Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2012-10-21, 14:53
  #145
Medlem
Eremitens avatar
Radu Vancu (1978- )

Citat:

Kapital


Fjorton öl är dåligt, fjorton öl plus en halvliter vodka är bättre.
Uppenbarligen hade Marx rätt:
500 ml gör en idealisk demonstration
vilket, från en bestämd punkt,
omvandlar kvantitet till kvalitet.
Fylleristerna har Marx i sin själ,

oavsett om de vet det eller inte.
Det är därför diskussionerna på Rumäniens krogar
påminner så mycket om dem i Dosto's "Onda andar",
och av samma anledning är sanna fyllon anti-kommunister -
varje socialistisk ateist som dricker på riktigt
blir, efter en viss tröskel, mystiker och anarkist.

När du har mod nog att sluta supa, är det över.
Du har nått slutet, landmärket, där kvantitet
inte längre omvandlas till kvalitet.
Du är redan, med all sannolikhet, en utmärkt mystiker
med en passande uppsättning skuldkänslor till hands.
Att sakna mod är dåligt. Fast bara, efter första glaset vodka.
Tolkning av Anna Hallberg.
Citera
2015-10-12, 21:31
  #146
Medlem
Germanofils avatar
Citat:
Ursprungligen postat av SilverTip
En bok som inte får saknas i denna tråd är Lost Weekend (sv titel: Förspillda dagar) av Charles Jackson , en av de klassiska romanerna om alkoholism, epokgörande på sin tid med sin osentimentala, nästan kliniska ärlighet. Inget moraliserande men inte heller några romantiska macho-attityder.
Jackson var i 30-årsåldern själv svårt alkoholiserad, men reste sig ur missbruket och skrev den sensationella debutboken, som också filmades framgångsrikt av Billy Wilder, med Ray Milland i en oscarsvinnande huvudroll.
Jackson blev rik och kunde leva luxuöst för en tid. Här poserar han för Life i sitt magnifika hem:

http://pici.se/571589/

Men de följande böckerna fick allt färre läsare och allt sämre kritik. Jackson fick ekonomiska problem och började så småningom supa igen.
Slutligen tog han sitt liv på ett hotellrum genom en överdos sömnmedel.
Idag är nog filmen mer ihågkommen än boken, vilket är orättvist.
Filmen har åldrats betänkligt, tillrättalagd som den trots allt är, men boken är fortfarande skakande läsning.
Jag började läsa The Lost Weekend nu ikväll och redan efter 40 sidor är jag imponerad. Underbara inre monologer från huvudpersonen Don (Jacksons alter ego). Mycket intressant hur författaren psykologiskt beskriver alkoholmissbruket och missbrukarens självbild. Precis som med många andra "gamla" böcker hajar jag till när inser hur lite människans psyke förändrats trots att hela samhällskulturen är en annan nu än när boken skrevs 1944.
Citera
2015-10-13, 15:42
  #147
Avstängd
Citat:
Ursprungligen postat av Dr Scriptum
Vore intressant om man skulle kunna identifiera några allmänna, tydliga skillnader mellan storsupande författares litteratur och icke-alkoholiserade. Alkisförfattare lär väl ha mer depressiva tendenser och annat som är vanligt bland alkoholister i allmänhet. Men vilka skillnader, om några, kan man hitta i själva böckerna?


Goethe lär ha sagt att han kunde identifiera vilka sidor av vännen och skaldebrodern Friedricjh Schiller som var skrivna när denne var på örat. Men då hjälpte det nog till att de båda var nära vänner och hade en uppövad känsla för hur den andre uttryckte sig, både i tal och i skrift.
Citera
2015-10-14, 12:07
  #148
Medlem
BertFoxs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Germanofil
Jag började läsa The Lost Weekend nu ikväll och redan efter 40 sidor är jag imponerad. Underbara inre monologer från huvudpersonen Don (Jacksons alter ego). Mycket intressant hur författaren psykologiskt beskriver alkoholmissbruket och missbrukarens självbild. Precis som med många andra "gamla" böcker hajar jag till när inser hur lite människans psyke förändrats trots att hela samhällskulturen är en annan nu än när boken skrevs 1944.

Instämmer helt! The Lost Weekend är nog fortfarande den bästa roman som skrivits om (och av) en alkoholist. Inte minst imponerande är det suveräna slutet, som Jackson fick kämpa för att behålla.
(I filmen är det naturligtvis mera "uppbyggligt" och Jackson kände sig förrådd.)

