Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Protesterar igen. Vi vet ju inte om temperaturen sänktes, vi vet bara att elförbrukningen minskade avsevärt.

Du tangerar nåt som jag ofta funderat kring gällande föräldrarna och depression. Press under lång tid, nåt mer tillstöter och de faller.

Det finns ett område som är väldigt diffust, sällan omtalat för att det kopplas till mångårig yrkeserfarenhet, ett slags 'know how', intuition, fingetoppskänsla, klinisk blick - eller om man rent av ska kalla det för: more than meets the eye.
Det är nog mer vanligt inom akutsjukvård och psykiatri, dvs områden där detta är av vikt pga allvarsgrad; för att på nåt sätt 'mota Olle i grind', vara ett steg före.
Det kommer till uttryck hos personal av en rynkad panna eller verbalt som kanske "han är lurig", det är nåt som inte stämmer, det känns inte som om hela bilden kommer fram.
Det var bakgrunden till ett område som är svårt att sätta ord på.
I ett allvarligt akut skede rör det sig om en person som trots att alla vitalparametrar börjar dra åt alla håll ser oberörd ut. Lätt att missa om man förlitar sig mer på personens utseende och ord - än vad som de facto är på gång att ske. De här personerna bedyrar att det är helt ok, ler och är väldigt pratsamma. Egentligen är de nog mer troligt livrädda och/eller är i ett förnekelsetillstånd och försöker hålla skenet uppe. Om vitalparametrar inte följs så sitter den perfekta patienten framför personalen.

Jag talade för inte så länge sen med en överläkare, narkos, kring ett sådant mer ospecat område. Inom intensivvård, där patienten varit utsatt för svårt trauma, risk för dödlig utgång så kan en patient försöka hålla ställningarna och är hurtig. Ler, är till lags. I det här kan det finnas en slags dold depression eller maskerad.
De har oftast ingen aning om sitt egentliga tillstånd då det är i en kämpig tillvaro där energin mest gått åt att andas, överleva och ta dag för dag. Det är alltså inte medvetet/med flit. Eller så poppar det upp bortom sjukvårdspersonalen och går ut över anhöriga (en mycket viktig del att vara medveten om).
Där det finns risk för suicudal kan man lika väl möta 'the smiling'. Personen grundlurar omgivningen, bedyrar och försäkrar att allt är bra.
Alltså; jag pratar om försvarsmekanismer som träder i kraft; medvetet men ibland omedvetet för att patienten sätter upp så enorma murar oavsett vilket område det än rör sig om - i ett akut skede, i ett efterförlopp men gemensamma nämnare är att det är kopplat till en krisreaktion och berör väl även ett sorts förnekande.
Det gäller att vara på tårna men... varningssignalerna syns inte. Omgivningen kan inte belastas. Jag har ofta detta i åtanke då man diskuterar att de borde ha sett nåt, de borde gjort nåt för att komma in på ett annat område som berör det här dolda.
Det är väl inte för intet att det kallas tyst kunskap; tacit knowledge.

Det jag menade var att man gav upp innan man hade kontakt med den bästa adressen man kan ha för detta i Sverige. Jag antog att de aldrig var i Stora S i och med att diagnosen ställdes av en skånsk läkare. M hade aldrig hunnit att komma dit om hon fick sin diagnos någon gång i oktober/november.

Jag tror familjen kunde ha ställd sig i kö där, om man verkligen vill ha den bästa och mest kvalificerade hjälp man kan få i Sverige. Jag tror man hade blivit mottagen - med två barn med diagnosen i så ung ålder.

Intressant det du skriver om hemundervisning. Har försökt att info kring hur många barn i Sverige ha diagnosen me. Hittade ingen uppgifter. Har försökt att hitta en åldersfördelning av barn som har en me diagnos i Sverige. Hittade inga uppgifter. Letade för långe sedan hur många barn i Sverige har hemundervisning. Och hittade 380 - hoppas jag minns rätt. Det är mindre än 1.5 barn per kommun.

Har du någon teori om vad som kan ha orsakat en minskning med 80 %?

Kruxet är att de inte tar emot egenremisser utan det gäller att den skånske läkaren gått med på att skicka remiss dit. Kanske fick de ett nej??
Jo det känns skönt att vara under deras vingar även om hemmaläkaren fixar det mesta.
Har inte heller sett någon siffra på barn med diagnos - har läst men kommer inte ihåg varför det inte registreras.

Ja, se tidigare inlägg jag gjort om etalokamin. Förklarar både minskning och återgång till det vanliga, gällande elförbrukningen. Jag tror inte att variationerna i elförbrukning har någon koppling till morden.)

Ja, se tidigare inlägg jag gjort om etalokamin. Förklarar både minskning och återgång till det vanliga, gällande elförbrukningen. Jag tror inte att variationerna i elförbrukning har någon koppling till morden.)

2016 hade Stora Sköndal remisstopp pga alltför hårt tryck. Stoppet hävdes i november men med långa väntetider. För barn dock kortare än de 1,5 år som vuxna fick (och får) vänta. Däremot är det nog tyvärr en trådsanning att många får en annan diagnos när de träffar specialister men sant är att det finns de som går det.
Jo det finns många barn som har hemundervisning i den omfattning som A hade. Det finns även de som inte klarar ens så mycket.

Och som du vet har barn och ungdomar en bättre prognos än vuxna men majoriteten blir fortfarande inte friska.

Varför fortsätter du att framföra ditt mantra - nej majoriteten av barn och ungdomar blir inte friska!

Däremot är det nog tyvärr en trådsanning att många får en annan diagnos när de träffar specialister men sant är att det finns de som går det.

Bäste Vidar.
Jag beklagar djupt att du genom din anhörig har drabbats av ME-sjukdomen. Det är förfärligt sorgligt och tråkigt och jag hoppas verkligen att din anhörig kan återhämta sig och tillfriskna.
Det forskas just nu väldigt mycket mer på ME än tidigare och många insatta tror att nya rön och till och med lösningar med effektiva behandlingar kan komma kanske bara inom ett två-års perspektiv.


Dessutom är prognosen redan som det ser ut idag för barn med ME rätt god. Helt tillfrisknande alternativt ett bra liv utan större livsinskränkande restbesvär gäller mer än hälften av barnen med ME i ett par års perspektiv. Vanligen under de tre första åren.

——-—————————————————————————————-

För att exemplifiera vad både O och H antagligen kände till men inte verkar tagit till sig angående fakta ur internationella studier som finns publicerade idag.

”In a follow-up study of nearly 700 young people the average duration of illness of those who report having “recovered” was 4–5 years with a range from 1 to 15 years. By 5 years, 60% reported recovery, and by 12 years, 88% reported recovery.”
• https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fped.2017.00121/full



Kan vi också nu lägga den här ME-diskussionen kring flickornas statistiska prognos och hur ofta ME-diagnoserna är felsatta, till handlingarna!?
ME dödade inte barnen i Bjärred. Det gjorde deras förfärliga föräldrar.

Det här vore intressant , för att sätta M och A:s diagnoser och hemundervisning i perspektiv.

Följande vore intressant att ta del av:

Har du någon källa till det där med de många barnen som har en diagnos för ME, och som har (omfattande) hemundervisning likt A i Sverige?

Vet du hur man hittar information om hur många barn det finns i Sverige, i ungefär samma ålder som M och A, med ME-diagnoser?

Gärna länkar tack!