Citat:
https://linkopingnews.se/nyheter/dystra-beskedet-news-laggs-ner/
Linköping News/Norrköping News läggs ner. Det beskedet har ägarna lämnat till personalen. Därmed mister Linköping/Norrköping sin uppstickare på mediemarknaden.
Nyhetsuppdateringarna på sajten upphör den här veckan och fem anställda är uppsagda.
– Det är så klart väldigt tråkigt. Men det är duktiga människor som arbetsmarknaden borde skrika efter, säger Mats Ottosson.
Linköping News/Norrköping News läggs ner. Det beskedet har ägarna lämnat till personalen. Därmed mister Linköping/Norrköping sin uppstickare på mediemarknaden.
Nyhetsuppdateringarna på sajten upphör den här veckan och fem anställda är uppsagda.
– Det är så klart väldigt tråkigt. Men det är duktiga människor som arbetsmarknaden borde skrika efter, säger Mats Ottosson.
"Duktiga människor som arbetsmarknaden borde skrika efter"?
Vänsterliberal smörja, fake news och flyktingsnyft i var och varannan artikel. Ingen kommer sakna er, journalistpuckon!
Citat:
Du har helt rätt.
Svenska journalister ska ju, åtminstone på pappret, kunna skriva bra texter och på så sätt ha åtminstone en talang som de teoretiskt sett kan tjäna pengar på inom den övriga arbetsmarknaden. I praktiken är dock i stort sett alla svenska journalisters texter totalt värdelösa, och deras skrivförmåga även den helt värdelös inom alla områden som inte är svensk s.k. "journalistik".
Svenska journalisters rapportering utmärker sig i första hand på grund av dess oerhört partiska, patetiska och skuldbeläggande ton - som väl är tänkt att få vita svenskar att tycka synd om snyftobjektet i artikeln. Rapporteringen är aldrig någonsin neutral och saklig, utan utmärker sig istället av poetiskt utsvävande beskrivningar och diskbänksrealistiska personskildringar. Det går inte bara att skriva att någon säger eller tycker något, utan precis allt måste lindas in i patetiska argument och känslor. Färger och miljöskildringar spelar av nån anledning en extremt stor roll, troligtvis som ett verktyg för att förmedla reporterns eget känsloläge på nåt vänster.
Jag har faktiskt läst så pass många såna här artiklar att jag kan hitta på en direkt, bara för att visa hur jag menar. Typ såhär brukar det låta:
Citat:
En vilsen fågel stretar mot den kalla vinden högt över förortsområdets grå horisont. Vita människor tittar ner i den smutsgrå gatan medan deras hårda fotsteg bär dem mot okända mål över den grusiga betongen.
”Jag mår så dåligt”, stönar Samir Jahallabuggablatt. ”Det går inte att få jobb någonstans. Inget jobb, inget jobb. Dom sa att om jag kom hit så skulle jag få arbete direkt.”
Hans slitna gympaskor vaggar sakta framåt längs den smutsbruna trottoaren, väjer ibland för en brun hundlort som ligger här och var längs trottoaren. Det är Samirs första vinter i Sverige, men än så länge har han inte ens fått se snö. Bara smutsgrå betong och den grå förorten. Det beror dels på klimatförändringarna som hotar oss alla, men också på svenskarna som gör att han aldrig kan känna sig riktigt hemma. Inte här. Inte i det som skulle bli det Nya Landet.
Samir stönar, snyftar till, torkar en tår från den kylröda kinden. Ytterligare en faller på den grönvita Bajen-halsduken han virat om den bruna halsen som skydd mot den grådaskiga svenska vintern. Halsduken är en present; en gåva från en koprofag a-lagare med struma. Hans namn är Bertil. Bertil vet också hur det känns. Att vara helt utanför. Att inte ha någon framtid att hoppas på.
”Det är verkligen fruktansvärt att vara invandrare i Sverige”, fortsätter Samir. ”Än så länge har jag inte fått nånting alls utom gratis husrum, uppehälle, bidrag, busskort, Internet, mobil, museibesök, klippkort hos frisören och en splitter ny mobil.”
Ovanför våra huvuden sträcker de kala träden sina svarta fingrar mot himlens kylslagna, kritvita molnkupa.
”Det är för att alla svenskar är rasister”, fortsätter han hest.
”Jag mår så dåligt”, stönar Samir Jahallabuggablatt. ”Det går inte att få jobb någonstans. Inget jobb, inget jobb. Dom sa att om jag kom hit så skulle jag få arbete direkt.”
Hans slitna gympaskor vaggar sakta framåt längs den smutsbruna trottoaren, väjer ibland för en brun hundlort som ligger här och var längs trottoaren. Det är Samirs första vinter i Sverige, men än så länge har han inte ens fått se snö. Bara smutsgrå betong och den grå förorten. Det beror dels på klimatförändringarna som hotar oss alla, men också på svenskarna som gör att han aldrig kan känna sig riktigt hemma. Inte här. Inte i det som skulle bli det Nya Landet.
Samir stönar, snyftar till, torkar en tår från den kylröda kinden. Ytterligare en faller på den grönvita Bajen-halsduken han virat om den bruna halsen som skydd mot den grådaskiga svenska vintern. Halsduken är en present; en gåva från en koprofag a-lagare med struma. Hans namn är Bertil. Bertil vet också hur det känns. Att vara helt utanför. Att inte ha någon framtid att hoppas på.
”Det är verkligen fruktansvärt att vara invandrare i Sverige”, fortsätter Samir. ”Än så länge har jag inte fått nånting alls utom gratis husrum, uppehälle, bidrag, busskort, Internet, mobil, museibesök, klippkort hos frisören och en splitter ny mobil.”
Ovanför våra huvuden sträcker de kala träden sina svarta fingrar mot himlens kylslagna, kritvita molnkupa.
”Det är för att alla svenskar är rasister”, fortsätter han hest.
Tänk er en lirare som ska försöka slå sig på copywriting eller teknisk dokumentation efter att under flera år enbart ha suttit och författat dessa texter!
Vi kan väl säga att jag är rätt säker på att alla arbetslösa journalister kommer att förbli just arbetslösa.
__________________
Senast redigerad av B0B0 2019-01-17 kl. 20:02.
Senast redigerad av B0B0 2019-01-17 kl. 20:02.
Citat:
Min tanke kring nedläggningen är att Ottosson satsade i en region som redan har fläskig mediebevakning. Folket är rätt nöjda med att konsumera Corren med mera. Jag vet inte hur mycket av regional gammelmedia som ligger bakom betalvägg.
Citat:
Har du några exempel? Hittade inget alls typiskt PK när jag scrollade igenom sidan. Om något var kanske just problemet att innehållet tvärtom inte skapade något intresse, varken på gott eller ont, hos mig som läsare. En massa rewrites i notisform bara och någon innehållslös krönika. Åtminstone ambitiöst att försöka vara heltäckande dock med bara fem anställda. Tyvärr var det inte tillräckligt för att ha existensberättigande.
Tack, mycket lyckad och typisk text, tror jag sträckte en rövmuskel av garv. Det var det värt!!!
__________________
Senast redigerad av Demokraturdn 2019-01-18 kl. 04:30.
Senast redigerad av Demokraturdn 2019-01-18 kl. 04:30.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera