Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Föräldrarna var drivande till hemundervisning, säger rektorerna.
Vi har kanske lyssnat för mycket på föräldrarna, säger rektorerna.
Vi får bara veta det föräldrarna berättar.

1. Lösryckt mening, felskriven och snarare en av flera frågeställningar som en rektor ställde sig spontant i ett mycket tidigt skede, två dagar efter händelsen. Den är inte ens ställt specifikt om just detta föräldrapar utan rent generellt.


2. Priebe går ut den 11 januari med sina brasklappar utan minsta insyn i ärendet. Uttalande ska sättas i ett tidsperspektiv och sammanhang.

3. All inblandad personal har genomgått en granskning - man såg inte varningssignaler för nåt så extremt som familicide.

4. Polisutredningen har, via förhör och annan granskning, kommit fram till att det inte fanns nån varning:

"Det är helt omöjligt att säga, vi har ju såklart hållit ett stort, stort antal förhör med anhöriga och med folk som kände familjen och ingen har sett en sån här sak komma.
Vi har inte i utredningen, vi har inte sett brister någonstans och vi har inte heller sett några brister som dykt upp framför ögonen att någon borde ha flaggat för nåt specifikt för att kunna förhindra det här - så att nej, jag kan inte svara på vad som skulle kunna ha gjorts för att förhindra detta. "

5. Det är inte ett citat från "rektorerna" att föräldrarna varit drivande - det är tidningens formulering snarare.

Troligen inte, nej.
Men det är 90 procent på det ”troligen”.
Man skulle väl egentligen behöva typologisera självmordsbenägenheten och dessutom se extra till parets ev olikheter och interaktion.

Givet sociala markörer så ligger ju en ”loose face”-logik bakom.
Givet den relativt utdragna processen kan man ana en form av mental nöd kanske delvis beroende på att en blir suicidal före den andre, och de kognitiva resurserna räcker inte till för att styra upp båten.
Givet flickornas utsatthet så kan man ana en barmhärtighetslogik.

Det skulle väl gå att addera.

Det slår mig apropå det att det finns figurer som knallar runt med loose face-suicid på agendan. Det är nog inte helt alls ovanligt men brukar ju drabba en person och flyga under radarn.

Det rör sig om folk som i konkurrenssituation inte skulle acceptera att ”stiga ner” professionellt från positioner de uppnått. Det kan vara ett stråk narcissism i det där. Samhället är fullt av det rent strukturellt. Det kan ju trots allt ha spelat in en hel del.

Det är ju en självmordnenähenhet som är egocentrisk. Och de ”tycker synd” om flickorna för att de tycker synd om sig själva.

Eller hur tänkte du...?

Inte helt rätt där (det fetade). Rektorn sa att "vi har nog lyssnat för mycket på föräldrarna". Det tolkar jag som att Oskar, som främst hade skolkontakterna, hade en otrolig övertalningsförmåga. Ville han kanske att Agnes skulle ha sällskap av Moa hemma? Jag tror Agnes var sjuk, men inte Moa. ME är inte en vanlig sjukdom som florerar, så okunskapen var säkert enormt stor hos skolan. Det är nog inte så vanligt att man vill ha hemundervisning av sina barn, och därför tar man detta på allvar när en förälder begär det. Eller?

Kanske var länge sedan du var ute från kliniken.

Scrolla bara om du känner dig hotad av Missans inlägg. Ta bara till dig att hon har träffat familjen kontinuerligt under ett par år och anser att Moa var ok i april. Ett par månader senare finns bevis på att föräldrarna krävde att hon inte skulle slippa ut från hemmet. Med tanke på att Moa mördades så inser alla att någon annan än Moa var sjuk.

Jo, jag tänkte som så att om inte föräldrarna varit så extremt självmordsbenägna i sin kris under lång tid, en för dem pressad tillvaro på bas av barns sjukdom och att inte kunna copa med det hela - så hade inte flickorna mördats.
Jag reflekterar kring begreppet kallblodighet; om de med lust och inlevelse mördade barn eller om de inte mäktade med. Knappast och det lär inte falla på en part.

Det diskuteras nämligen en slags mild, intetsägande, rätt passiv roll kring H. vilket jag anser är rent bullshit då det helt saknar belägg.
Det är i klass med att A analyserats via ett kort möte en gång i hennes liv.

Nya rön inom suicidforskning. Ett paradigmskifte?

Barbara Stanley, professor i medicinsk psykologi vid avdelningen för psykiatri vid Columbia University, New York:

Konrad Michel, professor i psykiatri vid University of Bern:

Metoden ska nu testas, även i Sverige.

Skolan har varit involverade i att försöka hjälpa barnen utifrån deras funktionsnivå att komma tillbaka till skolan. Hemundervisningen har inte varit en permanent åtgärd utan utvärderats kontinuerligt. Detta har uppgetts i intervjuer och i skolprotokoll. Hemundervisning har skett med utbildade lärare som bedömt hur mycket barnen har orkat, något som har legat till grund för hur mycket hemundervisning barnen klarar och om återskolning ska kunna ske. Att tro att skolan med en sådan enorm avvikelse från det normala, som dessutom varit förenat med stora kostnader, skulle förbehållslöst åsidosätta sina skyldigheter gentemot barnen känns fullständigt orimligt. Skyldigheter som är inskrivna i skollagen och som kontrolleras av skolinspektionen och bestraffas vid överträdelser. I tillägg - av två olika rektorsområden med två olika rektorer, två uppsättning lärare och två elevhälsoteam.

