Citat:
Instämmer; vad är det som egentligen har skett? Vi kan konstatera att offren här är barnen och utifrån deras synvinkel har de utsatts för det värsta tänkbara; att under full medvetenhet bli fråntagna sina liv; strypta/kvävda av sin/sina egna föräldrar, i sina egna sängar. För den som blir mördad spelar det bakomliggande skälet nog mindre roll....
Och nej, brotten - morden - är precis lika förkastliga om de skett i förtvivlan över att inte vilja bli avslöjad som pedofil eller våldtäktsman, rådlöshet över en uppkommen ekonomisk situation som man inte kommer ur eller för att man inte tycker sekunda sjuka individer är värda att leva vidare.
Sedan när lyssnar vi på mördarnas uppgivna skäl till sina brott och dömer lindrigare?
Är det brutala planerade dubbelmord på oskyldiga barn, som hade livet framför sig, begångna av dem som svek å det grövsta och skulle skyddat barnen - spelar det ju ingen roll vilka tokiga ideer om elitistisk utrotning mördarna uppger. Det är totalt fel och de döms till lagens strängaste straff.
Och nej, brotten - morden - är precis lika förkastliga om de skett i förtvivlan över att inte vilja bli avslöjad som pedofil eller våldtäktsman, rådlöshet över en uppkommen ekonomisk situation som man inte kommer ur eller för att man inte tycker sekunda sjuka individer är värda att leva vidare.
Sedan när lyssnar vi på mördarnas uppgivna skäl till sina brott och dömer lindrigare?
Är det brutala planerade dubbelmord på oskyldiga barn, som hade livet framför sig, begångna av dem som svek å det grövsta och skulle skyddat barnen - spelar det ju ingen roll vilka tokiga ideer om elitistisk utrotning mördarna uppger. Det är totalt fel och de döms till lagens strängaste straff.
Och det är just detta som ska benämnas som en tragedi - morden på barnen.
Planeringen med avskedsbrev och testamente samtidigt som dessa upprätthåller fasaden genom att fortsätta arbeta och göra upp framtidsplaner visar på ett högst bedrägligt förhållningssätt gentemot omgivningen. Utanpåverket och skådespelet som vidmakthölls intill det makabra slutet skvallrar om kallsinnigt kalkylerande personlighetsdrag.
Ser man på själva brotten och hur dessa har gått till så finns det inte ett uns, inte ens minsta tillstymmelse till att söka smärt- och ångestlindring för döttrarna, vilket också går i linje med en kallsinnig förberedelse. De hade gott om tid på sig att bunkra upp läkemedel och handla substanser, ex morfin, över nätet. Vad gör de? - Jo, de förser sig själva med en hyfsat stor dos utan att tillföra flickorna ett dyft - egoism i allra högsta grad, får man väl lov att uttrycka utan att bli emotsagd.
M.a.o; med de fakta som hitintills har framkommit så fanns tid för att ordna lindring för flickorna. Ingen passivitet, hjälplöshet lr förtvivlan har präglat själva planeringen. Så uppmaningar om en mera nyanserad analys tycker jag faller bort p.g.a förslagenheten, grymheten och hänsynslösheten.
De yttre förberedelserna i form av testamente och avskedsbrev har medvetet prioriterats.
Något haltar helt uppenbart här; varför blev inte barnen tillförda något? Ett elitistiskt synsätt som du har varit inne på flertalet ggr, kan vara en av förklaringarna. Flickorna ansågs inte som fullvärdiga nu när de hade "förstört" livet för samtliga genom att bli sjuka. De kan ha setts enbart som en framtida belastning för samhället och för föräldrarnas egna karriärer.
Det finns också motsägelser i planering och utförande - var morden tänkta att begås vid annat tillfälle men utlösts av ett gräl och skett i hastigt mod? Allt, förutom testamente, har då varit förberett och den 3´e sätts de sista signaturerna på ett slarvigt testamente. Till vilken nytta?
Citat:
Spot on! Ja - var går gränsen? Alla som själva har fått förmånen att bli förälder har oftast en djupare insikt i vad ett föräldraskap innebär och här ingår den villkorslösa kärleken; fråga vilken förälder som helst med grundläggande sunda värderingar och naturliga instinkter om hen skulle ta en kula för sitt barn, och du får ett tveklöst ja på den frågan. I synnerhet gäller detta mödrarna.
Nu uppgav O och H att de inte såg något ”framtida liv i egentlig mening” och angav ME-sjukdom.
Tänk om de hade skrivit samma sak för att döttrarna visat sig vara homosexuella?
Eller redan förlorat sin oskuld?
Eller visat sig vara lågbegåvade? Döva?
Eller om det gällt grannbarnen som ”måste bort”?
Tänk om de hade skrivit samma sak för att döttrarna visat sig vara homosexuella?
Eller redan förlorat sin oskuld?
Eller visat sig vara lågbegåvade? Döva?
Eller om det gällt grannbarnen som ”måste bort”?
Utan erfarenhet av egna barn lr liknande så finns en risk för att fokus förflyttas till föräldrarna med ett hemfallande åt intellektualisering och div förklaringar till deras utsatta situation med två sjuka döttrar.
Egen erfarenhet av föräldraskap är dessbättre inte nödvändig, det räcker med att se sig omkring runt om i landet där tusentals föräldrar; ensamstående lr par, kämpar dag som natt för barn som är i behov av livsuppehållande maskiner och bevakning - dygnet runt! Om man ska diskutera denna händelse på ett seriöst sätt så ska de naturliga instinkterna och den kulturella fostran också beaktas.
