Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Instämmer; vad är det som egentligen har skett? Vi kan konstatera att offren här är barnen och utifrån deras synvinkel har de utsatts för det värsta tänkbara; att under full medvetenhet bli fråntagna sina liv; strypta/kvävda av sin/sina egna föräldrar, i sina egna sängar.

Och det är just detta som ska benämnas som en tragedi - morden på barnen.

Planeringen med avskedsbrev och testamente samtidigt som dessa upprätthåller fasaden genom att fortsätta arbeta och göra upp framtidsplaner visar på ett högst bedrägligt förhållningssätt gentemot omgivningen. Utanpåverket och skådespelet som vidmakthölls intill det makabra slutet skvallrar om kallsinnigt kalkylerande personlighetsdrag.

Ser man på själva brotten och hur dessa har gått till så finns det inte ett uns, inte ens minsta tillstymmelse till att söka smärt- och ångestlindring för döttrarna, vilket också går i linje med en kallsinnig förberedelse. De hade gott om tid på sig att bunkra upp läkemedel och handla substanser, ex morfin, över nätet. Vad gör de? - Jo, de förser sig själva med en hyfsat stor dos utan att tillföra flickorna ett dyft - egoism i allra högsta grad, får man väl lov att uttrycka utan att bli emotsagd.

M.a.o; med de fakta som hitintills har framkommit så fanns tid för att ordna lindring för flickorna. Ingen passivitet, hjälplöshet lr förtvivlan har präglat själva planeringen. Så uppmaningar om en mera nyanserad analys tycker jag faller bort p.g.a förslagenheten, grymheten och hänsynslösheten.
De yttre förberedelserna i form av testamente och avskedsbrev har medvetet prioriterats.

Något haltar helt uppenbart här; varför blev inte barnen tillförda något? Ett elitistiskt synsätt som du har varit inne på flertalet ggr, kan vara en av förklaringarna. Flickorna ansågs inte som fullvärdiga nu när de hade "förstört" livet för samtliga genom att bli sjuka. De kan ha setts enbart som en framtida belastning för samhället och för föräldrarnas egna karriärer.

Det finns också motsägelser i planering och utförande - var morden tänkta att begås vid annat tillfälle men utlösts av ett gräl och skett i hastigt mod? Allt, förutom testamente, har då varit förberett och den 3´e sätts de sista signaturerna på ett slarvigt testamente. Till vilken nytta?

Spot on! Ja - var går gränsen? Alla som själva har fått förmånen att bli förälder har oftast en djupare insikt i vad ett föräldraskap innebär och här ingår den villkorslösa kärleken; fråga vilken förälder som helst med grundläggande sunda värderingar och naturliga instinkter om hen skulle ta en kula för sitt barn, och du får ett tveklöst ja på den frågan. I synnerhet gäller detta mödrarna.
Utan erfarenhet av egna barn lr liknande så finns en risk för att fokus förflyttas till föräldrarna med ett hemfallande åt intellektualisering och div förklaringar till deras utsatta situation med två sjuka döttrar.

Egen erfarenhet av föräldraskap är dessbättre inte nödvändig, det räcker med att se sig omkring runt om i landet där tusentals föräldrar; ensamstående lr par, kämpar dag som natt för barn som är i behov av livsuppehållande maskiner och bevakning - dygnet runt! Om man ska diskutera denna händelse på ett seriöst sätt så ska de naturliga instinkterna och den kulturella fostran också beaktas.
Man ska ha i åtanke att dessa föräldrar ofta tvingas bearbeta en sorg av större omfattning som ibland inbegriper existensiella frågor, samtidigt som man ställer om sitt liv för att sätta barnets/barnens behov i centrum. Så gott det går; utan avlastning följer ofta hjärntrötthet och utmattning med. Med välvilliga släktingars hjälp, ansökan via fonder och avlastning från ex kommunen kan föräldrarna då och då få möjlighet till längre pauser. I det här fallet har flickorna lämnats ensamma under tiden föräldrarna arbetade. Båda hade dessutom lyckligtvis den typen av yrke som brukar erbjuda möjlighet att arbeta hemifrån.
Om inte, lever vi i ett land där vi har förmånen att kunna sjukskriva oss. De borde också med sin yrkesbakgrund ha sett till att ordna bankförsäkringar som garanterade ersättning vid längre tids sjukdom.

Framtiden var med objektiva ögon sett, på intet sätt hotad; den fanns framför dem.

