Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

De flesta ME-föräldrar försöker styra sina barn att använda sin energi till att göra roliga saker, vara sociala.
Och barnen får vara aktiva.... kan du inte sluta att sprida dina felaktigheter. Slutar du med de så slipper jag korrigera dig gång efter gång...

Varför tror du att det var så? Kände du familjen personligen och hade insyn i deras göranden och låtanden, i deras tankar och känslor?

I så fall är du en mycket viktig källa till förståelse till varför det hemska hände. Förståelse för varför de gjorde som de gjorde, men inte som någon ursäkt för föräldrarna . Hoppas jag.

Äh, dra inte in mig i deras göranden och låtanden, det är bara fånigt. Du känner ju inte mig alls.Det handlar varken om dig eller mig.

Självklart var föräldrarna i sig lika värdefulla som vilken individ som helst. Men deras långsiktiga mål att mörda sina egna barn kan inte jämföras med dina eller mina tankegångar kring morden. Eller hur vi kan tycka att de borde ha undvikit att göra det de gjorde. Det är ju vad allt handlar om!

Hur man än vänder och vrider på bjärredmorden så gjorde föräldrarna det otänkbara, det förfärliga. Kan inte se att något ska kunna förminska deras missgärningar. Om de nu var två om det, för det har jag ingen aning om. Har du?

2016 hade Stora Sköndal remisstopp pga alltför hårt tryck. Stoppet hävdes i november men med långa väntetider. För barn dock kortare än de 1,5 år som vuxna fick (och får) vänta. Däremot är det nog tyvärr en trådsanning att många får en annan diagnos när de träffar specialister men sant är att det finns de som går det.
Jo det finns många barn som har hemundervisning i den omfattning som A hade. Det finns även de som inte klarar ens så mycket.

Jag tror obs tror följande. Äldsta dottern mycket sjuk, hemskolning nödvändig, stor sorg för föräldrarna att se förändringen i hennes sätt, känslor och energi. Symtomen kan ha stämt med ME-kriterier, men det finns psykiska sjukdomar hos barn/unga som är lika tunga för individ och familj. Att gå till arbetet är en nödvändig avlastning för de vuxna, kanske särskilt om sjukdomsbilden gör en förtvivlad och man har begränsade copingresurser (och arbetet är stimulerande). När barn nr 2 börjar visa liknande symtom ser man möjligheten att den hittills friska dottern kan utgöra ett stöd/sällskap för den sjukare. All energi sätts in för att åstadkomma dubbel hemundervisning. Under hösten visar det sig att situationen hemma blivit ohållbar - föräldrarnas ansträngningar har inte alls haft avsedd effekt, tvärtom. På vilket sätt? Vet ej, men man kan tänka sig flera. Desperat kommunikation mellan föräldrarna om meningslös tillvaro, totalt misslyckat föräldraskap efter deras egna mått. Under/efter helgerna kulminerar situationen. Föräldrarna har så djupa skam- och skuldkänslor för sina felbeslut att de bedömer att ingen livskvalitet finns för någon i familjen. Jag har tidigare skrivit om en misstanke att en av döttrarna dog först och att detta tvingade/påskyndade föräldrabeslutet om utvidgat självmord. Ingen livskvalitet kvar, bara förtvivlan över en framtid som blivit outhärdlig..

Visst är det främst en mysfaktor, delvis p.g.a. att det skulle vara ekonomiskt vansinne att använda dem med avsikt att värma ett hus. En kamin med en effekt på t.ex. 6 kW kommer nog att få både elradiatore och värmepump att stanna av under en skånevinter.
Kaminbränslet tog slut! Det förklarar att elförbrukningen återgick till den vanliga.

Hur vanligt är familicide? Går det att applicera normala faktorer eller ska flertal komponenter vägas in? Utöver detta är det medgärningsmannaskap. H beskrivs som deprimerad i tråden, hennes chef svarar inte på om det fanns varningssignaler av hänsyn till anhöriga, hon har en anknytning till en kvinna som arbetar som terapeut och bedriver självmordslinjen. Rektorn pratar om en familj i kris. H är väldigt diffus för övrigt, knappt bedömningsbar via sin frånvaro. Därför blir givetvis O ett mer "lättanalyserat" område.

Gällande O finns likaväl uttalande om sorg när familjen kom på tal. Det finns en s.k "svaghet" beskriven relaterat till döttrarna, att han ställde in arrangemang, gick ner i tid på slutet.
Det finns tecken med andra ord på en icke välmående familj - sen kommer den faktorn in som jag beskriver; att det trots allt fortgår:
Att de trots allt fortsätter arbeta, att omgivningen inte begriper hur illa det egentligen är. Fortsättningsvis nämnde jag denna fingertoppskänsla för att det är ett faktum att folk spelar rollspel, använder försvarsmekanismer, undantränger och bygger murar tills det kraschar om det så är fysiskt eller psykiskt.

Du det märker man som förälder - varje gnutta förbättring ”firas”

Självklart var föräldrarna inte vid sina sinnes fulla bruk! Då skulle morden/självmorden aldrig ha hänt. Vissa i tråden verkar hävda motsatsen och då undrar jag givetvis varför O och H mördade barnen. Om det nu vore så.

Jag misstänker att den polisiära tolkningen av psykisk sjukdom skiljer sig ifrån den tolkning som finns inom sjukvården. För att en brottsling ska bli dömd till psykiatrisk vård så måste verklighetsuppfattningen vara rejält störd, det bör handla om röster som har uppmanat en att mörda eller att man trodde att offret var en utomjording. Domstolar begär inte en §7 undersökning för en depression. Jag skulle tro att fängelserna är överhopade av interner som skulle behöva vård för sina psykiska problem men som juridiskt är långt borta från rättspsykiatrin.

Min misstanke är att det var i det härandet polisens uttalande om frånvaron av psykiatriska sjukdomar låg. Föräldrarna hörde inga röster och trodde heller inte att barnen var besatta av onda andar.

Det är så värdefullt när du , med dina speciella erfarenheter, bidrar till att nyansera diskussionerna i tråden.

Någonting ditåt, ja.