Man ska ha i åtanke att dessa föräldrar ofta tvingas bearbeta en sorg av större omfattning som ibland inbegriper existensiella frågor, samtidigt som man ställer om sitt liv för att sätta barnets/barnens behov i centrum. Så gott det går; utan avlastning följer ofta hjärntrötthet och utmattning med. Med välvilliga släktingars hjälp, ansökan via fonder och avlastning från ex kommunen kan föräldrarna då och då få möjlighet till längre pauser. I det här fallet har flickorna lämnats ensamma under tiden föräldrarna arbetade. Båda hade dessutom lyckligtvis den typen av yrke som brukar erbjuda möjlighet att arbeta hemifrån.
Om inte, lever vi i ett land där vi har förmånen att kunna sjukskriva oss. De borde också med sin yrkesbakgrund ha sett till att ordna bankförsäkringar som garanterade ersättning vid längre tids sjukdom.
Framtiden var med objektiva ögon sett, på intet sätt hotad; den fanns framför dem.
Märk väl; inga aktiva substanser återfanns i barnens kroppar (förutom spår), det kan säga oss att de knappast har lidit av starka kroppsliga smärtor; ett snyftargument som använts här utan minsta belägg - i syfte att förminska brottets art?
Nej något både haltar, skaver och felar otvivelaktigt. När det kom fram att HB hade behandlats för cancer långt tillbaka i tiden påbörjades spekulationerna om ett cancerrecidiv som den droppe som fick bägaren att rinna över. Fast jag kan åtminstone inte se en full bägare. Jag kan däremot ana att en av dem, mannen i huset, var självmordsbenägen. - Men hustrun då, skriker någon indignerat. - Ja, men nu finns det inget alls, inga som helst vittnesmål som antyder att hon har varit deprimerad. Eller något annat för den delen. Fokus har från första början legat på hennes make då han har beskrivits som en alldeles säregen personlighet, vilket kan anas i den momsskrift han har tillägnat sina döttrar, t ex. "dags att böra lära sig ett och annat".
Planerandet utesluter akut psykos, ekonomin d.v.s tryggheten var på intet sätt hotad, de sociala relationerna var intakta (med vissa frågetecken runt delar av HB´s familj).
Båda flickorna erhöll sina diagnoser redan samma år de insjuknade - säga vad man säga vill, det är ett observandum. Och som Elli09 tidigare uttryckt så var flickorna inte alls så isolerade som man vill göra gällande i tråden; de var med på högtidsdagar och senast i nov, en månad innan morden, dansar A*nes och en kompis på Instagram: "Men snälla du hon satt inte hemma.Har sett henne på Instagram i November då hon och kompis dansar precis som ungdomar gör."
Att OH åkte utomlands för att med ljus och lykta söka bot tyder snarast på en brist på acceptans och ödmjukhet inför något han själv inte kunde kontrollera.
/..../
Citat:
Dedikationen kan bara uppfattas som moraliskt förkastlig och ger väl också en hint om hur långt människan är beredd att gå i sin iver att behålla och värna om tjusiga fasader för att slippa konfronteras med det mörka, det ofattbara som i det här fallet måste ha varit oerhört svårt att greppa.
Både O och H skulle suttit inne på livstid idag om de levt. Separerade, fråntagna sina körkort och jobb. Det hade inte skett ens den minsta lilla hyllning till någon av dem på någon arbetsplats, inte ens antydan till en dedikation. De hade haft mycket låg status som barnamördare i fängelset och rättsväsendet och samhället hade fördömt deras brott.
Citat:
Att fördöma den här typen av handlingar, rakt av och utan pardon, är nödvändigt. Inte minst för samtliga barns skull, barn som är drabbade av någon form av sjukdom eller skada och nu är beroende av sina föräldrars omsorg.
Jag tycker alla mord på barn är förfärliga. Och särskilt hemska när det ligger en lång planering bakom och därmed avsiktligt skett brutalt på fullt medvetna barn som överfallits av de/den de litat mest på. Helt oberoende vilka tokiga skäl mördarna kan ha skrikit ut när de ströp/kvävde eller skrev ner efteråt.
Vi alla ska som samhälle se till att svagare individer skyddas och alldeles särskilt straffa dem som begår brott mot dessa. Vi har ett gott skyddsnät för vårdnadshavare som inte orkar och ber om hjälp. Ingen är tvungen att utrota sina barn!
Jag tror att de som tycker som du antagligen på något sätt har köpt föräldrarnas påhittade, helt orimliga skäl. Eller någonstans ändå anser att föräldrar gör lite som de vill med sin avkomma och i vart fall är förlåtna för de suiciderade.
Då är det bara att konstatera: stackars mördade Agnes och Moa.
Vi alla ska som samhälle se till att svagare individer skyddas och alldeles särskilt straffa dem som begår brott mot dessa. Vi har ett gott skyddsnät för vårdnadshavare som inte orkar och ber om hjälp. Ingen är tvungen att utrota sina barn!
Jag tror att de som tycker som du antagligen på något sätt har köpt föräldrarnas påhittade, helt orimliga skäl. Eller någonstans ändå anser att föräldrar gör lite som de vill med sin avkomma och i vart fall är förlåtna för de suiciderade.
Då är det bara att konstatera: stackars mördade Agnes och Moa.
Till sist; någonstans, i någon mån, hade all denna fullkomliga dårskap varit lättare att "köpa" ifall endast en förälder hade legat bakom både planerande och utförande. Utan den andre förälderns vetskap.
Men, nu har PK uttryckt att de har bevis för bådas inblandning.