Citat:
Väl så. Men låt mig då förstå detta. Jag skriver om 3 utsagor (a,b,c) som jag anser inte går ihop, du svarar med nya utsagor.
Vi har tre dokumentärer och 2 utredningar. Och för den som på något sätt vill bedöma eller jämföra mellan dessa olika källor till information (eller desinformation om man så vill klassificera det) är motivet och ambitionen av intresse. Det kanske inte alla tycker, men en del kan tycka så.
I tråden och i media, även från DJ förekommer uppgifter om att "komma åt" pojkarna eller tom "pojkarna sätts ju dit" om gamla utredningen. Detta tyder på ett dåligt motiv och något som rimmar illa med god ambition. Därför kan det vara av intresse att se om det finns stöd för den tesen. Sen behöver man också vara konsekvent och bedöma möjliga motiv till nya dokumentären av DJ. För hela upplägget och närmandet gentemot begreppet bortträngda minnen ger vissa signaler att det är SÅC som DJ vill komma åt. Hela tredje avsnittet heter ju "Minnen".
Vi har tre dokumentärer och 2 utredningar. Och för den som på något sätt vill bedöma eller jämföra mellan dessa olika källor till information (eller desinformation om man så vill klassificera det) är motivet och ambitionen av intresse. Det kanske inte alla tycker, men en del kan tycka så.
I tråden och i media, även från DJ förekommer uppgifter om att "komma åt" pojkarna eller tom "pojkarna sätts ju dit" om gamla utredningen. Detta tyder på ett dåligt motiv och något som rimmar illa med god ambition. Därför kan det vara av intresse att se om det finns stöd för den tesen. Sen behöver man också vara konsekvent och bedöma möjliga motiv till nya dokumentären av DJ. För hela upplägget och närmandet gentemot begreppet bortträngda minnen ger vissa signaler att det är SÅC som DJ vill komma åt. Hela tredje avsnittet heter ju "Minnen".
Att ha god ambition och "sätta dit pojkarna" är inte motstidigt i mina ögon. Det som hände var en form av groupthinking. Jag har klippt ut förklaring på begreppet nedan direkt från Wikipedia.
Jag tror du kan se sambandet med förklaringen nedan.
"Grupptänkande (engelska: Groupthink) är ett begrepp ursprungligen myntat av den amerikanska socialpsykologen Irving Janis[1][2][3], och är ett psykologiskt fenomen som kan inträffa i en grupp då medlemmarna i gruppen värdesätter konformitet och viljan att uppnå enighet högre än ett kritiskt förhållningssätt till sina egna idéer[3]. Gruppmedlemmarna har ett starkt kritiskt förhållningssätt till idéer som inte överensstämmer med gruppens.
Grupptänkandet förkroppsligas genom att medlemmarna i en grupp avstår från att bryta mot rådande värderingar eftersom de önskar bibehålla den sammansvetsade andan som har skapats. Medlemmarna undviker att bringa invändningar mot förslag som genomsyras av gruppens grundläggande synsätt eftersom de känner att det skulle vara illojalt mot gruppen[1].
Man strävar efter att uppnå konsensus till en så pass hög grad att gruppmedlemmarna är beredda att åsidosätta realistiska värderingar och när detta sker får personerna ett skevt förhållande till verkligheten. Oviljan att framföra kritik medför att en omedveten censur blir inbyggd i gruppen[1].
Grupptänkande kan få stora konsekvenser, eftersom besluten som tas i en sådan grupp kan bli väldigt dåliga. Det mest kända[4] exemplet är USA:s invasion av Grisbukten, vilken behandlas nedan. Forskning om grupptänkande är viktigt inom arbetspsykologin, där ökad kunskap kan ge viktiga bidrag för exempelvis hur arbetslag ska sammansättas för att ge bra resultat och inte drabbas av grupptänkande."