Citat:
När jag var ung hade jag flera svårare upplevelser och blev djupt deprimerad och självmordsbenägen på ett vis som aldrig återkom och väntade mer eller mindre bara på "rätt" tillfälle men något ytterligare skedde som ironiskt nog istället fick mig att fokusera på annat. Men under den här svårare perioden så sa en bekant till mig att om man ska begå självmord så ska man skriva ett utförligare brev och peka ut en enskild, noga utvald person för att den för resten av sitt liv ska tvingas leva med att man är död som den ultimata och perfekta hämnden. Jag blev djupt chockerad, det lät så sjukt och jag blev faktiskt förbannad. Detta kom upp i sammanhanget att han avskydde killen jag då träffade också. Nåväl det är bara en av de gånger jag blivit djupt kränkt av personen känslomässigt. När han får mindre än ett år sedan begick självmord var vi sedan många år, osams eftersom han vid flera tillfällen gått över mina gränser. Inte bara när jag var ung och självmordsbenägen. Det ska ha funnits någon form av brev där han skrivit en mängd saker om en av dem som stod honom närmast som mått fruktansvärt efter hans död. Jag gick inte på hans begravning eftersom jag inte fann det riktigt korrekt pga de här sakerna jag inte kunnat släppa men absolut att jag kan föreställa mig hans hysteriska gråt och vanmakt som affekt när han avslutade sitt liv. Däremot inte att han redan för femton år sedan föreslog till mig det praktiska med "ska man ändå ta livet av sig kan man hämnas på någon som gjort en arg så får de leva för resten med ens liv på sitt samvete". Den kvällen, förstod jag inte att jag fick blicka in i hur det fungerar för många män, jag blev bara så förbluffad och ställd över att någon kunde säga något så sjukt och fruktansvärt oempatiskt. För så skulle ju inte någon göra mot någon annan...
Åh fy fan så beräknande, utstuderat grymt! Lika grymt som de som tar sitt liv samtidigt som de har sitt hämndobjekt i samtal i telefonen. Glad att du verkar klarat dig bra i livet fortsättningsvis!