Ur Autism & Asperger förbundet: "En keps eller hatt som avgränsar synfält, eller solglasögon som minskar ljusinsläpp kan hjälpa. En elev med överkänslig hörsel kan behöva hjälp att stänga ute ljudintryck som inte går att ta bort, till exempel med en I-pod eller andra ljudkällor som eleven kan kontrollera själv."
Nej, fjärrdiagnoser kan givetvis inte ställas och i dessa ingår även "djup depression".
Diskutera och analysera går däremot bra.
Fjärrdiagnoser via EN SVART MÖSSA versus att samla flertal sammanfallande källor kring depression lär inte riktigt vara samma breddgrad.
Brukade Oskar 45 år ha mössa på sig på föreläsningar och annars när du kommer dragande med skolungdomars beteende?
Eller menar du att det var nån sorts galopperande Asperger drygt en timme vid påsk 2017?
__________________
Senast redigerad av develi 2019-02-01 kl. 22:54.
Betyder omsättning att man måste har jobbat för det beloppet eller kan man också har flyttat pengar till bolaget? Har man flyttat pengar dit under 2017 - varför? Att pengarna skulle hamnar rätt efter döden? Har man jobbat in dessa pengar -hur hade man tid att göra det?
Betyder omsättning att man måste har jobbat för det beloppet eller kan man också har flyttat pengar till bolaget? Har man flyttat pengar dit under 2017 - varför? Att pengarna skulle hamnar rätt efter döden? Har man jobbat in dessa pengar -hur hade man tid att göra det?
Ja omsättningen är försäljning innan skatt.Och där kan ju även hans böcker vara inräknade.Nej man har inte flyttat pengar dit.Går du in på Verksamt kan du läsa årsredoviningen.Tror även du kan se den i PDF format på Solidinfo el någon liknande sida.Då ser du alla poster.Resultat och balans rörelsekostnader m.m.Ja han hade mkt utbildningar m.m.
Och det är ju precis det jag hävdat när några här innne har anklagat honom för att ha kontrollerat familjen m.m...Hur skulle han haft tid för det ? Så länge inte hans arbete blir lidande el konkurerar med vad han gör där så har han all rätt till sin bisyssla.
__________________
Senast redigerad av Elli09 2019-02-01 kl. 23:12.
Men då är det ganska många timmar för att kommer upp i 1.4 Mio omsättning. Du som är insatt. Hur mycket jobb är det under ett år som O har då lagt ned på bolaget? Fattar inte hur arbetsgivaren acceptera den omfattning av bisysslor. Verkar jo nästan som ett halvtidsjobb? Men kanske inte ovanligt i den branschen.
Hur kan man komma på tanke att döda sina barn därför att inget är meningsfullt och man har inte ens slutat med sina bisysslor. Jag begriper inte detta.
O kanske hoppades in i det sista att allt skulle bli bra. Det var ju faktiskt en till som var delaktig och kanske t.o.m drivande. Med allt detta arbetande så kan det inte ha funnits så mycket tid över att ”isolera och kontrollera flickorna”.
Ja omsättningen är försäljning innan skatt.Och där kan ju även hans böcker vara inräknade.Nej man har inte flyttat pengar dit.Går du in på Verksamt kan du läsa årsredoviningen.Tror även du kan se den i PDF format på Solidinfo el någon liknande sida.Då ser du alla poster.Resultat och balans rörelsekostnader m.m.Ja han hade mkt utbildningar m.m.
Och det är ju precis det jag hävdat när några här innne har anklagat honom för att ha kontrollerat familjen m.m...Hur skulle han haft tid för det ? Så länge inte hans arbete blir lidande el konkurerar med vad han gör där så har han all rätt till sin bisyssla.
Tack, då förstår jag i alla fall det. Men hur kan ens arbete inte bli lidande när inkomsten i bisysslor överstiger de av en bra betalt universitetsjobb? Varför slutade han inte med antingen det ena eller det andra om allt var så svårt? Förstår du varför man jobbade i den omfattningen när allt var så svårt med flickorna? Men det var det kanske inte? Kanske inte så tidskrävande att ha flickorna hemma. Säkert mycket mer tidskrävande att köra varje barn till 3 aktiviteter än att ha ett möte med skolan någon gång i månaden - om det var så mycket - och i bland till någon vårdcentral - om man överhuvudtaget uppsökte dessa efter att barnen fick diagnosen. Så man kunde jobba på? O har väl aldrig haft någon gång en större inkomst i sina bisysslor än 2017? Just det året allt var så nattsvart. Tycker du inte det är konstig?
Tror du inte hans arbetsgivare skulle reagera när han angav den omfattning som bisysslor när man samtid anger att man måste trappa ned därför att döttrarna är så sjuka. Jag hade gjort det.
__________________
Senast redigerad av Vinbergssnacka 2019-02-01 kl. 23:27.
Ja omsättningen är försäljning innan skatt.Och där kan ju även hans böcker vara inräknade.Nej man har inte flyttat pengar dit.Går du in på Verksamt kan du läsa årsredoviningen.Tror även du kan se den i PDF format på Solidinfo el någon liknande sida.Då ser du alla poster.Resultat och balans rörelsekostnader m.m.Ja han hade mkt utbildningar m.m.
Och det är ju precis det jag hävdat när några här innne har anklagat honom för att ha kontrollerat familjen m.m...Hur skulle han haft tid för det ? Så länge inte hans arbete blir lidande el konkurerar med vad han gör där så har han all rätt till sin bisyssla.
Jag kan bara upprepa att det är säkert ganska högt i taket med bisysslor vid ekonomihögskolan (man behöver bara läser turerna kring EFL ifjol). Så vad som anses som arbetshindrande och konkurrerande är kanske begränsad och läser man på LUs hemsida verkar påföljdande inte vara så skrämmande. Man försöker att kommer överens med sin chef för det mesta. https://www.medarbetarwebben.lu.se/anstallning/att-vara-anstalld/bisyssla.
Men det jag verkligen undrar över är om man måste gång på gång inställer saker därför att man prioriterar sina döttrar, man går ned i arbetstid för att var med sin familj, men så har man samtidig bisysslor som generar en omsättning på 1.4 Mio (om det nu är så) - det verkar konstig för mig.
Inte?
Chefen verkade jo genuint positiv gentemot O. Undrar fortsatt varför han sökte via en utlysning en extra-lektor på deltid och korttid som hade precis samma kompetens som O i november /december 2017.
Edit: någon med moms som specialområde verkar jo inte har tillkommit.
Edit 2: alltså först jobbar man in jättemycket pengar till bolaget, medan 2 barn är sjuka och så blir allt nattsvart och så lämnar man över bolaget till systern efter döden. Så konstigt allt ihop.
__________________
Senast redigerad av Vinbergssnacka 2019-02-02 kl. 00:13.
O kanske hoppades in i det sista att allt skulle bli bra. Det var ju faktiskt en till som var delaktig och kanske t.o.m drivande. Med allt detta arbetande så kan det inte ha funnits så mycket tid över att ”isolera och kontrollera flickorna”.
Ja, det tål faktiskt att fundera över med tanke på flera olika källor i en sammantagen bild - med reservation kring ordval drivande för jag tror det är depression som snarare ger ett skevt tänk; att inte stå ut.
Det är ju inte en centraldator som tänker identiskt lika över tid oavsett om de är rörande överens när de väl beslutar sig defintivt och ordnar det praktiska.
Det är två personer som är i en uppenbart djup kris pga döttrarnas sjukdom. Utbrända och troligen deprimerade ju mer tiden går. De har härjat i två år med att jaga bot för ME och fattar ett vedervärdigt beslut för att eliminera lidande.
Dom är inte isolerade - finns ingenting som indikerar detta med tanke på ensamma hemma vissa dagar, snapchat, instagram, besök av olika lärare samt regelbunden insyn via Agnes väninna och tillika barnvakt åt Moa (vittnesbörd), högst troligt andra vänner i mån av ork (tråduppgift). Stort nätverk av olika personal via skolan.
Fortsättningsvis släkt och likaså uppgifter från vänner.
Det är som sagt ett 50-tal förhör redan den 19 januari i fjol ---> inget man ansåg nån kunnat flagga för, reagera på och förhindra enligt pressträffen.
__________________
Senast redigerad av develi 2019-02-02 kl. 00:43.
Ja, det tål faktiskt att fundera över med tanke på flera olika källor i en sammantagen bild - med reservation kring ordval drivande för jag tror det är depression som snarare ger ett skevt tänk; att inte stå ut.
Det är ju inte en centraldator som tänker identiskt lika över tid oavsett om de är rörande överens när de väl beslutar sig defintivt och ordnar det praktiska.
Det är två personer som är i en uppenbart djup kris pga döttrarnas sjukdom. Utbrända och troligen deprimerade ju mer tiden går. De har härjat i två år med att jaga bot för ME och fattar ett vedervärdigt beslut för att eliminera lidande.
Dom är inte isolerade - finns ingenting som indikerar detta med tanke på ensamma hemma vissa dagar, snapchat, instagram, besök av olika lärare samt regelbunden insyn via Agnes väninna och tillika barnvakt åt Moa (vittnesbörd), högst troligt andra vänner i mån av ork (tråduppgift). Stort nätverk av olika personal via skolan.
Fortsättningsvis släkt och likaså uppgifter från vänner.
Det är som sagt ett 50-tal förhör redan den 19 januari i fjol ---> inget man ansåg nån kunnat flagga för, reagera på och förhindra enligt pressträffen.
Påminner mig lite om hemmansägaren Sven Svensson med tio barn, som hade allt han kunde önska sig men (kanske) inte kunde säga nej och inte fick ihop allt och inte orkade föreställa sig den slirande fortsättningen...
Påminner mig lite om hemmansägaren Sven Svensson med tio barn, som hade allt han kunde önska sig men (kanske) inte kunde säga nej och inte fick ihop allt och inte orkade föreställa sig den slirande fortsättningen...
Koom tillbaaka till 2019, Lonnrot!
Jag har nämligen funderat kring den extremt svarta synen på framtiden. Att de i nuet var i djup kris, och för mig trolig djup depression, har jag utgått från.
Jag nämnde ett par larmrapporter om bröstcancer gällande hormonbehandling samt betydligt längre recidivrisk de sett vid viss cancer. Det nämndes 15-20 år och lär kunna göra vem som helst bekymrad.
Är man deprimerad är man lättpåverkad om det så gäller scarlataner eller dystra prognoser.
Det är väldigt mycket om ME hela året men jag tittade på december.
8, 9, 10, 11, 14, 17, 20, 27 december: stor artikelserie om ME i svd om allt mellan att FK kräver ideliga kompletteringar och avslår sjukskrivningar och kräver till annat.
Med bl.a rubricering: "Ingen behandling kan göra 15-åriga Johan frisk"
”Min sambo är berövad 99 procent av sitt liv”
Bildrubrik till A*lvegrens artikel: ”Mitt liv som jag kände det har upphört”
Barn- och äldre landstingsråd: "En fjärdedel av dem är helt sängbundna. Att gå ut i trädgården eller promenera med hunden kan vara något som de bara drömmer om. Ofta lever de i princip som levande begravda, i ett ljudlöst mörker."
Alltså inget fel att ME uppmärksammas med jag funderar kring föräldrarna.
Jagar man bot och behandling som föräldrarna gjort när det kommer till ME som är obotbar och snarare blir utmattande att flänga runt - så undrar jag vad man har för syn på resten.
De facto såg de ingen framtid alls värd att leva så de lär ha målat fan på väggen gällande barnen.
Det är 40 000 som har diagnosen. Många rapporter handlar om de som ligger i svarta, ljudisolerade rum. Det är ofta beskrivningar där vuxna lidit av ME i 15-20 år.
Applicerar man detta på barn så lär de bli väldigt galet. Hela ungdomsstiden är borta ända bort i vuxen ålder och sen kanske man tänker ännu längre, att de kommer inte ur rummet alls och det är bättre att dö.
Hanna var medlem i "Databas ME/CFS" sen mars 2016.
Det är säkert ett informativt forum där de kan backa upp varandra, skapat av maken till en ME-sjuk fru - nu i 10 år.
Jag råkade dock få ögonen på ett visst parti som kom upp då jag googlade via nåt tal i maj 2018:
Citat:
"Claudia fick sin ME-diagnos för ganska precis 6 år sedan – här i Göteborg – på Gottfrieskliniken.
Läkarna visste först inte vad det var. Vi läste om ME i Dagens Nyheter den 1 september 2011 med rubriken FÅNGE I SIN EGEN KROPP. Det handlade om Anne Örtegren, en person som är välkänd både bland patientkollektivet, men även hos läkare och forskare som intresserat sig för ME. Hon var verkligen en riktig kunskapsbank och delade med sig. Tyvärr finns hon inte med oss idag." https://newsaboutdisease.com/2018/05/14/4-nodvandiga-atgarder-for-me-sjuka/
Den där kunskapsbanken har jag läst innan och att hon led råder ingen tvekan om.
Men det är dystert. Jag orkar knappt med kapitlet, det är kvalmigt bittert, varav jag saxade några dystra partier.
Sen så beskriver hon att hon inte är deprimerad (avskedsbrevet) - för det hör inte till ME, det ska man inte tro. Det är inte annat än lidande via ME som gör att man tar livet av sig i Schwiez eller vad man nu väljer.
...Vilket är ett otroligt skevt resonemang eftersom ME med allt vad det innebär verkligen kan leda till depression likaväl som vid andra fysiska sjd; oavsett om det i grunden är fel på immunsystem eller vad det nu rör sig om.
Det säger säg självt om livet ordagrant försvinner, umgängeskretsen krymper till noll i värsta fall och man inte klarar ett dugg till slut att man blir nedstämd och i sin värre form deprimerad.
➤ Det finns således en risk i att överbetona att det endast rör sig om ME-lidande när man vill begå självmord. Risken ligger i att ME då skuggar en faktisk sekundärt utlöst depression som personen behöver hjälp med istället.
Frågan är om man till den milda grad inte vill riskera klassas som psykiskt sjuk såsom debatten ser ut (krigen biomarkör vs KBT) så det aktiverar försvarsmekanismer.
För att få ett sammanhang i det jag skriver har jag saxat vissa delar.
Rapport från 40 kvadratmeters husarrest
Hur gick det till? Hur förvandlades mitt aktiva, unga liv till ett tvårums fängelse? Hur hamnade jag i denna instängda isolering, med ständigt pågående tortyr? När ska den ta slut?
Jag har svår ME/CFS – ett fängelse i dubbel bemärkelse. Jag är fast i en kropp som inte fungerar, helt slagen till marken av sjukdom."
"för femton år sedan fick jag en infektion, och sedan blev jag bara aldrig frisk. I stället blev sjukdomen mitt fängelse." (..)"Mitt fängelse består i att min kropp är fast i sjukläget – jag blir aldrig frisk."
"Och kroppen blev sämre och sämre, i en sorgesam nedåtgående spiral, som slutligen landade i 24-timmars-arresten."
" Mitt liv har tagits ifrån mig. Mina drömmar om kärlek, familj, jobb, vänner och nya resor är alla krossade."
Någon har sagt:
”ME/CFS takes your life away, but it doesn’t have the courtesy to kill you”."
"Om mitt liv hade tagit abrupt slut för femton år sedan, hade många, många dagar av outsägligt lidande sparats."
Delar ur avskedsbrevet:
"Precis som för de flesta andra ME/CFS-patienter som har valt självmord, är depression inte orsaken till mitt val. Trots att jag har lidit svårt i så många år är jag inte deprimerad."
"Depression är alltså inte anledningen till beslutet att avsluta mitt liv."
Det beror snarare enligt följande:
Citat:
1. Outhärdligt lidande
"Vi plågas konstant av svåra symptom, tvingas utstå intensivt fysiskt lidande varje minut, 24 timmar om dygnet, år efter år. Jag ser på det som en fängelsedom med tortyr. Jag är bunden till hemmet, mestadels sängbunden – det är själva fängelset."
"En känsla av att ha blivit överkörd av en buss, två gånger, varenda cell skriker. Detta måste kallas för tortyr."
"Min kropp är en krigszon under ständig attack. Det finns ingen vila, inget uppehåll."
"Denna isoleringscells-sida av ME/CFS är förödande och man kan verkligen förstå att ME/CFS har beskrivits som sjukdomen där man är levande död."
"I sexton år har jag tvingats handskas med en ständigt tyngre börda av lidande och problem. Tillsammans utgör de nu en situation som helt enkelt inte längre håller."
2. Ingen realistisk utväg ur lidandet.
"Det är otänkbart att stå ut med ett helt liv där kroppen befinner sig i detta olidliga tillstånd varje dag, år efter år. Nivån på omöjligheten att uthärda är densamma i svår ME/CFS."
"Om vi visste att det fanns lättnad i sikte, tror jag att det skulle gå att stå ut med allvarlig ME/CFS och alla de medicinska problem som tillstöter, till och med under lång tid. Poängen är att det måste finnas en gräns, lidandet får inte kännas oändligt."
"Detta innebär två avgörande saker för många av oss som är svårt sjuka i ME/CFS:
Det finns ingenting att göra för att mildra våra symptom. Och även om behandlingar dyker upp i framtiden, medför vår överkänslighet att all medicinering betyder stor risk för irreversibla biverkningar som orsakar ännu mer lidande.
"Med tanke på vår extrema känslighet för mediciner, är det svårt att hysa realistiskt hopp om bot eller lättnad för oss."
3. Avsaknad av skyddsnät, vilket betyder risk för oerhört ökat lidande när nästa bakslag eller medicinska episod inträffar."
Den tredje faktorn är insikten att risken för ytterligare försämring och tilltagande lidande är stor.
Många av oss svårt sjuka i ME/CFS, befinner oss redan i en outhärdlig situation. Därtill kommer att det är mycket troligt att det kommer att bli ännu värre i framtiden."
"Det här är inte ett förhastat beslut. Det har bearbetats under flera år, i mina tankar, i samtal med familj och vänner, i samtal med en av mina läkare och för ett par år sedan i den långa processen att ansöka om assisterat självmord."
"För mig, och säkert för många andra ME/CFS-patienter, är det här slutet självklart inte vad vi önskade, men det var den bästa lösningen på en extremt svår situation och att föredra framför ännu mer lidande."
Vidarelänkat via självmordsbrevet till inlägg 2014:
Citat:
(.) many are suffering from incurable pain 24 hours a day; many are completely bed bound; and some of us are so drug intolerant that it’s very hard to see how relief would ever reach us, even if a cure was found.
What I want to convey by this is that the suicides which will all know are common in ME/CFS, to me are not in any way evidence of poor coping skills.
I think they are justified in these situations beyond coping. While speaking about coping techniques, I felt this was important to express, as my personal view."