I boken "Sapiens" gör Harari en genomgång av människans historia och konstaterar att vi är på väg mot fantastiska möjligheter utan att veta vad vi skall ha dem till.
Som jag ser det har människan en uppgift på kort sikt (årmiljoner) och en på lång sikt (miljarders miljarder år). Den kortsiktiga är att upprätthålla livet på Jorden och den långsiktiga är att förlänga eller avsluta tiden.
Om den kortsiktiga:
Livet på Jorden är baserat på kol. Växter tar upp koldioxid ur luft och vatten. Djuren äter växter och förbränner kolföreningar till koldioxid som återförs till luften. Men det finns ett svinn i kolcykeln. Under årmiljoner har kol dragits bort från luften och ansamlats i torv, brunkol, stenkol, olja och naturgas. Luftens koldioxidhalt har sjunkit och växterna har lärt sig överleva i en allt koldioxidfattigare luft. Men det finns en gräns för hur låg koldioxidhalten kan bli om fotosyntesen skall kunna fungera. Vi är nu ganska nära den gränsen. Men när det bara är några enstaka årmiljoner kvar innan allt liv på Jorden dör ut i brist på koldioxid dyker det upp en varelse som uppfinner den koleldade ångmaskinen och börjar återföra fossilt kol till atmosfären.
Det är möjligt att vi just nu tar i lite för häftigt och att vi borde minska koldioxidåterföringen till vad som behövs för att hålla luftens koldioxid konstant vid en lämplig nivå. Och just nu är det vår huvuduppgift. Fast vi sköter den på ett lite konstigt sätt. Vi har inte ens försökt ta reda på hur stor koldioxidåterföring vi bör ha.
Som jag ser det har människan en uppgift på kort sikt (årmiljoner) och en på lång sikt (miljarders miljarder år). Den kortsiktiga är att upprätthålla livet på Jorden och den långsiktiga är att förlänga eller avsluta tiden.
Om den kortsiktiga:
Livet på Jorden är baserat på kol. Växter tar upp koldioxid ur luft och vatten. Djuren äter växter och förbränner kolföreningar till koldioxid som återförs till luften. Men det finns ett svinn i kolcykeln. Under årmiljoner har kol dragits bort från luften och ansamlats i torv, brunkol, stenkol, olja och naturgas. Luftens koldioxidhalt har sjunkit och växterna har lärt sig överleva i en allt koldioxidfattigare luft. Men det finns en gräns för hur låg koldioxidhalten kan bli om fotosyntesen skall kunna fungera. Vi är nu ganska nära den gränsen. Men när det bara är några enstaka årmiljoner kvar innan allt liv på Jorden dör ut i brist på koldioxid dyker det upp en varelse som uppfinner den koleldade ångmaskinen och börjar återföra fossilt kol till atmosfären.
Det är möjligt att vi just nu tar i lite för häftigt och att vi borde minska koldioxidåterföringen till vad som behövs för att hålla luftens koldioxid konstant vid en lämplig nivå. Och just nu är det vår huvuduppgift. Fast vi sköter den på ett lite konstigt sätt. Vi har inte ens försökt ta reda på hur stor koldioxidåterföring vi bör ha.