frågandes. Förstår gemene "bolånetorsk" detta? För det är många som inte kommer att ha råd att betala på sina lån i denna situation. Räknar de med att även de ska räddas av staten? Att det är så många som sitter i samma sits att de inte kan låta, antagligen tiotusentals, i princip tvångssälja sina bostäder? Jag vet inte vad som är värst. Om den större delen är oförmögna till att sköta sin ekonomi och leva med ett tillräcklig buffert. Eller om de räknar kallt med att andra ska komma till undsättning när skiten träffar fläkten. Det sista är ju att vara en lika stor parasit som bankerna. Det är även ett jävligt högt spel att spela då staten är väldigt irrationell. Att rädda privatpersoner är knappast prio 1 vid en kris. Skulle inte förvåna mig om dagens regering tom försökte höja skatterna för att "ta sig ur" den kommande krisen
Problemet här, och det som jag tror gör många förbannade, är att de som levt ansvarsfullt under boomen och inte kunnat få optimal avkastning på sitt kapital nu även ska betala för en stor del av problemen andra satt sig i.
Men det är en svår situation. Den yngre generationen är fucked då den kommer in sist i pyramiden. Vill man äga ett hus finns inte många alternativ. För din del låter det ju även som du har ett ok reservkapital. Men jag tror du är ett undantag. Majoriteten hade tagit de där 500k och köpte ny Volvo V70 eller något.. Men förbered dig på att du kan behöva ta av det kapitalet och räkna inte med att "bli rik på att bo". Det finns ingen naturlag som säger att ett boende ska öka i värde.