Någon skrev innan att jag underkänner "deras intelligens" och syftade på familjen. Jag skulle säga att somliga i tråden underskattar polisens, sjukvårdens, skolans och de anhörigas intelligens.
I somligas värld verkar den enda tänkande och smarta personen i den här händelsen vara Oskar, en person som tillsammans med sin fru har mördat sina egna barn, en person som på goda grunder tillsammans med sin fru kan bedömas ha lidit av en depression.

Vid närmare eftertanke finns det en person till i den här händelsen som beskrivs vara en tänkande och smart varelse, Missan, en pianolärarinna som sporadiskt träffade Moa innan hon blev sjuk och Agnes vid ett tillfälle, innan familjen började planera för morden, åtta månader innnan familjeutrotningen.

Resten beskrivs som själslösa robotar utan en egen tanke som bara har lydit minsta vink från Oskar, varje vissling, varje handriktning, följer de slaviskt, såväl före som efter hans död. Poliser, rektorer, lärare, specialpedagoger, sjuksköterskor, kuratorer, brottsplatstekniker, IT-forensiker, läkare, alla har de åsidosatt sina uppdrag som de står skrivna i deras respektive myndigheters lagar, alla har de struntat i att de vid granskning kan bestraffas för sina underlåtanden. INGEN av dem har ställt sig upp och sagt, men vad är det vi håller på med, varför låter vi denna demon från helvetet påverka oss långt efter hans död?

Förutom Missan då, en pianolärarinna som avslutade sina kontakter med familjen innan det började krisa till sig på allvar. En pianolärarinna som oombett (men som kanske inte ogillar det?) blivit somligas primära informationskälla, en grupp som genom Missans mycket knapphändiga och föråldrade information anser sig kunna övertrumfa den samlade expertisen i samhället och familjens anhöriga. Hmm... la folie des grandeurs, denna illusion av storhet som somliga försöker pumpa upp Missan och sig själva med är helt klart en av de intressanta infallsvinklarna av denna tråd. Kan inte minnas att jag sett något liknande, utanför kliniken.

Med sporadiskt syftar jag på att du inte träffade dem dagligen och stundligen utan i samband med pianoundervisning och överlämningar av desamma. Du behöver inte dra till med att beskriva andra som lögnare bara för att vi inte delar samma språkbruk som du. Om du vill tillföra något som du tidigare inte uppgett kring dina kontakter som kan ligga till grund för vår uppfattning så är du välkommen att göra det. Men tagga ner så är du vänlig.

Sista inlägget som jag svarar på kring ett enstaka ordval i en lång text. Sporadiskt syftar på hur Missan beskriver att hon träffat hela familjen, inte enbart Moa. Agnes har hon träffat en gång, medan hon träffade Hanna och Oskar om vartannat, beroende på vem som hämtade/lämnade. Med tanke på den mycket knappa informationen som Missan delgivit, kan man också sluta sig till att de ibland bara handlade om ett hej och hej då och ibland utbyte med några meningar. Jag har även uppmanat Missan att fylla på om det är något som hon tidigare inte berättat kring magnituden av deras möten, något som hon fortfarande inte gjort.
Om det bedöms som härskarteknik att be någon att tagga ner när man påtalar det onödiga i att kalla någon för storlögnare pga ett ordval, så håller jag med om att jag begagnar mig av tekniken. Enligt mig är det istället precis tvärtom - att lyfta ut ett ord i en lång text och bita sig fast vid detta ord, trots att man redan beskrivit vad man menar, innehåller flera härskartekniker såsom de är uppställda i litteraturen.

Intressant, jag ska lika närmare på det.

Man måste utgå ifrån att en skattejurist och mor är mycket drivande kring omsorgen om sina döttrar, ja. Särskilt som maken haft en faslig massa att göra med annat och knappast själv sett till flickornas alla behov. Han dominerar på taburetten...

Jag skulle kunna tro att det är en typologisk mix som fällt avgörandet här kanske. Men utslitningen torde väga in. Men den relativa avskärmningen kan hänga samman med, antingen mammans dominans på området eller på en upplevelse av förlorad värdighet. Men skutan kan ha kantrat etappviss, där man slagit mellan olika bevekelser som kompletterat varandra och dragit ner dem. (Pga utslitning?)

Det omöjliga blir möjligt genom att motargumenten omdefinieras och slår över i samma vågskål. Typ.

Allt de värdesatt usurperas och de faller ner i fördömelse i stället för att byta värdeskala.

Omsorg blir omsorg om att skydda från lidande. Grymhet blir att inte göra så. Vi har så mycket att ge blir vi har så lite att ge. Och i raketsteg.