Märk väl; inga aktiva substanser återfanns i barnens kroppar (förutom spår), det kan säga oss att de knappast har lidit av starka kroppsliga smärtor; ett snyftargument som använts här utan minsta belägg - i syfte att förminska brottets art?

Nej något både haltar, skaver och felar otvivelaktigt. När det kom fram att HB hade behandlats för cancer långt tillbaka i tiden påbörjades spekulationerna om ett cancerrecidiv som den droppe som fick bägaren att rinna över. Fast jag kan åtminstone inte se en full bägare. Jag kan däremot ana att en av dem, mannen i huset, var självmordsbenägen. - Men hustrun då, skriker någon indignerat. - Ja, men nu finns det inget alls, inga som helst vittnesmål som antyder att hon har varit deprimerad. Eller något annat för den delen. Fokus har från första början legat på hennes make då han har beskrivits som en alldeles säregen personlighet, vilket kan anas i den momsskrift han har tillägnat sina döttrar, t ex. "dags att böra lära sig ett och annat".

Planerandet utesluter akut psykos, ekonomin d.v.s tryggheten var på intet sätt hotad, de sociala relationerna var intakta (med vissa frågetecken runt delar av HB´s familj).
Båda flickorna erhöll sina diagnoser redan samma år de insjuknade - säga vad man säga vill, det är ett observandum. Och som Elli09 tidigare uttryckt så var flickorna inte alls så isolerade som man vill göra gällande i tråden; de var med på högtidsdagar och senast i nov, en månad innan morden, dansar A*nes och en kompis på Instagram: "Men snälla du hon satt inte hemma.Har sett henne på Instagram i November då hon och kompis dansar precis som ungdomar gör."

Att OH åkte utomlands för att med ljus och lykta söka bot tyder snarast på en brist på acceptans och ödmjukhet inför något han själv inte kunde kontrollera.

/..../

Dedikationen kan bara uppfattas som moraliskt förkastlig och ger väl också en hint om hur långt människan är beredd att gå i sin iver att behålla och värna om tjusiga fasader för att slippa konfronteras med det mörka, det ofattbara som i det här fallet måste ha varit oerhört svårt att greppa.

Att fördöma den här typen av handlingar, rakt av och utan pardon, är nödvändigt. Inte minst för samtliga barns skull, barn som är drabbade av någon form av sjukdom eller skada och nu är beroende av sina föräldrars omsorg.

Till sist; någonstans, i någon mån, hade all denna fullkomliga dårskap varit lättare att "köpa" ifall endast en förälder hade legat bakom både planerande och utförande. Utan den andre förälderns vetskap.

Men, nu har PK uttryckt att de har bevis för bådas inblandning.

Då är vi på ungefär samma planhalva.

Ja, det handlade inledningsvis om empatins spännvidd rent generellt, inte alltid av godo och fortsättningsvis där man omhuldar föräldrarna in absurdum. Andra änden är väl att spy galla.
Sen hamnade vi på fortsatta reflektioner ända bort i rättskipningen.

Hur som haver funderar jag på hur många faktorer det är egentligen som det kan röra sig om med den ringa fakta som finns att tillgå. Det blir väl lite brainstorming som inte kommer strukturellt vidare.
Egoister lär vara för fattigt som förklaring även om det är en komponent.

Instämmer, väldigt bra beskrivet.

Har fetat två meningar:
”alla måste dö för att det inte är ett riktigt liv med ME”
och
”måste det till någon annan komponent”

Det är just det som är pudelns kärna. Den första utsagan är inte sann och förklarar inget utan behöver den andra utsagan.

Inte ens det jag förut varit inne på, att föräldrarna kan ha påverkas av medias alla vinklade skräckreportage 2017 och svalt svartsynen på ME-sjukdomen kan ha räckt till. Därför att skillnaden i prognos vid ME hos barn och vuxna skiljer så väldigt åt - majoriteten av alla barn blir friska.
Något som naturligtvis inte kan ha undgått föräldrarna.
(det hindrar dock inte att skräckreportagen om ME säkert skadad ändå).

Polisens PK lämnade oss med föräldrarnas första utsaga om ME-sjukdom, men där tog det stopp.
Det måste finnas något mer i detta.

Hur f-n orkar du/ni?
Ondska har alltid, och kommer alltid finnas. Förklara den o du har löst en av de stora gåtorna med livet.
Lycka till!

