Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Starta gärna en egen tråd om de ME-frågor du beskriver och följ moderatorernas rekommendationer.

Du har helt rätt.
Jag vet att jag just postade ett långt inlägg om ME - men det var faktiskt för att försöka få tyst på allt tjafs om att ”kränka ME sjuka” och den orimligt stora mäng text om ME som finns i den här tråden. Jag kommer inte att diskutera mer ME är. Det räcker med råge.

Och det är precis som flera skrivit. Barnen var inte ME 1 och ME 2 - de var Agnes och Moa.
Allt annat är fel.

Nu är det en läkare som satt diagnosen och inte någon annan. Förstår inte varför du måste håna oss som kämpar för våra barn - många säkert lika fina som A och M?

Du skrev en gång att du hade pratat med H om A. Och att H sa att SUS inte kunde hjälpa. Så du tror alltså att diagnosen ställdes någon annanstans? En barnläkare måste det kanske vara.

Sista om ME. Solglittret läs mitt inlägg om vad Hanna berättade för mig. Dom hade inte fått hjälp på Barnsjukhuset i Lund. Så Agnes kan omöjligen vara det yngsta barnet som fick diagnosen i Lund.

För att en sista gång tydligt klargöra vad som gäller kring detta med ME:

Du sätter fingret på precis det som är problemet med ME diagnostiseringen. Symptomen för ME är något som även finns hos friska, men kanske just då förkylda eller utarbetade personer och som dessutom finns hos väldigt, väldigt många andra sjukdomar. Det finns dessutom inte ett enda prov eller någon enda undersökning som kan visa att någon har ME.
Att sätta en oantastlig ME-diagnos är därför enormt svårt.

Det visar sig också i att hälften av de personer, som efter lång utredning med massor av undersökningar och provtagningar, till slut får en ME-diagnos och skickas till en specialist på ME - ändå till slut inte alls anses ha ME och diagnosen blir underkänd av ME-specialisterna.

ME-diagnoser godkänns idag ofta inte som sjukskrivningsorsak av Försäkringskassan.
Enligt uppgift är 176 personer idag sjukskrivna pga ME i Sverige. Det är faktiskt en låg siffra.
Hur många av dem som får godkänd sjukersättning från Försäkringskassan framgår inte.

Inte heller går det att få fram siffror på hur många barn i Agnes och Moas ålder som erhållit en ME-diagnos i Sverige. Enligt obekräftade uppgifter i tråden var Agnes det yngsta barnen på Lunds universitetssjukhus som fått en ME-diagnos.

Eftersom utredningen är ansträngande för barn och både omfattande och kostnadskrävande har sannolikt både Agnes och Moa utretts och tagits om hand av specialister på närmaste större Barnmedicinska klinik - det har inte gjorts i primärvården. En sådan specialistutredning går inte i expressfart - det tar tid.

Kort sagt - hos barn är inte ME inte en förstahandsdiagnos. ME är snarast en sista-hands diagnos när man absolut inte kan hitta någon annan bra förklaring till ett barns besvär.

Därför är det anmärkningsvärt att föräldrarna O och H kunde meddela skolan att de i juni misstänkte att Moa fått denna sista-hands diagnos ME och att O redan då var väldigt angelägen om att inrätta heltids hemundervisning för Moa direkt när terminen startade i augusti med allt vad det skulle innebära för hennes sociala framtida liv.

Bland mycket annat märkligt i Bjärredshändelsen är dessa två satta ME diagnoser hos barnen och särskilt hos Moa onekligen en ytterligare märklig omständighet.
Oavsett vilka olika tankar och förhållningssätt man kan ha till ME inkluderat svartsynta reportage om ME-sjuka vuxna och politiska egegemang för mer pengar till den sjukdom man själv vurmar för - så är ME fortfarande en sjukdom som vi vet alldeles för lite om, som Sveriges FK ofta vägrar godkänna och som ofta visar sig inte föreligga ens hos de som fått en skriftlig ME-diagnos.
Tyvärr är detta fakta oavsett var man står. Därför behövs mer forskning och mer kunskap.

ME är en omdebatterad diagnos - inte som om Agnes och Moa fått diagnos på MS, diabetes, reumatism eller någon annan sjukdom där det går att hitta bevis för att det är just denna sjukdom.
Därför blir de ME-diagnoser som barnen fått också rimligen föremål för diskussion, fundering och ifrågasättande idag när de mördats.

Ovanstående är fakta. Det är en diskusion kring hur ME-diagnostiseras, antal ME-diagnoser samt varför det är svårdiagnostiserat.
Detta är inte en åsikt om att de som har besvär och lider inte är sjuka, inte värda något eller inte ska få all tillgänglig hjälp oavsett vilken papperdiagnossiffra man ger deras besvär.

Hon nämnde det om Agnes. Så Agnes kan inte ha fått nån diagnos på SUS. Hade hon fått en sån diagnos i Lund varför skulle Hanna då säga att dom inte fått nån hjälp i Lund på Barnsjukhuset.
Varför köra till Tyskland? Får man diagnosen på Barnsjukhuset så blir man uppföljd i Lund på Sjukhuset. Man skickas inte till Tyskland.
Det måste ha varit nån gång hösten 16 el våren 17 hon berättade det för mig att dom inte hade fått hjälp på Sjukhuset i Lund.

