Det är tråkigt att tråden är så full av personangrepp och tramsinlägg, när det handlar om något så allvarligt som att två flickor dog för att skolan valde att titta bort och inte vilja lägga näsan i blöt, fast de borde ha gjort det. Fast de var skyldiga att göra det.
Visar det sig att läkaren som satte diagnos på barnen, gjorde det utan grundlig undersökning, uteslutning, så har vi en fet skandal i Sverige.
Vilka stöder barn i uppenbart trasiga hemmiljöer? Om man anmäler till soc kan barnen tas från redan trasiga föräldrar, en eller två. Kanske hade rektorn det med i beräkningen. Steget till att anmäla till soli är väldigt långt, men nu ska det vara standard om barn är mycket frånvarande, precis som båda flickorna var. Varför fick föräldrarna inte iväg barnen till skolan? Vad hände där, egentligen? Var tjejerna mobbade?
Barn som försvagas hemma kan inte försvara sig i skolan heller.
Kan mejlväxling mellan föräldrar och skola vara offentlig? Jag tycker att detta måste utredas bortom att "föräldrarna planerade sedan i höstas". Det finns säkert fler barn som under diagnosen "ME" förvägras skolgång och framtid. Det är inte alla föräldrar som kan få väldigt mycket hemundervisning som i Bjärred, många barn blir hemmasittare. ME är en farsot som behöver genomlysas grundligt. Det är skrämmande att detta fall inte får utgöra en startplatta för genomlysning av hur barn kan sättas hemma, och nyckeln kastas både till skola och framtid. Vilka läkare tar ansvar för detta? Hur ser samspelet ut mellan vård och skola? Jag tror inte att det finns något samarbete alls. Där kunde något förändras, "lex Bjärred".
Edit: Skolor i Sverige tolererar tydligen väldigt mycket frånvaro, rädslan för att blanda in soc är större än att skydda barns rättigheter att gå i skolan. M måste ha tappat mycket skoltid, detsamma gäller för A. Det tog ju tid att få fram hemundervisning, de var frånvarande mycket. Jag tror att deras chanser att bli godkända för gymnasiet kanske inte var så stora med det upplägg familj och skola valt...? Kan man verkligen bli godkänd för "vissa ämnen" och sedan komma vidare till gymnasiet? Jag trodde att man måste ha fullständig skolgång för att komma vidare... en smal fråga, men för helheten, verkar det ju som att ingen riktigt tog ansvar för barnens framtid. Det var föräldrarnas behov som styrde och skolans. Nu är det efterlevandes behov som styr. Och polisens. Bekvämt.
Att lyfta fram barnen som huvudpersoner skulle göra ont för alla inblandade. Skolan, vården, efterlevande, polisen. Jobbigt, tidskrävande. Barn får inte kosta extra pengar eller känslor. De har ju redan varit tärande för Bjärred via föräldrarnas krav...
När får vi ta del av hela gången från frånvaro till mord? Flickornas liv? Utan hänsyn till omgivningen! Men tjejerna var alltså inte värda en öppen genomlysning av vad som bidrog till att de blev mördade i sitt hem, av dem som skulle stått dem närmast och hjälpt dem leva. Inte bara överleva.
Föräldrarna förstod inte hur man levde, en eller två.
När ska skolan undervisa barn i hur man kan leva ett liv? Vad ett liv bör innehålla? Om det funnits mer kunskap hos barnen hade kanske tjejerna flytt till rektorn för egen maskin, innan de blev mördade...
Lär barn att det finns fler som kan hjälpa och stötta dem, de är inte helt beroende av sina föräldrar. Barn tar alltför stort ansvar för sina föräldrars känslor, det är nedärvt och det är inte alltid rätt. Hur medvetna är barn om sina rättigheter, hur medvetna var Agnes och Moa? De skulle inte behövt sitta hemma, de kunde ha haft nytta av att vistas i en annan miljö. Att man inte ens testade det? Det bör ingå i vårdplanerna...
