Citat:
Se edit i föregående inlägg till harperlee. Fetat är vad jag skrivit om i otaliga inlägg att jag misstänker via aktuellt motiv:Halvt förlåt på den. Det var ngt jag var tvungen att skriva.
Den kopplar i dina funderingar å en sida rörande altruism som ett definierat allmänbegrepp, å andra sidan som motiv/ursäkt, å tredje som krav att uppleva sig tvungen att leva upp till rörande ens egna barn.
Kontentan (en av dem) är att uttrycket lätt missbrukas och missförstås. Går man själv under på kuppen så har man missförstått saken. Charity begins at home.
Det är inte meningen att den instans som är förmögen att hjälpa riskerar eller förintar sig själv genom hjälpen. Å andra sidan kan inte hjälpen heller, efter kunskapsmässig reflektion, primärt vara till gagn för den hjälpande instansen.
På så sätt kan man kanske lättare bedöma om en gärning är vad den utger sig för.
Det tycks mig här som att paret i Bjärred egentligen inte argumenterar för att de gör en god gärning. Snarare har deras uppfattning om vad den goda gärningen borde vara (hjälpa flickorna leva fullvärdiga liv) hamnat i konflikt med deras upplevda ork och förmåga.
Har de lagt sin altruistiska ribba för högt?
Om de försökt definiera om flickornas behov i riktning mot vad de kunde klara av att göra för dem (samtidigt som de definierade om vad de själva behövde, för att mäkta med), i stället för att acceptera saker at face value (som det ser ut), så hade de kanske kunnat reda sig bättre.
Jag finner det vara ett slags vits att kunna konstatera om de varit för mycket altruistiska, inte för lite. Eller altruistiska i allt utom där man kunde förvänta sig det: som dålig ursäkt för en oförlåtlig gärning.
Vad tror du om det?
Den kopplar i dina funderingar å en sida rörande altruism som ett definierat allmänbegrepp, å andra sidan som motiv/ursäkt, å tredje som krav att uppleva sig tvungen att leva upp till rörande ens egna barn.
Kontentan (en av dem) är att uttrycket lätt missbrukas och missförstås. Går man själv under på kuppen så har man missförstått saken. Charity begins at home.
Det är inte meningen att den instans som är förmögen att hjälpa riskerar eller förintar sig själv genom hjälpen. Å andra sidan kan inte hjälpen heller, efter kunskapsmässig reflektion, primärt vara till gagn för den hjälpande instansen.
På så sätt kan man kanske lättare bedöma om en gärning är vad den utger sig för.
Det tycks mig här som att paret i Bjärred egentligen inte argumenterar för att de gör en god gärning. Snarare har deras uppfattning om vad den goda gärningen borde vara (hjälpa flickorna leva fullvärdiga liv) hamnat i konflikt med deras upplevda ork och förmåga.
Har de lagt sin altruistiska ribba för högt?
Om de försökt definiera om flickornas behov i riktning mot vad de kunde klara av att göra för dem (samtidigt som de definierade om vad de själva behövde, för att mäkta med), i stället för att acceptera saker at face value (som det ser ut), så hade de kanske kunnat reda sig bättre.
Jag finner det vara ett slags vits att kunna konstatera om de varit för mycket altruistiska, inte för lite. Eller altruistiska i allt utom där man kunde förvänta sig det: som dålig ursäkt för en oförlåtlig gärning.
Vad tror du om det?
Jag är bortom detta och söker orsakssammanhang till varför.
Men dålig ursäkt: Nej. De är skeva i skallen snarare. Det är vad jag tror. Störda kognitivt. Inbillning.
Fel tänk.
Inser inte att de ens gör fel på precis samma sätt som en övercurlande människa - fast dessa har nått en farlig och dödlig nivå.
Men inte störd som i psykisk sjukdom per se (psykotisk). Jag tror det går via utmattning, kris och depression, försvarsmekanismer, vedervärdigt dålig coping.
__________________
Senast redigerad av develi 2019-01-30 kl. 16:26.
Senast redigerad av develi 2019-01-30 kl. 16:26.