Moderator skriver att "ME får naturligtvis nämnas även i denna tråd, men då ska det man vill ha sagt kopplas till topic, nämligen morden i Bjärred", vilket är precis vad jag gör. Jag undrar hur de symtom som diagnosen har kan ha påverkat flickorna, föräldrarna och hela familjen, för att se i vilket sammanhang morden skedde. Hur kan symtomen ha påverkat föräldrarnas fungerande, förtvivlan, bitterhet, sociala liv, psyke, arbetsbelastning osv. Detta är viktiga ledtrådar till familjens inre liv. Det kan också ge viktiga nycklar och uppslag till varför föräldrarna valde mord som utväg.

Ditt inlägg riktade sig inte till mig, men jag svarar:

Jag tror inte att det är ME rent generellt som ifrågasätts här i tråden. Det är MEdiagnoser i kombination med ett antal andra ovanliga och svårbegripliga livsomständigheter, som ifrågasätts. Det är ME-diagnoser hos barn som blir mördade som diskuteras. Det är alltså ME-diagnosen i relation till mycket annat (till märkliga händelser) som framstår som mystisk.

Det är nog ingen som menar att håna dig eller andra föräldrar som har sjuka barn.

Frågan är hur det är i Skåne.

”Förra året fick 1 200 skåningar diagnosen ME/CFS. I både Stockholm och Göteborgsområdet finns specialistmottagningar där de kan få hjälp med sjukdomen. I Skåne finns ingen sådan utan patienterna hänvisas till vårdcentralerna.”

https://www.sydsvenskan.se/2018-02-03/bristande-vard-i-skane-for-svarupptackta-sjukdomen

Gäller det också barn?
Specialistutredningar görs säkert på sjukhus. Men diagnosen? Blir man inte skickat tillbaka till läkaren på vårdcentralen när resultat från undersökningar är klara. Finns ingen specialavdelning för me på Sus, så vilken läkare skulle skriver där en me diagnos?
Frank E hävdade jo att det var ett sjukhus som ställde diagnosen.
Undrar alltid om hen redan den 9/1 kollade i någon journal i och med att hen redan då framförde samförstånd och barmhärtighetsteorin. Skånsk läkare låter jo mer som vårdcentral. Men måste så klart inte. Kan ses för att klargöra att det inte var en läkare utomlands.

Ja, det var ju inte otippat. Men vi kan börja enligt följande. Kan du på rak arm dementera att följande dödsorsak inte är självmord?
"strypning, alt. i kombination med kvävning"

Svaret på hur det påverkade föräldrarna är ganska uppenbart och viktiga nycklar och uppslag till varför föräldrarna valde mord som utväg hittar man nog lämpligast genom att diskutera vad det var för fel på föräldrarna.

Enligt uppgift från pressträffen hade båda flickorna ME eller kroniskt trötthetssymptom. Agnes hade haft sjukdomen sedan 2015 medan Moa hade haft den i ungefär 6 månader. Eftersom informationen om fallet varit knapp, särskilt när det handlar om barnen, så är nog detta den största ledtråden kring hur flickorna och familjen kan ha haft det de senaste åren. Symptomen för sjukdomen ger alltså viktig information om hur just Agnes och Moa hade det:

- trötthet som inte går över när man vilar
- sjukdomskänsla som utlöstes när de ansträngde sig och som kvarstod i mer än 24 timmar
- sömnproblem
- halsont
- svullnad i lymfkörtlarna
- ledsmärta
- muskelsvaghet
- huvudvärk
- besvär med magen
- svårigheter med koncentrationen
- minskad tolerans för stress

Tycker att det är viktigt att inte bara fokusera på Hanna och Oskar utan att också låta Agnes och Moas komma fram.

Hur kan dessa symptom ha påverkat flickornas psykiska mående?
Hur kändes det för dem att få en så allvarlig sjukdom i så unga år?
Hur påverkade symtomen barnens sociala utveckling?
Vad gjorde sjukdomen med deras framtidsdrömmar?
Fyra av de vanliga symtomen innefattar smärta, hur påverkade det Agnes och Moa?
Flera symtom handlar om en känsla av svaghet, hur påverkade det flickorna?
Hur påverkade tiden de haft sjukdomen (6 mån/3år) deras utveckling?
Hur påverkade det Moa att Agnes hade haft ME i flera år innan henne, när hon själv fick diagnosen?
Vilken prognos gav den skånske läkaren flickorna och hur påverkade det dem?
Vilket fysiskt och psykiskt stöd fick flickorna för sitt kroniska trötthetssyndrom?

I nästa led kan man fundera på hur alla dessa symtom hos Agnes och Moa kan ha påverkat Hanna och Oskar.
Hur var det för föräldrarna att se flickorna lida av svåra smärtor under så lång tid?
Hur var det för Hanna och Oskar att se sina flickor inte ha samma möjligheter att umgås med kamrater som tidigare?
Hur var det för dem att se sina barn inte kunna gå i skolan eller delta i fritidsaktiviteter?
Hur var det för föräldrarna att deras tidigare friska barn blev muskelsvaga?
Hur var det att se flickorna "sova bort" sitt liv?
Hur var det för föräldrarna att hantera flickornas fysiska och psykiska mående?
Hur var det att få ytterligare ett barn med samma sjukdom när Agnes redan haft ME i flera år?
Hur påverkades familjen när båda barnen i familjen fick en allvarlig sjukdomn-
praktiskt, socialt, psykiskt, arbetsbelastning?
Hur påverkades föräldrarna av den prognos som den skånske läkaren gav Agnes och Moa?
Vilket hjälp fick föräldrarna för att kunna stödja sina barn som båda hade kroniskt trötthetssyndrom?