Författare och alkohol.

Med den trådrubriken bör väl även jag ha lyckats starta en tråd som inte dör i första taget.

Jag börjar med två författare:

Hjalmar Bergman (1883-1931) stod gärna vid en pulpet och skrev. Under sina år i Berlin brukade han ställa en helbutelj konjak på pulpeten, samtidigt som han lade fram skrivpapper. Då buteljen var slut ansåg han att han hade skrivit sitt dagspensum.


Sherwood Anderson (1876-1941), känd som en av de främsta novellister som funnits, erkände under sina senare år att han inte kunde skriva annat än under inflytande av alkohol. 1941 råkade han svälja en tandpetare under ett cocktailparty på en kryssning till Brasilien och avled av kvävning.

Visst ska författare (och konstnärer) supa! Det hör till och är bra för kreativiteten. Funnes "Jack", "Vinter i Paradiser" m.fl om Lundell varit nykter?? Cornelis största (och mest bisarra) dikter och poem kom oxo framtrollandes tidigt på morgonkvisten efter en låååååååång natt.

Ernest Hemingway var ju ganska glad i det numer narkotikaklassade absint (ochhan var långt ifrån ensam) och inte är det någon myt inte att intellektet blir aningen livligare av en lagom dos alkohol. Har provat det själv, även om dosen blev i det kraftigaste laget. Fem sidor om svarta ormar som ringlade från olivträdens skugga ut i solen på Portugals sönderbrända slätter. Det var mycket fascinerande att läsa det dagen efter, fast jag inte hade en jävla aning om vad jag ville få sagt med det. Dagen innan, under ruset var dock tankarna glasklara och jag var alldeles övertygad om att jag producerade prosa av mycken hög nivå.

Någon berättade för mig för längesedan att absint var förbjudet i Sverige, men enligt susning.nu finns det på systemet, fast den innehåller förstås inte de mängder tujon som originalabsint innehöll.
http://www.susning.nu/Absint
Det nämns i länken att Hemingway drack sin absint med champagne.

När det gäller betydande nittonhundratalsförfattare tycks det nästan lättare att hitta de som inte hade tämligen hårda supvanor, bland dessa nästintill helnyktra kan man räkna in ett par av de mest tumultuariska temperamenten, Céline och Pound.
Men särskilt de engelskpråkiga tycks ha haft en stark kärlek till alkoholen som en given böjelse, Faulkner, Joyce, Beckett, Crowley, Steinbeck, O'Neill, Burroughs, O'Brien, Bukowski, Burgess, King, Ellroy, Sotos och många till, givetvis även i andra språkområden.
Men W.B.Yeats och D.H.Lawrence var väl inte så farliga på spriten?
Flannery O'Connor var en nykter dam...Cormac McCarthy?

Charles Bukowski (se bilden) är väl den första författare jag får i huvudet vid kombinationen alkohol/skrivande. En person som levde upp till schablon-bilden av en skrivande hårt alkoliserad strävande poet/författare (han skrev inte sin första roman förrän 1970, Post Office, och hade då redan försökt att slå igenom i över två decennier.) Hoppas bara ni inte missade den utsökta nyproducerade dokumentären "Born Into This" om Mr.Bukowski som visades för någon månad sen på SVT. Tragisk, rolig, gripande och facinerande och hundra procent alkoholindränkt. Att idioten och världssamvetet Bono var med i den var dock en gåta då jag sällan hört ett så patetiskt försök att ställa sej in och verka ball. JAG SER IGENOM DEJ!

Edna St. Vincent Millay, Amerikas främsta kvinnliga poet, drack ständigt kopiösa mängder. Upton Sinclair berättade en gång att han sett henne snabbt tömma en helbutelj starksprit.

Ambrose Bierce kallade sig själv för "en framstående riddare av stopet".

Gustaf Fröding missbrukade alkohol under långa perioder och vårdades också en tid på mentalsjukhus för att bli av med denna sjukdom. Det finns en anekdot från ett nykterhetsmöte:
Föredragshållaren: - Minns att Fröding inte skrev en rad när han var full.
Röst ur publiken: - Nej, men väl då han var bakfull.

Jag tror inte att den engelske skalden George Crabbe drack alkohol, å andra sidan var han opiummissbrukare.

George Bernhard Shaw undvek alkohol (han var även vegetarian), men han skrev om den i t.ex. Major Barbara:
"Alcohol is a very necessary article...It enables Parliament to do things at eleven at night that no sane person would do at eleven in the morning."

Drack inte Brendan Behan ganska rejält?

Jo, Brendan Behan var ju en Dubliner, allt annat än ett muntert spritmissbruk vore väl otänkbart ...Dylan Thomas söp ihjäl sig före 40 års ålder. Och Kerouac kan man berätta många ruggiga historier om, jag har en volym med titeln Subterranean Kerouac: The Hidden Life of J.K. av en viss Ellis Amburn där drickandets avigsidor blir rätt tydliga. Fantastiska scener i Kerouacs Big Sur, om alkonojan ute i den californiska vildmarksstugan.

Ah, Dylan Thomas. jag älskar skrönan om hans död. han satt och söp på White Horse Taven i NY och efter ett stort antal Whiskeys så ska han rest sig upp och sagt: "I've had 19 straight whiskies. I believe that's the record". Efter det kollapsade han och fördes till sjukhus där han dog under natten.
Synd att storyn antagligen inte är sann.

Gunnar Ekelöf (helt säker på f:et, Eremiten, ) måste ju nämnas i sammanhanget, hans Eufori är en fantastisk dikt till alkoholrusets lov.

Hemingway och absinth var en nyhet för mig, måste ha varit under hans parisiska period. Att karln var gravt alkoholiserad redan i ganska unga år råder det väl knappast någon tvekan om. Han torde väl också kunna stå för en viss bevisföring om alkoholens kvalitetsskärpande egenskaper (vad gäller litterärt skapande alltså) - sägs ju att den (svaga) Den gamle och havet skrevs under en period av relativ nykterhet, påtvingad av sviktande lever.

Robert Burns hör också till de berömda fyllbultarna och jag vill minnas en anekdot, där en kraftigt marinerad Sinclair Lewis näranog trodde sig ha drabbats av dille, när han skulle uppvaktas med lussekaffe på morgonen efter att ha mottagit sitt nobelpris.

Verlaine och absint är också en känd kombination och så har vi ju Malcolm Lowry. Söp inte han som en byracka? Ja inte värre än Dashiell Hammett förstås, men ändock.

Angus Graham den berömde sinologen lär ibland ha gått i serpentiner över campus och den som vill kan ju ta del av inledningen till hans översättning av Zhuangzi - nog fan luktar den sprit. Till Grahams försvar ska understrykas, att han även presterade ett nyktert och välargumenterat arbete om Mozis logiska skola.

...for I am drinking ale tonight...

Edgar Allan

Visst fan, jag höll på att glömma Hans Fallada.

Lowry låg på runt två liter sprit plus tre liter vin om dan. Men sina få verk skrev han vad jag vet huvudsakligen under sina likaledes mycket få nyktra perioder, varav Under the volcano kvarstår som den främsta litterära alkoholskildringen. Det är jävligt svårt att skriva bra när man är full, så de flesta utom fullblodsalkisarana har nog främst idkat superi som avkoppling efter arbetsdagen.

Vill lägga Philip Larkin, Alfred Jarry, Marcel Proust och Michel Houellebecq till listan.