Visar det sig att läkaren som satte diagnos på barnen, gjorde det utan grundlig undersökning, uteslutning, så har vi en fet skandal i Sverige.
Vilka stöder barn i uppenbart trasiga hemmiljöer? Om man anmäler till soc kan barnen tas från redan trasiga föräldrar, en eller två. Kanske hade rektorn det med i beräkningen. Steget till att anmäla till soli är väldigt långt, men nu ska det vara standard om barn är mycket frånvarande, precis som båda flickorna var. Varför fick föräldrarna inte iväg barnen till skolan? Vad hände där, egentligen? Var tjejerna mobbade?
Barn som försvagas hemma kan inte försvara sig i skolan heller.
Kan mejlväxling mellan föräldrar och skola vara offentlig? Jag tycker att detta måste utredas bortom att "föräldrarna planerade sedan i höstas". Det finns säkert fler barn som under diagnosen "ME" förvägras skolgång och framtid. Det är inte alla föräldrar som kan få väldigt mycket hemundervisning som i Bjärred, många barn blir hemmasittare. ME är en farsot som behöver genomlysas grundligt. Det är skrämmande att detta fall inte får utgöra en startplatta för genomlysning av hur barn kan sättas hemma, och nyckeln kastas både till skola och framtid. Vilka läkare tar ansvar för detta? Hur ser samspelet ut mellan vård och skola? Jag tror inte att det finns något samarbete alls. Där kunde något förändras, "lex Bjärred".
Edit: Skolor i Sverige tolererar tydligen väldigt mycket frånvaro, rädslan för att blanda in soc är större än att skydda barns rättigheter att gå i skolan. M måste ha tappat mycket skoltid, detsamma gäller för A. Det tog ju tid att få fram hemundervisning, de var frånvarande mycket. Jag tror att deras chanser att bli godkända för gymnasiet kanske inte var så stora med det upplägg familj och skola valt...? Kan man verkligen bli godkänd för "vissa ämnen" och sedan komma vidare till gymnasiet? Jag trodde att man måste ha fullständig skolgång för att komma vidare... en smal fråga, men för helheten, verkar det ju som att ingen riktigt tog ansvar för barnens framtid. Det var föräldrarnas behov som styrde och skolans. Nu är det efterlevandes behov som styr. Och polisens. Bekvämt.
Att lyfta fram barnen som huvudpersoner skulle göra ont för alla inblandade. Skolan, vården, efterlevande, polisen. Jobbigt, tidskrävande. Barn får inte kosta extra pengar eller känslor. De har ju redan varit tärande för Bjärred via föräldrarnas krav...
När får vi ta del av hela gången från frånvaro till mord? Flickornas liv? Utan hänsyn till omgivningen! Men tjejerna var alltså inte värda en öppen genomlysning av vad som bidrog till att de blev mördade i sitt hem, av dem som skulle stått dem närmast och hjälpt dem leva. Inte bara överleva.
Föräldrarna förstod inte hur man levde, en eller två.
När ska skolan undervisa barn i hur man kan leva ett liv? Vad ett liv bör innehålla? Om det funnits mer kunskap hos barnen hade kanske tjejerna flytt till rektorn för egen maskin, innan de blev mördade...
Lär barn att det finns fler som kan hjälpa och stötta dem, de är inte helt beroende av sina föräldrar. Barn tar alltför stort ansvar för sina föräldrars känslor, det är nedärvt och det är inte alltid rätt. Hur medvetna är barn om sina rättigheter, hur medvetna var Agnes och Moa? De skulle inte behövt sitta hemma, de kunde ha haft nytta av att vistas i en annan miljö. Att man inte ens testade det? Det bör ingå i vårdplanerna...
__________________
Senast redigerad av rappytt 2019-02-05 kl. 16:06.
Senast redigerad av rappytt 2019-02-05 kl. 16:06.
). Vi är liksom inte våra yrken i trådarna, vi är anonyma postare.