Nu när JÖKEN definitivt demonstrerat att alla anständiga lojalitetsband kapats och den oheliga alliansen i de fyras gäng skrider till verket för att jöka fram tvivelaktiga gökungar av alla de slag som skuffar all heder ur samhällsboet verkar det ordningsbevarande gardet ha börjat få nog. Venezuelanska nivåer med militär revolt och statskupp har vi inte nått än men att gränspolisen tar bladet från mun och talar klarspråk om vad som händer är dock en bit på väg. Och frågan är om inte sk anständiga medier börjat få försiktiga propåer om en liten justering av happy clappy mångkultur- och de flyr för sina liiiv till vår humanitära stormaktsnarrativen?
Uzbeker väcker knappast några lustfyllda konnotationer ens hos inbitna asylaktivister längre, och absolut inte hos svenskar i allmänhet. Ändå väljer TT att låta gränspolisen droppa att just uzbeker med lätthet promenerar in i vårt land under uppenbart falska förespeglingar. Det pågår för övrigt inget krig i Uzbekistan, något som torde vara allom bekant.
Regeringen har förlängt de inre gränskontrollerna, med hänvisning till en förhöjd hotbild mot Sverige.
Men enligt gränspoliser finns inte tillräckligt med resurser för att kunna fullfölja uppdraget – och situationen är så allvarlig att man nu slår larm till justitiedepartementet.
Senast under onsdagen reste åtta uzbeker in i Sverige på turistvisum. Om gränspolisen hade haft tillräckliga resurser hade de förmodligen blivit nekade inresa, berättar Robert Lindström, polisinspektör vid gränspolisenhetens rörliga kontrollsektion i Frihamnen i Stockholm.
– Men det var snarare "hej och välkommen". Vi har ingen möjlighet att hantera åtta stycken på två personer, säger han.
Personerna uppgav att de skulle hälsa på en kompis i Rinkeby för att sedan ta färjan tillbaka på kvällen. Och för detta hade de turistvisum utfärdade av länder i Baltikum.
"Är nödlögner"
Turistvisum i något av EU-länderna ger rätt till kortare visiter inom Schengenområdet. Men vid en noggrannare kontroll hade man ändå kunnat ifrågasätta syftet med inresan i Sverige, anser Lindström, då dokumenten visade att de landat med flyg i Vilnius i Litauen för bara något dygn sedan.
– Man flyger inte från Uzbekistan, en resa runt halva jordklotet, för att landa i Baltikum och sedan direkt åka vidare och hälsa på en kompis i Rinkeby i Sverige. Det är nödlögner man ständigt använder sig av, säger han.
Uzbekistan anses allmänt vara en av världens hårdaste diktaturer, vilket genererar många flyktingar därifrån. I fjol var uzbeker den åttonde vanligaste nationaliteten bland asylsökande till Sverige enligt Migrationsverket.
Diktatur eller ej, de skäggiga uzbekerna utsätts inte för individuell systematisk förföljelse i hela landet och saknar följaktligen asylskäl och ska inte drälla runt här och svartbygga åt Özz Nujen och hans svåger. Även om just uzbeker verkar vara extra aktiva inom terrorismbranschen är de långt ifrån de enda tvivelaktiga typer som vandrar in i Sverige på oegentlig grund.
Via hamnar i Stockholmsområdet kommer många personer från Centralasien just nu, enligt Lindström.
Han uppskattar att till exempel upp till 2 000 uzbeker årligen reser in i Sverige på detta sätt – utan att den rörliga kontrollsektionen inom gränspolisen egentligen kan göra något för att kontrollera dem eller andra utländska grupper som beger sig hit.
I fredags kom även 95 ukrainare som polisen inte kunde hantera.
[...]
Nu har Rydström slagit larm till justitiedepartementet – och hoppas på en reaktion därifrån. Den kom i form av ett skriftligt uttalande:
””Vi kan inte kommentera en enskild medarbetares obekräftade uppgifter. Vi förutsätter att Polismyndigheten utför arbetet med de återinförda kontrollerna vid inre gräns på det sätt som krävs för att syftet och ändamålet med kontrollerna ska tillgodoses.”
Gränspolisernas oro förstärks av att medborgare från Uzbekistan varit misstänkta i flera terrormål de senaste åren. I en pågående rättegång står flera medborgare från Uzbekistan inför rätta, misstänkta för förberedelse till terrorbrott. Den terrordömde Rakhmat Akilov är även han uzbek.
I förra veckan uppdagades av Kvällsposten att två uzbekiska medborgare jobbat utan tillstånd på Arlanda flygplats som städare i polisens lokal, som är ett skyddsklassat objekt.
– Jag kan säga så här: Vi har allt annat än kontroll, säger Lindström.
http://tt.omni.se/granspoliser-slar-...ingen/a/P3br6b
Sveriges Radio plockar upp nyheten, dock utan att nämna det ymniga uzbekiska invandrandet men väl haverivarningen.
