Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Ja fy fabian. Man skulle ju kunna reflektera vidare hela dagen, men i direkt anknytning:

Instinkten eller mentaliteten att sluta sig om och skydda ”skatten” inträder eller skärps så snart någon form av ansträngning, skada, obalans, handikapp eller annat drabbar föräldraskapet/ familjen. Det är jämförbart med att skydda ”det sista man har”/det som ger anseende, identitet eller status. Olikn. Det är en oro som är situationsbunden och kopplad till upplevd försvagning, rädsla, risken att förlora ”skatten”. Det är ingen sjukdom. Men det kan nog iofs. bli.

Och ”försvaret” graderar ofelbart upp på försvarsvallen mot en tänkt fientlig omvärld när ”skatten” kommer på tal eller styrkan är decimerad eller ens ifrågasatt.

Så man ska inte bli förvånad över ”protektionistiska” föräldrar. Och de blir inte gladare av att man lovar ta barnen ifrån dem.

Den yttersta logiken för ”skatten” är att man hellre låter den och en själv gå under framför att någon annan får den, på ens egen bekostnad. Det är prima sunt förnuft. Rörande ”skatter” alltså.

Det som är föräldrars svårighet att sätta gränser för sig själv gentemot barnen är åtminstone delvis försvarsmekanismer som kuggar i dagligen och stundligen.

Det växer bort, till stor del. 🤨

Men det kan ändå spela en stor roll här i Bjärred. Flickornas försvarslöshet förlänger och förstärker nog delar av ”föräldrainstinkterna”.

Vad gäller Lynn hutchinson så tycks det ju delvis omvänt primärt handla om en grundläggande fysiologisk/ personlig svaghet, som brister vid en typ av belastning. Försvagad knyter hon omärkligt upp hela sin existens kring dottern som till ett exoskelett, och rädd för att förlora detta nesligt så bemäktigar hon sig det genom att besluta över dess utslocknande.

Jag skulle gissa att hon kanske inte tog i med allt hon hade för att dö själv. Det finns betydande ondska att utvinna ur arrogans.

Att som psykiatriker vara endast halvbildad och kanske förnöjsam över sin fina examen behöver inte underlätta heller — god förälder kan vara enklare att vara (under lämpliga omständigheter) om man inte tänker för mycket. Det har som bekant gått förut, utan examen.

Detta skulle förklara det jag fick berättat för mig men inte förstod innebörden av. Dvs Att han bara lämnat in en intresseanmälan, kommit till pkt 1, där han föreslagit två externa bedömare. Den som vill och är intresserad kan forska vidare. Du antog bara att ärendet måste ha passerat fakultetsnämnden pga att EK kommenterade ansökan efter hans död eller?

Det torde vara det normala i våra tider att den professionella akademiska ledningen ovan vederb. och vederb:s inst. är införstådd med och stöder dennes ambitioner från tidigt stadium. Dock så kan ju det av olika skäl vara ogenomförligt pga inriktningsval och ekonomi och konkurrens och turordningsregler. Det lär inte heller saknas folk som vill bli befordrade, men befordran kostar pengar, och man vill säkert satsa först där det finns studenter eller projektpengar eller finansiella styrmedel att inhösta. Vilket förutsätter att professorn kan verka, hjälpligt i alla fall.

Sen lär det ju finnas ytterligare dimensioner till det.

Men i ljuset av detta så skulle jag nog tippa att OH hade de flestas/mångas sympatier i och för sig, och initialt. Men givet hans hemsituation så blir det ändå en helt annan sak. Givet alla som tittar och tycker är det inte heller självklart att befordra en snubbe som inte är där. Av det materialet är inte alla. Därtill förväntas en professor normalt kunna skickas runt utan mycket varsel. Och vara akademiker 24/7. Annars tvingas andra med lägre lön hoppa in i dennes ställe. Det håller ju inte här.

Så alldeles oavsett annat så kan man nog hävda att flickorna hans omöjliggjorde hans befordran. (Om nu inte hans överordnade till äventyrs snarare tänkte så att en professorstitel skulle kunna vara mindre betungande än den tjänst han hade — den möjligheten finns nog faktiskt också.)

(Det är int’ hugget i sten.)

Rimligtvis har den nära förestående utnämningen som han hoppades på och arbetat för ändå bidragit med något till den tragiska utgången.

Ja annars är både OH och EK helt ute och cyklar, för mig är det självklart att de båda vet hur gången för befordran fungerar. Först ska fakultetsstyrelsen (i detta fall Ekonomihögskolan Lund) godkänna intresseanmälan, sedan utser Lärarförslagsnämnden sakkunniga. Du menar alltså att Oskar själv bett EK om ett utlåtande? I så fall var han duktigt snurrig på slutet.

Nej. Fick han inte föreslå sakkunniga menar du? EK verkar som ett bra val.

