3 personer har hittats döda i Sala, 2019-01-23

Jag förstår precis vad du menar och hur du känner. I ett annat uppmärksammat fall som det skrevs en hel del om var jag i din sits. Inte nära anhörig, men vän med anhöriga. Jag satt inne med en massa information men valde av respekt för anhöriga att inte yppa ett ord.
Hur och vad du än skriver så blir du ifrågasatt och kölhalad. En gång i tiden så var det här ett bra forum. Då fanns en vilja att se på saker ur olika synvinklar, att allt inte bara är svart eller vitt. Okvädningsorden haglade inte heller på det sätt det gör nu.
Ta hand om dig!

Laglotten går inte till barn (och sedan barnbarn) som är döda.
Då träder andra arvsordningen in (som om barnen inte har funnits, fast det låter hemskt).
Exakt. Du är den som har bäst koll.

Det går delvis att jämföra med den här tråden.
Mannen som kastade ned fru/sambo och barn i ett stenbrott var arvsberättigad efter barnet eftersom barnet dog efter mamman. Innan barnet dog hade det hunnit ärva mamman. Där har vi den stora skillnaden.
Hade mamman i stenbrottet dött sist så hade han inte varit arvsberättigad, dvs då hade det varit detsamma som i det här fallet där Karin inte är arvsberättigad.

Eftersom mannen med stenbrottet var mördaren gick han miste om arvet han annars hade varit berättigad till och det gick istället vidare till hans föräldrar, på samma sätt som arvet i det här fallet kommer att gå till Samuels syskon (via föräldrarna) om han inte har skrivit något testamente.

Det blev rörigt att prata om två fall samtidigt men det är inte jättesvårt att förstå.

Om fadern hade dött först hade barnen ärvt honom.
När de sen dog hade Samuel och Karin ärvt hälften var av barnens arv. Eftersom Samuel var död hade hans föräldrar och sedan hans syskon ärvt hans halva.

Men nu dog barnen först.

Flera av dessa vänner var även vän med Karin! Alltså med båda! Jag vet inte varför du tror att detta är saker som är SRs sida av det hela? Det är inget som han berättat, utan saker som skett i närhet av andra människor. Det är ju inte så att de varit helt isolerade från omvärlden. De som står nära har ju givetvis inte baserat sina berättelser på nåt som S SAGT, utan på vad de SJÄLVA upplevt! Det handlar inte om nån "he said, she said". Här är det personer som SETT händelser. Så det är ingen som tar någons parti. Jag försöker bara förmedla vad som kan ha rört sig i HANS huvud, jag rättfärdigar inte beteendet, som jag även skriver, att det han gjort mot barnen är oförlåtligt! Men om jag känner sorg, så är det väl upp till mig? Det beror väl inte på att jag INTE förstår att han mördat sina barn? Allt med den här historien är sorgligt oavsett vilket perspektiv man ser det ur.
Du kanske kan fråga dig själv också varför det inte dykt om nån som känner K som skrivit annorlunda? Du har inte tänkt på att det kan bero på att det faktiskt inte FINNS nån annan historia?

Och jo, faktiskt. Det är ingen hemlighet med otroheten bla, han var öppen med det mesta och även sitt mående. Och jag skulle nog säga att han inte alls försökte ställa sig god dager utan snarare var väldigt öppenhjärtig med hur han mådde.

Att jag skriver att han inte såg nån annan utväg än att döda barnen är INTE MITT TYCKANDE!!! JAg skriver att HAN i SITT SJUKA MÅENDE inte såg nån annan väg ut. Du måste skilja på äpplen och päron här. HAN SJÄLV ser ju ingen annan utväg! En person som varit klar i knoppen och haft styrkan att fortsätta strida skulle givetvis inte fattat ett sånt beslut.

Jamen precis, det är ju det jag försökt säga, att det inte alls är självklart att det här behandlas som att faderns arv ska fördelas bland hans efterlevande (systrarna), utan att det faktum att pappan mördade sina barn gör honom arvslös och påverkar hur barnens arv från pappan ska behandlas. Det finns praxis kring föräldrar som mördar sina barn, det som saknas är praxis för vad som händer när föräldern dödar sina barn och sig själv samtidigt (eller tillräckligt nära i tiden för att det ska anses vara samtidigt, frågan är om den exakta tidpunkten alls är relevant när dödsfallen sker beroende av varandra. Pappan begick självmord för att han mördat barnen och det var såpass nära i tiden att det skulle kunna anses i rättsvidrigt att behandla fallet olika beroende på den exakta tidpunkten för dödsfallet - det vore ju något motbjudande om arvsfrågan behandlades annorlunda om en förälder brände ihjäl sig själv och barnen i samma svep, än om föräldern först sköt barnen och sedan sig själv).

Situationen är komplicerad och saknar vägledande praxis, och det är knappast självklart att systrarna ärver när laglotten inte ska kunna elimineras på det här sättet och förälderns brott faktiskt påverkar arvssituationen.

Märkligt att du är så engagerad i detta och ska klanka ner på andra hela tiden, har du inget annat att göra på dagarna än att hata en stackars krake som är död?

Nu var det ju den tilltalade själv som redan i sitt allra första inlägg på Flashback nyligen började med att sätta sig på höga hästar och döma ut alla andras inlägg.

Var är världen på väg när de som föraktar en dubbelbarnmördare får utstå spott och spe på sociala medier? Vad har fått dig att bli så fäst vid denna såkallade krake som mördade sina söner?

Ja var är världen på väg. Barnamorden är inte värda något annat än förakt och inser man inte det då är man riktigt sjuk.
Men det finns gott om sjuka människor. Se bara på alla massmördare som får kärleksbrev från kvinnor.
Vi normala kan bara skaka på huvudet och undra hur i helvete kan dom???

Tack!
Ja det är som att många letar efter att ifrågasätta, klanka ner på ordval och ta sig rätten att lägga ord i munnen på en. Därför har jag valt inte mer kommentera här, då det tar lite för mycket energi än vad jag mäktar med.

Den här diskussionen är bara en upprepning av vad som tidigare diskuterats och klarlagts i tråden.
Vi får väl anta att tillsammans med "ett jättebra brev" så har Samuel också skrivit ett testamente. Eftersom det inte finns några bröstarvingar så gäller detta eventuella testamente.