Meningen med människan

Ja. Har man någon gång hamnat i en situation där man inte har mat för dagen är det intressant att se hur civilisationsfernissan krackelerar. Hur framtida konsekvenser blir ointressanta. Hur kortsiktig överlevnad blir det enda som spelar någon roll. Men svältande människor är ostyrbara och farliga. Det går inte att bygga stabila samhällen på svält. Vi måste finna meningsfulla liv även vid välmåga. När adeln misslyckades med det högg man huvudena av dem i franska revolutionen. Kyrkan försökte skapa kloster för dem som inte behövdes i produktionen. Men det är inte många som i dag ser någon mening i klosterlivet. Vi har nu haft en period där högre produktionsförmåga har varit det dominerande målet. Men hur långt håller det?



Det finns en egendomlig inställning att vi måste tvinga varandra. Under ettbarnspolitiken sjönk antalet födslar per kvinna men ett tvångssystem blir aldrig perfekt och man kom aldrig under 1,5 barn per kvinna. I Hong-Kong som inte hade någon ettbarnspolitik sjönk antalet till under ett. Ofta är frivillig strävan mot ett gemensamt mål mycket effektivare än tvång.

I stället för att tvinga alla att betala skatt kan man uppmuntra sparande som innebär att man varje år ställer sitt produktionsöverskott till förfogande för offentlig konsumtion mot löfte att vid behov kunna få tillbaks det. Eftersom varje år ger ett nytt produktionsöverskott skulle det ge större utrymme för offentlig sektor. Men vi förlorar skadeglädjen av att se grannens företag gå omkull vid en skatterevision.

Folk måste acceptera att det inte finns någon speciell "mening". De har kommit till av en biologisk slump. Sedan får vad man göra vad man vill utifrån det av situationen.



Ponera att vi har en koloni på Mars som kan självförsörja 10 personer. Vi har 10 astronauter placerade där. Självklart råder vi dem inte att föröka sig föränns vi etablerat möjlighet att försörja fler. Det här är självklarheter. När det gäller jorden resonerar vi dock inte så. Alla får reproducera sig obehindrat hur mycket de vill. Är människan en varelse med självkontroll och insikt eller en primitiv kackerlacka som följer dom enklaste impulser?

Det fantastiska är att vi tycks vara en varelse med självkontroll. När barnadödligheten sjunker föder vi färre barn. Den så kallade befolkningsexplosionen visade sig vara en tillfällig övergång från en stabil nivå till en annan, något högre, stabil nivå. I Europa är nu födelsetalen under två (1,6 år 2014) vilket innebär att Europas befolkning minskar på lång sikt.

Inte nog med att människan dök upp när Jorden behövde stabilisera sin kolcykel genom återföring av fossilt kol. Det tycks också vara så att antalet människor stabiliserar sig på elva miljarder, ett lämpligt antal för uppgiften att stabilisera kolcykeln. Är det bara en slump???

Håller nog inte med om "det löser sig nog"-inställningen. Populationsnivån tar alltid stopp på något sätt, frågan är bara hur. Vi är redan nu onödigt många. Finns gott om människokollektiv som föder fram enorma mängder barn som dör likt flugor och/eller inte kan försörja dem. De som överlever blir desperata, hungriga människor --> kriminalitet, migration, motsättningar, miljöpåverkan. Att det föds stora mängder barn i fattigdom som dör eller är beroende av uhjälp tyder inte speciellt mycket på självkontroll.

Om vi däremot införde populationskontroll modell kina så skulle vi bevisa att vi besitter någon form av självkontroll.

Det handlar inte om "det löser sig nog". Det är mycket vi behöver göra. Men varför skall man tvinga människor att göra det de gör mycket bättre om de får göra det frivilligt?

På https://sv.wikipedia.org/wiki/Total_fertilitet finns en karta där man kan se var det fortfarande föds för många barn. Var vi behöver utveckla handel, utbildning och sjukvård.

