Citat:
Ursprungligen postat av
harperlee
Jag skrev i förrgår ett inlägg där jag citerade en artikel som jag tycker sammanställde på ett utmärkt sett problemet med att kalla mord altruistiska.
Det altruistiska motivet är tunt - det döljer sig i regel självömkan, aggressivitet, en narcisstisk syn på barnet som en del eller förlängning av föräldern och andra faktorer bakom.
Lustmördarens motiv är däremot tydligt - mordet sker för att det ger mördaren tillfredsställning. Lustmotivet kan inte användas som rökridå för att mördaren skall känna sig mindre skyldig.
Lustmördaren drivs av just lust. Den så kallade barmhärtighetsmördaren drivs av egen depression, vanföreställningar, ilska mot familjen eller världen och barmhärtighetsmotivet blir ett slags rättfärdigande av de egna felaktiga handlingarna.
Barn med olika funktionshinder och vårdkrävande barn löper större risk än friska barn att råka ut för våld och vanvård. Det är knappast av barmhärtighet. Att mörda dem - den ultimata våldshandlingen - lär knappast drivas av barmhärtighet.
Men det är förstås ett utmärkt sätt för mördaren att skuldförskjuta, att försöka intala sig själv att man inte är ett monster.
Ingen av föräldrarna visade något som helst tecken på allvarlig psykisk sjukdom under sin långa planering. Man kan alltså inte skylla på en psykos där de inte visste vad de gjorde.
Jag antar nu att det är den franska artikeln (?) du menar.
Det var en rolig översättning via svenskan gällande homicide-suicide: Mordmordsmordet samt den morderiska moderen.
Det fick omgående bli via engelska.
Den första tanken som slog mig är att hon har att göra om man ser till den franska termen "crime passionnel; crime of passion" dvs mord utförda i svartsjuka på nån partner.
Sen slog det mig att hon inte alls ifrågasätter termen "altruism".
Artikeln var intressant. Att beteckningen är föråldrad eller förlegad förekommer inte i artikeln och den är i huvudsak en genomgång av det som kan beröra ämnet samt att;
- den suicidala impulsen föregår handlingen.
- det är ofta en frågeställning kring depression. Eller melankoli.
Detta är känt inom forskningen. Jag skrev en frågeställning till Lonnrot som jag skämtsamt benämnde koan:
" Om föräldrarna inte hade varit självmordsbenägna - hade barnen dött då?"
Fortsättningsvis beskrivs psykopatologiskt synsätt, att homicide-suicide är komplext, att det inte går att jämföra rätt av med självmord eller andra mord - att det finns många faktorer beträffande självmordshandlingen.
Jag citerade jag in problematiken kring forskning på området (även detta till Lonnrot) vilket berör allt från svårigheten att gärningspersonerna ofta är döda till klassificering.
Det är artikelns konklusion likaväl samt att försöka identifiera risksituationer; att man bör vara särskilt vaksam gällande depressivt tillstånd, särskilt i kris eller sammanbrott samt där sådana idéer förekommer.
Som artikeln tar upp kan det finnas alla möjliga psykiska tillstånd gällande en gärningsperson - allt från depression till psykisk sjukdom som psykoser.
Personen inbillar sig lika tusan att de räddar barnen från en ond värld, satan själv eller om det så är det hoax som jag citerat in i tråden från Argentina (globala uppvärmingen--> familicide).
Det samma gäller att mörda en äldre maka eller sjuka barn.
Målsättningen är att komma till undsättning för att eliminera lidande; ett motiv.
Om altruism
"This famous oxymoron is a little questionable: indeed, what is the interest for others, to give him death? While truly altruistic homicide-suicides exist, they seem relatively rare in clinical practice. On the other hand, even when the altruistic motive seems consciously obvious, there is often an unconscious hetero-aggressiveness and, behind the "screen motivation" to remove the victim from misfortune, there can be a real hatred whose repression exacerbates the guilt."
Oxymoron har betydelsen motsägelsefullt, typ ord vars betydelse står i bjärt kontrast - vilket som sagt har påtalats. Det är inte äkta altruism i ordets sanna bemärkelse men det är vad personen inbillar sig att gärningen är.
Motivet existerar, men är enligt författaren ovanligt som "renodlat" - dvs "truly" - även när altrustiska motiv är uppenbara. Bakom huvudmotivet finns ofta fler omedvetna, underliggande orsaker.
Intet nytt under solen med andra ord. Det är just detta som är det komplexa.
Jag fann det här intressant:
Vissa föräldrar är rädda för att överge sitt barn vid stark identifiering - föräldern inbillar sig att barnen kommer uppleva det samma som föräldern. Lidande och elände och stark övertygelse och barnen kan endast skyddas av föräldern:
Altruism och utökat självmord är resultatet av detta specifika psykopatologiska sammanhang.
Som hypotes finns att moderns ambivalenta känslor och flyttar internaliserad depression till barnet.
Andra betonar introjektion då den ursprungliga aggressionen leder till självdestruktiva tendenser. Det deprimerade tillståndet försvagar självet, självmordstendensen blir manifest, och barnet, som ses som ett med modern, blir offret.
Under rubrik filicide-suicide beskrivs mödrar som begår självmord:
Ofta psykotisk eller deprimerad. Ett pseudoaltrustiskt motiv finns ofta.
Mamman ser ofta sina barn som en förlängning av sig själv, samt att de mördar barnen "för att rädda dem från ett öde mycket värre än döden". Den altrustska komponenten är således att de anser att de befriar dem.
