Citat:
Tack för länkarna.
Men det är ändå olika saker, om man säger:
* kriminella invandrare ska hem
* de med TUT ska tillbaka så snart deras hemland är säkert
Jämfört med AFS budskap.
Som svar på inlägget ovan så har AFS profilerat sig som ett parti som vill utvisa "500k invandrare - minst" och göra om invandringsverket till återvandringsverket. Vad ska man kalla det om inte massdeportering. Vill man inte uppfattas som ett parti för massdeportering bör man inte säga sådant.
Med det sagt har jag inget emot AFS politik egentligen, bara presentationen av den.
Men det är ändå olika saker, om man säger:
* kriminella invandrare ska hem
* de med TUT ska tillbaka så snart deras hemland är säkert
Jämfört med AFS budskap.
Som svar på inlägget ovan så har AFS profilerat sig som ett parti som vill utvisa "500k invandrare - minst" och göra om invandringsverket till återvandringsverket. Vad ska man kalla det om inte massdeportering. Vill man inte uppfattas som ett parti för massdeportering bör man inte säga sådant.
Med det sagt har jag inget emot AFS politik egentligen, bara presentationen av den.
Jag tycker att Oyto, på ett utmärkt sätt, några inlägg ovanför redogjorde för hur ett parti som AfS kan - och rentav bör - skicka såpass tydliga signaler:
Citat:
Faran för ett parti som AfS (eller SD!) har aldrig varit att kallas radikala, extrema eller reaktionära - utan att förlora varumärket som autentiska systemkritiker. Att kläs av som pseudopopulister och -nationalister.
Den icke-radikala nationalismen äger SD skiten ur - så till den triangulerade grad att man antagligen förlorade röster till M och KD. Där finns inga röster att hämta för ett nytt parti. Det borde vara uppenbart som generell princip att ett miljö- eller feministiskt parti som vill etablera sig, måste bjuda över redan existerande alternativ. Vara mer renodlade, radikala.
...
Jag återkommer till min ursprungliga påstående: ANTINGEN förespråkar du en tom Ullenhag-nationalism där svenskhet är en binär mellan de som har medborgarskap och inte.
Eller så ger du dig in på ett minst lika oaptitligt och godtyckligt nationallt exkluderande baserat på "lojalitet", "kulturell samhörighet" eller "trevlighet", som någonsin tal om svensk etnicitet kan vara.
Mitt svar på detta "dilemma" är att inte slösa energi på tankeövningar kring hur hypotetisk politisk allmakt ska användas. Ett promilleparti behöver inte oroa sig för vilka medborgarskap som ska dras in, på vilka grunder, exakt hur många som bör deporteras eller vilka man tänker räkna som riktigt, riktigt svenska.
Det räcker att det finns människor som identifierar sig som svenskar och behöver politisk representation i en stat där deras majoritetsställning hela tiden eroderar.
Den icke-radikala nationalismen äger SD skiten ur - så till den triangulerade grad att man antagligen förlorade röster till M och KD. Där finns inga röster att hämta för ett nytt parti. Det borde vara uppenbart som generell princip att ett miljö- eller feministiskt parti som vill etablera sig, måste bjuda över redan existerande alternativ. Vara mer renodlade, radikala.
...
Jag återkommer till min ursprungliga påstående: ANTINGEN förespråkar du en tom Ullenhag-nationalism där svenskhet är en binär mellan de som har medborgarskap och inte.
Eller så ger du dig in på ett minst lika oaptitligt och godtyckligt nationallt exkluderande baserat på "lojalitet", "kulturell samhörighet" eller "trevlighet", som någonsin tal om svensk etnicitet kan vara.
Mitt svar på detta "dilemma" är att inte slösa energi på tankeövningar kring hur hypotetisk politisk allmakt ska användas. Ett promilleparti behöver inte oroa sig för vilka medborgarskap som ska dras in, på vilka grunder, exakt hur många som bör deporteras eller vilka man tänker räkna som riktigt, riktigt svenska.
Det räcker att det finns människor som identifierar sig som svenskar och behöver politisk representation i en stat där deras majoritetsställning hela tiden eroderar.