Även den fattigaste nigerian drömmer om ett liv i en liten välbärgad familj. Första steget är insikten att ett sådant liv är möjligt. Nästa steg är en skola som lär ut hur man kan komma dit. I land efter land har detta visat sig fungera minst lika bra som ettbarnspolitik. Så vad är poängen med ettbarnspolitik? Ett sätt för diktatorn att visa sin förmåga att hålla packet i tukt och Herrans förmaning? Möjligen kan man hävda att ett barnförbud är billigare än utbildning och sjukvård och att man kan få ner födelsetalen i en befolkning som förblir fattig. Jag har svårt att se att det är något önskvärt.

Tvångskontroll är väl inte självkontroll.

Det är uppenbart att vår värld har egenskapen att det finns ett samband mellan orsak och verkan. Händelse A kan påverka sannolikheten för händelse B. Men om sannolikheten för händelse B påverkas av händelse A är inte händelse B helt slumpmässig. Men hur fungerar orsak-verkan? Astrologerna trodde att stjärnornas ställning kunde orsaka händelser på Jorden. Vi har inte funnit något som tyder på att det är så. Heisenberg gjorde ett försök att precisera gränsen för orsak-verkan men vad innebär det? Även om varje händelse är osäker kan ett stort antal händelser bilda ett meningsfullt mönster. Finns det ett mönster som vi är på väg mot?

När ska folk fatta! Det handlar inte om födslar, det handlar om att de äldre lever mkt längre! Hur ska vi ha det egentligen? Vill vi leva förevigt? Många forskare säger idag att barn som föds idag kommer fortfarande att leva om 150 år. I australien förra året lyckades ett gäng forskare hitta den gen som påverkar åldrandet. Man har lyckats förlänga livet med 20-30 år. Planen är nu att man ska börja göra medicin av detta. Barnafödandet hade sin peak år 2014 med 140 milj födslar. Den har sedan dess sjunkit stadigt. Om jag inte minns fel låg den på 135 milj förra året.

I rymden är en hundraårsresa bara en kortresa. Är vår ökande livslängd ett steg på vår väg ut i rymden? För resor till svarta hål där vi kan lära oss att resa i koordinattidsled?

Precis. Nu är vårt uppdrag slutfört och vi kan försvinna ut i glömskan som är den eviga rymden.

Du säger att naturen klarar sig bra utan oss. Men det gör den nog inte. Det finns ett svinn i kolcykeln. Om naturen tar ut kol från luftens koldioxid och lagrar den som fossila kollager måste någon återföra fossilt kol för att inte luftens koldioxid skall ta slut. Och det är bara människan som gör det.

Vi har förändrat Jorden. Det betyder att vi har förstört det som var och skapat något nytt. Är det som blev och det som kommer att bli bättre eller sämre än det som var?

När Jakob frågar Jahve: "Varför har du skapat en ofullkomlig värld?" får han svaret: "Jag skapade världen ofullkomlig för att du skulle ha en uppgift med att fullkomna den.".

Visst finns det sådant som har blivit sämre men det är långt från allt. I den värld jag ser har nog mer blivit bättre än det som blivit sämre. Och våra möjligheter att skapa en bättre värld har ökat. Kanske kan vi se en större uppgift än att bara acceptera lidandet. Vi kan skapa den värld vi vill ha men vad vill vi ha?

Än är inte allt hopp ute men visst kan man undra vad det är vi håller på med.

Intressant tanke, men tror du verkligen att evolutionen av mänskligheten, fram till den moderna människan, skedde för att vi skall ha som uppgift att sköta kolets kretslopp på jorden? Det låter ganska långsökt för mig iallafall.

Vi har alltid geologiska processer som sker i och med platt-tektonik [se länken nedan], och dessa brukar röra om i jordskorpan. De geologiska tidsåldrarna är förstås relativt långa.

I och med mänskligheten har det fossila kolet frigjorts i en alldeles för snabb takt, vilket nu skapar ett växthusklimat.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Plattektonik