Håller med om att hennes uttalande var väldigt snurrigt.

Va? Jag skrev att HAN i så fall var duktigt snurrig, men jag antar att du medvetet misstolkar, eller? Det är möjligt att man vid Ekonomihögskolan själv kan föreslå sakkunniga men det är Lärarförslagsnämnden som bestämmer vilka som ska ingå i den gruppen. Jäv får t ex inte finnas.

Mitt fetade: Det tror inte jag heller. Ofta är självmordsförsöken efter att barnen mördats minst sagt halvhjärtade (eller åtminstone så korkat utförda att man måste undra).

Jag vill ändå påstå att det inte enbart rör sig om deprimerade men otroligt hängivna människor. Det finns annat där. Egocentrism i oförmågan att separera barnet från den egna personen. Jagsvaghet i att den egna tillvaron byggs upp kring barnet (som du så väl uttrycker det med liknelsen med exoskelettet). Dessutom en livshistoria av depression och en oförmåga att stå på egna ben hos mamman i det aktuella exemplet (mannen blir kryckan och sedan kanske moderskapet). Aggressiviteten i att dränka en sextonåring i badkaret eller strypa en fjortonåring i sängen... Det är inte en kärlekshandling ens förvrängd.

Ingen normal människa blir så knäckt av att barnen är sjuka i några år att de mördar dem. Men dessa två föräldrar har verkat helt normala - ingen historik av psykisk ohälsa, inga sammanbrott eller vårdkontakter såvitt man vet. Ingen uppenbar skörhet. Kompetenta, uppskattade, omtyckta.

Men relationen till barnen är alltså helt sjuk.

Jo, det ter sig som nån patologisk beskyddarinstinkt. Barnet, Precious, blir väl nåt symboliskt som inte får bli sjukt eller komma till skada - Through The Looking-Glass med hjälpsamma Alice..
´Nej, precis.. gapande om att soc-anmälan (för vad? krisreaktion?) är väl snarare det som kan skapa barrikader av pansar, rädsla för att söka hjälp, framstå som inkompetenta och förlora Precious. De behöver snarare hela baletten av stöd.. men så var det då detta med försvarsmekanismer igen. Se relativt frisk och kompetent ut rätt in i kaklet.
Familjen som det nu jämförs med att snudd på identisk; välbärgade, högutbildade, reserverade i grannskapet men vänliga, han jobbar borta mkt, inga konstigheter. Sen brak via mamman; familjär kataklysm..
Noli me tangere.

Eller används rimligt. Lagom mycket, av rätt anledning och på rätt sätt som en dynamisk process mot friskhet vid kriser.

Sårbarhet, arv eller suicidal depressiv och ångestfylld miljö? Vem vet. Vad det än är så försöker hon inledningsvis hänga upp existensen på hög utbildning, kanske maken och sen dottern som blir en spegling som inte får bli sjuk, inte får må dåligt. En dotter som i sig beskrivs "fiercely bright, talented, sensitive".. "a dynamic girl; tall, dark-haired, always very helpful"... "reserved in a sense, but not shy." Agnes 1? Moa 2?
Läs spoilern om Ciaras intellekt.
Halvbildad som läkare med specialité? Eller menar du hennes haltande psykisk hälsa kanske?
Hon verkar ha försökt förstå sig på sina egna tragedier..Mor-dotter, Mor-dotter. Otroligt tragiskt fall och så tydlig identifikation (och projektion) i generationer.
Kort men mer sammanhängande om depressionen (som eg. startade som 12-åring då hon fick sömnproblem pga skolan och fick sömntabletter).

Jag tror också att det finns ”mycket” där...

Men det är ändå skillnaden mellan hutchinson o Bjärred som sticker i ögonen. Det må vara ett delvis sjukt förhållningssätt till barnen som lett fram till, eller som manifesteras i morden, men såvitt vi vet finns det inget av det manifesterat i barnens liv tidigare. Du kan leka med tanken att paret gjort vad de gjorde för att inte till slut hamna där. För att de inte litade på att de skulle klara det. Det är fortfarande övertro på sin egen signifikans, men det är ändå inte riktigt hutchinsons blodsugande demon. Minns att det var barnen som var sjuka här, inte föräldern. Att båda föräldrarna i bjärred skulle ha ”inbillat sig” allvaret i flickornas sjukdomar känns inte helt rimligt.

Hutchinson behövde stöd och ordnade förhållanden för att öht kunna existera. Den symboliska förlusten av dottern blev omöjlig att utstå. Hon gör detta i lönndom för maken och brodern. Paret i Bjärred förlorade kanske hoppet om att kunna tillgodose döttrarnas behov av ordnade förhållanden. Vilket väl då kanske blev liktydigt med att förlora döttrarna så som de hade lärt känna dem och ställt förhoppningar till dem (som alla föräldrar gör). Det är av betydelse att de har kommit fram till detta gemensamt — för det antyder att de inte agerade av ondska gentemot varandra, och inte av (fattad) missunnsamhet eller ondska gentemot flickorna. Eller ngn annan. Sen har de inte förstått sin grymhet mot omgivningen. Och naturen av sin besvikelse, som det verkar. Och lite annat.