Det finns en nyskriven, helt fantastisk biografi om den ganska länge bortglömde Charles Jackson:
Farther & Wilder. The Lost Weekends of Charles Jackson, Skriven av [b]Blake Bailey.
Samme man som väckte nytt stort intresse för Richard Yates med en biografi om honom. Hoppas något liknande sker med Jackson. En ny svensk utgåva av Förspillda dagar vore välkommen!
Citera
2015-10-14, 12:44
  #149
Medlem
EvaDahlgrens avatar
Kanske egentligen inte har med tråden att göra men litteraturvetaren Carina Burman forskar nu om ölens roll i Bellmans verk (och liv?) och har i år publicerat Dubbelt öl ger gott humör : Bellman, ölet och Bryggareföreningens biblioteksdonation i Uppsala.

Dubbelt Öl ger godt humeur,
Enkelt Öl jag aldrig smakar
Citera
2015-10-25, 08:18
  #150
Medlem
Germanofils avatar
Citat:
Ursprungligen postat av BertFox
Instämmer helt! The Lost Weekend är nog fortfarande den bästa roman som skrivits om (och av) en alkoholist. Inte minst imponerande är det suveräna slutet, som Jackson fick kämpa för att behålla.
(I filmen är det naturligtvis mera "uppbyggligt" och Jackson kände sig förrådd.)

Det finns en nyskriven, helt fantastisk biografi om den ganska länge bortglömde Charles Jackson:
Farther & Wilder. The Lost Weekends of Charles Jackson, Skriven av [b]Blake Bailey.
Samme man som väckte nytt stort intresse för Richard Yates med en biografi om honom. Hoppas något liknande sker med Jackson. En ny svensk utgåva av Förspillda dagar vore välkommen!
Ja slutet är bra, men det bästa i hela boken är enligt min åsikt Kapitel 3: The Joke. Underbart skrivet, kunde mycket väl ha varit en fristående novell.

Är personligen inte mycket för biografier men man kanske skulle ge denna du nämner en chans.
Citera
2016-04-21, 22:07
  #151
Medlem
Germanofils avatar
En annan text värd att nämna är novellen A letter to A.A. (Almost Anybody) som ingår i novellsamlingen The Machine in Ward Eleven skriven av Charles Willeford.

Berättelsens subjekt är en nykter(?) alkoholist som skriver vad man idag skulle kalla ett "öppet brev" till A.A. där han berättar om sina erfarenheter. Som vanligt när det gäller Willeford så är den svarta humorn närvarande och han ironiserar skickligt i hur socialarbetare, bidrag och välgörenhet spelar en roll för att hålla fylleriet som fenomen levande.
Citera
2016-12-17, 01:33
  #152
Medlem
Bob'sYerUncles avatar
Marko Tapio (egentligen Tapper) bör kanske nämnas här. En finsk författare som tyvärr hamnat lite i skymundan. Han har jämförts med Väinö Linna, två motsattser där Linna romantiserat de fattiga och Tapio varit mer "höger".
Tyvärr verkar han inte översatt till svenska men till hans främsta verk hör utan tvekan "Aapo Heiskasen viikatetanssi" och de två första böckerna utav det tilltänkta fyraböckers eposet "Arktinen hysteria": "Vuoden 1939 ensilumi" och "Sano todella rakastatko minua".
Tyvärr dog han innan romansviten blev klar pågrund av sviterna utav levercirros orsakat utav duktigt drickande. Han var även beroende utav en sömnmedicin vid namn Sedanil, någon föregångare till bensodiazepiner.
Jag har inte hittat några svenska översättningar vilket är en stor synd.
Citera
2017-03-14, 21:24
  #153
Medlem
Germanofils avatar
Läste nyligen På livstid (Der Trinker) av Hans Fallada och den passar sannerligen här i tråden. Romanen är baserad på Falladas egna erfarenheter av grav alkoholism och dess bakomliggande psykologi. Skrämmande skildringar av hur "kriminella fyllon" buntades ihop med sinnesjuka på vedervärdiga anstalter i 20- och 30-talens Tyskland. Trots detta bitvis ganska humoristiskt skriven. Rekommenderar den starkt och här är även en recension om ni vill läsa mer om boken:
http://www.litteraturmagazinet.se/ha...gnus-juliusson
Citera
2017-03-14, 23:17
  #154
Medlem
Carobnjaks avatar
Förvånar mig att ni missade Churchill.

http://www.telegraph.co.uk/food-and-...ink-for-drink/
Citera
2018-07-28, 21:32
  #155
Medlem
snillet_1s avatar
Olof Lagercrantz skriver tämligen ingående och detaljerat kring vännen och poeten Gunnar Ekelöfs supande i ett nummer av DN från 1993:

http://www.ekelut.dk/ekeloifiana/E_1993_DN.pdf
Citera
2019-02-06, 07:18
  #156
Medlem
MrBabyBoys avatar
Hemmingway har väl tydligen sagt "Write drunk, edit sober"...
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback