Jag bodde i Högdalen till ganska nyligen och tänkte skriva om ett par ställen där.
Hanks Heaven har många attribut som förknippas med ett sunkhak: träsoffor, Jack Vegas-maskiner, fönstergaller och julbelysning som aldrig tas bort (det blir jul varje år, så why bother?). Däremot är personalen rätt skön (jag och tjejen fick alltid nötterna gratis) och de är ganska bra på att slänga ut det värsta packet. Dessutom är klientelet ganska blandat. Visst finns det en del alkisar, men det är även uppblandat med yngre människor som tar några öl innan de åker vidare och förbipasserande som tar en spontanöl. Jag har faktiskt svårt att se att ett riktigt dräggställe skulle kunna ligga på ett så framträdande ställe i Högdalen med tanke på utvecklingen som har skett de senaste åren med gentrifiering, ökade satsningar på säkerhet och så vidare. Att stället inte har öppet längre än till 22 är nog bidragande också. Vill man besöka ett klassiskt sunkhak som är relativt städat så är det perfekt dock.
Mittemellan konditoriet och apoteket finns det ett trapphus med en bar respektive en klubb. Baren heter En trappa upp (tidigare Engelbrekten, Johannes bar) och klubben heter En trappa ned (om de inte bytt namn igen). Nattklubben har öppet till 03, de få gånger jag varit där har det varit 9/10 män och företrädelsevis afrikanska besökare och musiksmak.
En trappa upp/Engelbrekten var ett klassiskt sunkhak med inredning i trä när jag flyttade till Högdalen. Dock hade de ett ess i rockärmen: ett kultförklarad karaoke på helgerna som drog folk från hela Söderort. Inte minst en HBTQ-kollektiv (från typ Hökarängen eller liknande) som brukade komma dit varje helg för att sjunga karaoke. Den kvinnliga karaokevärden gillade även hon tjejer, och det ryktades om att en del drama kunde uppstå då hon var någon av en kvinnoslukerska... Naturligtvis drog det här även andra yngre människor vilket gav en väldigt spännande blandning av alltifrån gamla alkisar till yngre hipsters. På så sätt kunde det vara hit-or-miss: Ena kvällen fylldes stället av en efterfesten av ett 25-årskalas och andra kvällen var det bara stammisar där. Hit brukade jag alltid försöka ta med kompisar då det var något av Högdalen i miniatyr. Karaoken var magisk och HBTQ-gruppen drog alltid igång spontandans någon timme innan stängning. Lustigt nog hade polisen en vana att göra en styrkeuppvisning någon kvart innan stängning, på grund av tidigare stökigheter antar jag - någon gång höll en queerkille på att bli omhändertagen då han skulle bjuda upp en kvinnlig polis till dans.
För några år sedan bytte stället ägare (igen) och renoverades samtidigt, från 70-talet rakt in i 90-talet kan man säga. I samband med att stället putsade lite på sin yta så förlorades en del av charmen och balansen i klienteler förändrades. Oklart om det är pga renoveringen eller om Rågsved tagit över rollen som kultkaraoke. Numera är det mestadels arbetsklädda hantverkare och alkisar som befolkar stället och dett tidigare flaggskeppet karaoken har blivit sjukt sorglig. Om någon går upp så är det inte sällan med finsk brytning och i total otakt med musiken. Kommer du dit som hyfsat normal/städad person så kan du räkna med att någon kommer vilja inleda ett samtal om sin lärdomar från Livets hårda skola. De sista två åren var jag inte där mer än en handfull gånger och då var det mer regel än undantag att jag vände innan jag hunnit beställa första ölen.
Gillar man klassiska sunkstilen är alltså Hanks Heaven en bra representant, annars prickar En trappa upp in fler poäng.
Hanks Heaven har många attribut som förknippas med ett sunkhak: träsoffor, Jack Vegas-maskiner, fönstergaller och julbelysning som aldrig tas bort (det blir jul varje år, så why bother?). Däremot är personalen rätt skön (jag och tjejen fick alltid nötterna gratis) och de är ganska bra på att slänga ut det värsta packet. Dessutom är klientelet ganska blandat. Visst finns det en del alkisar, men det är även uppblandat med yngre människor som tar några öl innan de åker vidare och förbipasserande som tar en spontanöl. Jag har faktiskt svårt att se att ett riktigt dräggställe skulle kunna ligga på ett så framträdande ställe i Högdalen med tanke på utvecklingen som har skett de senaste åren med gentrifiering, ökade satsningar på säkerhet och så vidare. Att stället inte har öppet längre än till 22 är nog bidragande också. Vill man besöka ett klassiskt sunkhak som är relativt städat så är det perfekt dock.
Mittemellan konditoriet och apoteket finns det ett trapphus med en bar respektive en klubb. Baren heter En trappa upp (tidigare Engelbrekten, Johannes bar) och klubben heter En trappa ned (om de inte bytt namn igen). Nattklubben har öppet till 03, de få gånger jag varit där har det varit 9/10 män och företrädelsevis afrikanska besökare och musiksmak.
En trappa upp/Engelbrekten var ett klassiskt sunkhak med inredning i trä när jag flyttade till Högdalen. Dock hade de ett ess i rockärmen: ett kultförklarad karaoke på helgerna som drog folk från hela Söderort. Inte minst en HBTQ-kollektiv (från typ Hökarängen eller liknande) som brukade komma dit varje helg för att sjunga karaoke. Den kvinnliga karaokevärden gillade även hon tjejer, och det ryktades om att en del drama kunde uppstå då hon var någon av en kvinnoslukerska... Naturligtvis drog det här även andra yngre människor vilket gav en väldigt spännande blandning av alltifrån gamla alkisar till yngre hipsters. På så sätt kunde det vara hit-or-miss: Ena kvällen fylldes stället av en efterfesten av ett 25-årskalas och andra kvällen var det bara stammisar där. Hit brukade jag alltid försöka ta med kompisar då det var något av Högdalen i miniatyr. Karaoken var magisk och HBTQ-gruppen drog alltid igång spontandans någon timme innan stängning. Lustigt nog hade polisen en vana att göra en styrkeuppvisning någon kvart innan stängning, på grund av tidigare stökigheter antar jag - någon gång höll en queerkille på att bli omhändertagen då han skulle bjuda upp en kvinnlig polis till dans.
För några år sedan bytte stället ägare (igen) och renoverades samtidigt, från 70-talet rakt in i 90-talet kan man säga. I samband med att stället putsade lite på sin yta så förlorades en del av charmen och balansen i klienteler förändrades. Oklart om det är pga renoveringen eller om Rågsved tagit över rollen som kultkaraoke. Numera är det mestadels arbetsklädda hantverkare och alkisar som befolkar stället och dett tidigare flaggskeppet karaoken har blivit sjukt sorglig. Om någon går upp så är det inte sällan med finsk brytning och i total otakt med musiken. Kommer du dit som hyfsat normal/städad person så kan du räkna med att någon kommer vilja inleda ett samtal om sin lärdomar från Livets hårda skola. De sista två åren var jag inte där mer än en handfull gånger och då var det mer regel än undantag att jag vände innan jag hunnit beställa första ölen.
Gillar man klassiska sunkstilen är alltså Hanks Heaven en bra representant, annars prickar En trappa upp in fler poäng.
Ofta när jag ska ner till tunnelbanan så brukar det sitta ett mindre gäng halvalkisar och leva rövare på deras ''uteservering'' känns spontant som de flesta krogarna med vegas maskiner är något man egentligen kanske vill undvika 