De har handlat laglöst och därför vårdslöst och egenmäktigt och obetänksamt.

Men vill du utveckla att de har ett sjukt förhållningssätt till flickorna så är du välkommen att försöka igen. Friskt är det ju inte, men det är mycket som inte är friskt. Och lagligt är det definitivt inte, och inte rekommendabelt. Eller vettigt.

Stanna där en stund innan du fixerar blicken på mamman i det andra fallet. Vad det beträffar Hanna så finns uppgift i tråden om att hon åt antidepressivt. Hon har haft cancer för flera år sen, det är inte omöjligt att det är nåt hon ätit en längre tid.
Det spelar ingen roll hur bra prognosen är så tangerar denna sjukdom döden och det kan vara fortsatt hormonbehandling - och det är larmrapporter från forskare om recidiv långt senare än man trott. Hur mår då dessa mammor, speciellt om man har en tendens att ängslas, dras till dystra prognoser?
Det var sen storlarm i media för några år sen. 8 November 2017:
2011, Lund:
Orken tar slut och depressionen tar vid. Låter för min del mer än troligt i sammanhanget och depression föregår självmord. Att det redan finns en latent depression som lätt kan övergå i melankoli vid överbelastning.
Enligt Stehlitz så var Hanna deprimerad pga av situationen med barnen sen nåt år tillbaka, djupt oroad för töserna och verkade mer illa däran än O. förutom på hösten då båda var i sämre skick. Uppges ha sök BUP för Agnes som mådde dåligt. Rektorn sa djup kris. Arbetkamrat förmedlar att det var tufft hemma.

Vän på fb med kvinnan som skapat självmordslinjen och var psykosyntesterapeut.
Kommentar om hennes fb 10/1 för övrigt:
15/1 finns uppgift om depression mor och barn.
Anna-Karin85 som säger sig vara kollega:
Ser man sen till pappan beskrivs han deprimerad likaväl, sorg i ögonen över en besvärlig hemsituation, tar ledigt med barnen.
Vi är inne på en bekymrad far och risken gällande medberoende och starka bindningar. En man som kan ha en djupt depressiv fru, nu två sjuka barn och vad säger att inte Hanna var självmordsbenägen?
Står han ut med att bli lämnad - antingen med två sjuka barn med katastrofal sorg efter sin mor?

Det är uppenbart nåt i deras sjuka relation som gör dem väldigt allierade, väldigt i samförstånd och motivet är i altruistisk riktning - vad de själva tror vill säga när de inte ser nån annan lösning.
Sätt bara in en likadan far i det andra fallet så är det nog inte fjärran från ett Bjärred.

Många personer är privata, men om skälet till det är att man går och grunnar på hur ens mor kunde ta livet av sig med ogräsmedel så har man fått problem. Har man familj ska man hellre tänka på dem.

Folk som inte orkar leva upp till rollen som föredömen åt sina barn kunde i alla fall välja bättre sätt att gå hädan. Barn efterbildar föräldrar så gott de kan och fattar inte eventuella subtila signaler som är tänkta att avskräcka från efterföljd. Förrn det är på tok för sent. Vill man dem nåt så är det en vits att prata med dem först.

Det finns sällan någon info av substans att finna i en förälders självmord som så, och att utbilda sig med psykiatrisk inriktning för den sakens skull riskerar att kasta för starkt ljus på fel saker.

Det signalerar kanske inte heller någon förtröstan på vad eller vem man är heller. Det ser ju ut som en olycka ”waiting to happen”. Det förenklar inte andras liv heller precis.

Hon dömdes som otillräknelig. Man undrar ju.
Det må gå på ett ut.

Pratar vi om vad man borde ha gjort eller är det vad de kan röra sig för faktorer som som leder till ett gemensamt beslut?
De borde för det första inte mörda barn. De borde ha drogat dem. De borde ha använt nån annan metod. De borde ha bett om hjälp. De borde gått till psykiatrin och lagt in sig själva.
De borde en massa antar jag?

Depression är en faktor. För höga förväntningar en annan. Personligheter som inte can copa. Samma sak gäller motiv vilket uppenbart är sk. "altruism"; sjuka barn.
Det är självklart komplext men i grunden finns som sagt självmord och de brukar väl inte direkt skutta med glädje till ett träd...

De flesta mödrar som dödar sina barn döms till RPV. Om de överlever vill säga. Beroende på att djup depression klassas som psykisk störning likaväl som psykoser.
Bortom nyförlösta med postpartum eller nyförlösta som dödar direkt (unwanted child) är det just depression som är det främst förekommande.