Citat:
Ursprungligen postat av
rappytt
Håller inte med dig. Låt den som sköter om Os sida göra precis som hen vill. Människor har olika relationer. Jag tror att föräldrarna hade fler sidor än den där de mördade sina barn. Hur man tolkar vad de gjort eller varför är upp till var och en också. Tror att du ska låta de sörjande få göra precis som de behagar för att klara sig igenom detta. Deras liv är för alltid raserade. Räcker inte det?
Låt domstolar döma, läkare bota och lindra. Allt annat är tyvärr bara skvaller och när det blir för intensivt, rättshaverism i sin värsta form. Tror att de flesta malt färdigt om det som skett nu. Dags att gå vidare och jobba med sitt riktiga liv. Studera narcissism och lära sig mer om det, stötta barn som har det svårt eller fånga upp människor som mår dåligt, finns mycket att göra därute. Allt är inte svart eller vitt. Det som har hänt, har hänt och de efterlevande behöver få ro med detta. Det hindrar inte att man söker sanningen kring journaler, eller eventuella duperingsförsök, men att jaga klockslag och vem som gör vad, är fånigt.
Jag tror inte att vänner och anhöriga till andra mordoffer ex. Dalbymamman, Engla, Helen m fl skulle uppskatta att det fanns hyllande nätsidor med leende fotografier på mördaren. Sidor som nämner hans förträffliga prestationer och att han är avliden - men inte med ett ord nämner det som han för all framtid kommer vara allra mest känd för - sina mord.
Det må var sant att anhöriga till Oskar också är anhöriga till de mördade barnen. Men dessa barn var egna individer med egna vänner och egen släkt på sin mors sida.
Det är inte snyggt att offentligt hylla mördare någonsin. Oavsett hur mycket man personligen sörjer denna.
När det skattefinansierade universitet gjorde detta med Oskars dedikerade seminarium och väggstora RIP fotografier var det definitivt över en gräns.
Men även en postum hyllningsida med foto offentligt på nätet som inte med ett enda ord nämner barnen eller Oskars mord, är obehagligt i mitt tycke. Sörjer man som anhörig borde man verkligen sörja over de oskyldiga mördade barnen först och främst. De fick aldrig välja.
Vi kan inte straffa de döda mördarna, men vi kan se till att deras eftermäle inte blir en hyllning.
Allra helst som just Oskar verkar ha brytt sig väldigt mycket om sin bild utåt och sitt eftermäle.
Vi borde inte postumt ge honom den möjligheten.
Inte minst är det väldigt bra signaler till alla andra som kan tänkas mörda och smita undan samhällets straff. Samhället kommer alltid att fördöma en mördare även efter dennes död.
De planerade mord han/hon har begått kommer alltid nämnas.