Ulf Rydström har i sin roll som huvudskyddsombud fått rapporter om att det inom den rörliga gränspolissektionen saknas personal, lokaler, datorer och telefoner.
– Det är ett totalt haveri, en riktig buklandning av en sådan viktig verksamhet som gränskontroll i Sverige, säger Ulf Ryström.
Efter att problemet påtalats under flera år till gränspolisens ledning, fick han i dag nog och kontaktade Justitiedepartementet.
I mailet skriver han bland annat att det helt saknas resurser för att verkställa regeringen uppdrag. De poliser som sitter i denna rävsax känner stor frustration och mycket obehag , då de vet att de tvingas utföra en arbetsuppgifter de under inga omständigheter klarar av.
https://sverigesradio.se/sida/artike...rtikel=7138606
För att riktigt understryka allvaret följer TT upp med att få fatt i Magnus Ranstorp som mycket riktigt extralarmar.
Regeringen har förlängt de inre gränskontrollerna, men enligt Magnus Ranstorp, professor vid Försvarshögskolan, är det en omöjlig uppgift för gränspolisen att utföra.
Orsaken är att det inte finns tillräckligt med resurser – något som för terroristexperten egentligen inte är något nytt – men som gränspolisens rörliga kontrollsektion nu åter bekräftar.
– Det är extremt allvarligt eftersom vi ju har gränskontroll. Det här visar att det finns en lucka som utnyttjas, och som potentiellt kan utnyttjas av kriminella och terrorister, säger han.
http://tt.omni.se/terroristexpert-oc...rligt/a/7l8l78
Under kvällen har även Statstelevisionen uppmärksammat att Sveriges gränser läcker som såll.
Högexplosiv mångkultur är uppenbart inte happy clappy. Nu väntar vi på nästa positionsförflyttning. En liten försmak bjöd migrationspropangandisten vid statsradion - Cecilia Uddén. Hon meddelar att "nu har det hänt igen" hon har fått sig en "dos hopp". Det som är nytt är att Uddénskans hoppdos kommer av annat än den vanliga patetiska godhetssignaleringen.
Jag var på en liten konsert med flyktingbarn från Syrien och Irak. I publiken en välvillig skara med välvilliga vuxna som log och kände empati, många av dem var där för att döva sitt dåliga samvete över att de inte gör mer för flyktingbarn som fryser ihjäl i flyktingläger denna kalla vinter. Ingen väntade sig någon musikupplevelse utan alla kom för att vara snälla och för att känna sig goda
Sedan en mansröst som framljuder reciterande arabisk klagosång.
Men när sextonårige Razain Hamoud [?] med sin märkligt djupa röst börjar sjunga försvinner alla välvilliga leenden. En andäktig tystnad breder ut sig. Razain [?] spelar aoud [?] och sjunger Du min Skapare har skapat min röst, Dina händer formade mina revben. Det är en ganska välkänd sång - Beridak - [?] med text av poeten Bairahme Tounsie [?] och den har framförts av bland andra den stora divan Umm Kalsou [?]. Och så kommer gensvaret, applåderna, den välvilliga publiken har lyfts upp ur sin välgörenhetsbubbla och börjat uppleva, uppskatta. Det unika med detta musikinitiativ för flyktingbarn är att det inte handlar om att alla kan, alla ska få pröva ett instrument oavsett hur bra de är. Det här är inget välgörenhetsprojekt som går ut på att flyktingbarn ska få skratta åt skojiga clowner, utan här handlar det om att vaska fram talang, och även ge vissa ungdomar möjlighet till försörjning, eller att gå vidare till musikakademier. Här är en flykting inte ett offer som måste tyckas synd om och tas om hand. Razain [?] som spelade aoud [?] och sjöng började gå på musikskolans eftermiddagsaktivitet för ett år sen. Han är från Darrah i Syrien, staden där upproret mot Bashir al Assad inleddes för åtta år sen. Det här är en liten ideell organisation som driver musikskolan, teater och filmskolor för flyktingungdomar i Libanon och Jordanien i syfte att skapa social förändring med hjälp av konst, att ge utsatta befolkningsgrupper en röst och att bevara kulturtraditioner trots en exil i nöd. Det går nog inte att säga det för många gånger, att flyktingar lever inte allenast av bröd.
https://sverigesradio.se/p1morgon (ca 48 min in)
Vaska fram talang, ställa begåvade mot mindre begåvade går tydligen för sig på annat håll, liksom att inte nödvändigtvis tycka synd om de sk flyktingarna. Statsradion parerade givetvis detta vågade inslag genom att låta den största migrationsaktivistiska rösten i form av Alice Petrén förfasa sig över drunknade migranter i följande Ekosändningar. FN är bekymrat. FN tycker. FN anser och FN förmedlar okritiskt migrationsbegivna afrikaners, på stand by i Libyen, hårresande historier om umbäranden, lidande, förtryck, diskriminering m.m.