Det enda värdiga blir till sist att dö tillsamman medan de i alla fall kan dö värdigt.

Lite så.

Jo, jag tänkte som så att om inte föräldrarna varit så extremt självmordsbenägna i sin kris under lång tid, en för dem pressad tillvaro på bas av barns sjukdom och att inte kunna copa med det hela - så hade inte flickorna mördats.
Jag reflekterar kring begreppet kallblodighet; om de med lust och inlevelse mördade barn eller om de inte mäktade med. Knappast och det lär inte falla på en part.

Det diskuteras nämligen en slags mild, intetsägande, rätt passiv roll kring H. vilket jag anser är rent bullshit då det helt saknar belägg.
Det är i klass med att A analyserats via ett kort möte en gång i hennes liv.

Nya rön inom suicidforskning. Ett paradigmskifte?

Barbara Stanley, professor i medicinsk psykologi vid avdelningen för psykiatri vid Columbia University, New York:

Konrad Michel, professor i psykiatri vid University of Bern:

Metoden ska nu testas, även i Sverige.

Vilka inblandade?
Vet du ens skillnaden gällande nedlagd förundersökning och "de flesta mordfall"?

Det är fullt möjligt och för kännedom så ökar tyvärr tjejers val av metod till mer våldsamma.
Att intoxikera sig (icke våldsam metod) har större risk att återfinnas, överleva, räddas till livet med antidot, andningshjälp osv.

Oavsett mer ovanligt så klassificeras strypning som våldsam metod, det är effektivt i Su-syfte och allvarligt ( litet utrymme för överlevnad) och det används allt mellan livremmar, rep, gummiband, nämnda nylonstrumpor, buntband, wire, kablar.
Det lär knappast vara ett problem för en starkt självmordsmotiverad person, där själva drivkraften lär vara ett snäpp vassare iom att barnen är döda.

Om det nu förekommer autoerotiska olyckssfall, där man medvetet sätter en snara runt halsen men dör - så har jag snarare svårt att förstå hur det vore mer logiskt att be om att bli strypt och samverka.
Att O helt på eget bevåg mördat H - utan hennes tillåtelse - faller på sin orimlighet utifrån Fu:s resultat. Då lär man behöva krydda det hela med misstro med spännvidd till konspiratorisk paranoia: att polis mörklägger och undanhåller sanningen. Att det råder tystnadskultur.
De har presenterat Fu där båda gemensamt och i samförstånd begått mord på sina döttrar. De är formellt misstänkta, de är döda, det är medgärningsmannaskap. Mer behöver man knappast yvas över.

Jag tidigare beskrivit att jag har arbetsbaserad erfarenhet av strypning, bl.a äldre kvinna.
Det finns barn och tonåringar som strypt sig via helt vansinniga challenge:
Barn dör av strypning på sig själva utan större problem då de inte begriper riskerna med snabbt insättande medvetslöshet - Vid total carotisocklusion bilateralt sker det på några sekunder.
Choking game, airplaning, funky chicken, space monkey, scarf game osv osv osv.

10 åring hittad i sängen - en av tyvärr många fall bland barn och tonåringar:
The choking game”: self strangulation with a belt and a clothes rack (ligger som pdf).

... och det är värre än så. Man börjar ana att denna form av självstrypning är en inkörsport till AEA (Autoerotic asphyxiation) hos barn/tonåringar. Alltså njutning av strypning som är extremt farlig.
Jag hoppas jag slipper förklara att jag inte anser självmord Bjärred som nåt autoerotiskt - det är snarare för att belysa andra vinklar dvs hur lätt strypning används och att människor de facto avlider.

Anledningen till diskussionen självmord är att den f.d docenten skrev följande:

Vilket givetvis inte är ett relevant argument:

Självstrypning är även ett självskadebeteende, det till och med används som ångestdämpande.
Då jag sökte på den kvinna som H hade som vän på fb (självmordslinjen) fanns denna uppgift på sidan om en välkänd händelse på fb. Övning ger tydligen färdighet.

För att avrunda medsändes ett par bilder för att visa hur det ser ut:

Att det är psykisk ohälsa och yttre faktorer som påverkar är givet (stress, ekonomi, förlust av nåt slag osv). Att det medför nedstämdhet, mörk syn på tillvaron, hopplöshet är väl dess resultat.
Det intressanta i nytänkande kring Su är fokuset då varje handling lär föregås av ett visst tänk, synsätt, inställning som personerna har. Som de verkar vara inne på så hjälper det inte att bota sjukdomstillstånd om det felaktiga kaostänket finns kvar. Då kan man flytta vart som helst, risken är fortsatt överhängande att vid ny kris, utbrändhet/utmattning, svår utmaning osv så riskerar väl det suicidala beteendet att snabbt komma tillbaka antar jag. Det blir en copingstrategi, ett slags val som snarare inte borde finnas som alternativ.

"självmord är ingen sjukdom utan en handling"
"det suicidala beteendet måste hanteras för sig"
"varför människor drivs till att handla på ett speciellt sätt"
"extremt viktigt att få tillgång till personen bakom patienten"