Det kan väl vara viktigt för de efterlevande att veta att de var överens, tycker du inte det? Att hata och avsky är ju din paradgren, jag tycker mest synd om samtliga.

Att O skrivit ett avskedsbrev till kollegorna har påståtts av någon, men är inget som ältats, tror du att det var en sanning? det förhåller jag mig tills vidare tveksam till. H (och O) kanske skrev flera avsked till enskilda personer, som polisen inte redovisat, av den enkla anledningen att de inte har någon betydelse för fallet och att det är privata meddeladen som kreti och pleti inte har att göra med.

Av någon anledning valde man att ge allmänheten just denna version...

Att recidiv kommer upp finner jag inte konstigt med tanke på att H haft cancer. Det vore kanske droppen som kanske får bägare att rinna över.
Om så är fallet har jag ingen aning.
Självmordsbenägen part är en annan del om man har triggers i åtanke - vem av dem?
Bara för att hon är som en skuggfigur kan det givetvis inte uteslutas att hon är depressiv.
Gällande O som "en alldeles säregen personlighet" undrar jag vad du menar.

Men det är väldigt ovanligt att ondskan plötsligt visar sig samtidigt hos två ostraffade personer i 40-årsåldern som efter långvarig planering begår de absolut grövsta brotten mot sina egen barn.

Och rätt ovanligt att att någon av de onda får postum hyllningar, dedikeringar och minnessidor för sina tidigare prestioner eller visas empati. Vi brukar ju liksom fördöma ondska...

De som kom mycket tidigt från kollegorna finner jag inte nämnvärt konstigt. Då fanns väl inte värst mycket fakta att tillgå vad som hänt.
Jag vet inte om du noterat att den ena (den som är skriven på svenska) har ändrat sluttampen på inlägget nån gång, det andra togs väl bort.

Egoism i sin mest renodlade form tror jag inte heller var ett utpräglat personlighetsdrag hos föräldrarna utifrån hur de har beskrivits. Men individualistiska och med höga tankar om sin egen förmåga definitivt. Det är ingen dödssynd i sig förstås.

Jag tror att åtminstone en av föräldrarna hade en bristande anknytning till barnen. Jag tänker på hur en del pappor förr i tiden ibland helt sonika skaffade en ny familj med en ny fru och aldrig mer ville träffa sina första barn. Eller mammor som gjorde karriär men var tvungna att försöka ta hand om barnen samtidigt och det slutade som hon med "Barnaboken" som satt rödvinsfull på sitt kontor och lät diverse styvpappor ta hand om familjen. Jag har sett många exempel på hur människor som är "högfungerande" på sitt arbete och omtyckta av sina kollegor är fullständigt värdelösa föräldrar. Inte nödvändigtvis av illvilja utan av oförmåga.

När ett barn i en sådan familj blir så sjukt att det inte går att vifta bort så kan jag tänka mig att fokus kan bli att göra allt för att bota barnet så att man kan återgå till det normala. Men att ge upp sin karriär, sin livsluft?

Tänk då om man har en sådan förälder och en ångestfylld, mer och mer deprimerad, som oroar sig sjuk? Som tyngs mer av sin egen oro än av barnens sjukdom till slut? Som blir fokuserad mer på sitt eget mående än barnens, kanske omedvetet?

Fortfarande är steget till mord och självmord långt. Jag tror att steget till självmord är något kortare dock. Och barnen, ja de åker med förstås.

Långsökt och ogrundat, rena spekulationer. Förstås. För vi vet ju väldigt lite.

Innehållet i sin helhet i testamentet kan inte varit känt för båda. Gemensamt testamente är inget ovanligt i sig att upprätta av många anledningar och vanligt, enklast, att hela texten är övertäckt ner till testamentorernas underskrifter som vittnena skall intyga.

Äktheten på avskedsbrevets underskrifter är enligt polisen oviktigt. Jag tror inte ens de låtit NFC analysera dem utan gjort en uppskattning själva. Stefan S sa ”vi” och nämnde inte ens NFC men som sagt, de tyckte ju från dag ett att namnunderskrifterna var oviktiga.

Sen har polisen undersökt datorer mm som ”de kommit in i”. Tja, vem som helst av paret kanske också ”kommit in i dem”?

Jag har alltså en ”alternativ helt möjlig hypotes”. Varför skulle en man tänka så utstuderat och så länge som jag påstår eller rättare sagt varför inte?