Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Ska du ha en applåd för att du liksom en total majoritet av oss övriga också vill veta sanningen bakom denna tragedi. Problemet är att du kokar soppa på en spik, dina egna teorier är just teorier och inte den sanning som eftersträvas. Fattar du inte detta så är det helt klart hybrisvarning på dig.

Ja och föräldrakonstellationen innehöll uppenbarligen inte en motpart som kompenserade för den andres brister, utan arbetade på som om ingenting hade hänt – Herr Stel och fru Vek, dock inte stelare och vekare än att de förmådde avsluta sina barns liv.

Diagnosen gjorde ingenting med föräldrarna psyken, diagnosen var bara ett sätt att hämta andan i den allt intensivare barnmisshandeln som slutade med döden för barnen. Föräldrarna hade nog med sig själva. De blev till slut så arga på situationen att de hellre dog än stod till svars för den. Deras fina fasad hade rämnat och under hösten blev det uppenbart att skolan började tveka om diagnoserna samtidigt som den misshandlande fadern inte heller skulle krönas till professor lika lätt som han hade förväntat sig.

Hanna hade varit tvungen att även hon ge upp sina karriärambitioner. Först för barnen skull när de var små, sedan för Oskar och sedan för barnen igen när de inte uppförde sig som förväntat (hade egna åsikter och intressen).

Hanna och Oskar älskade inte sina barn, men de sa det ofta. De älskade dock varandra och gick i döden för varandra. Jag tror att de såg sig som hjältar och offer för sjukvården, Lunds universitet, skolan. Alla de som ställde krav på föräldrarna.

Jag tror att man inte vågar publicera föräldrarnas brev, för då skulle man se vilka sjuka narcissister de var. Hämndlystna martyrer. Eventuellt finns det även så narcissister i de efterlevande som till varje pris vill ha en fin fasad. Morden ska inte spilla över på släkten. Det var en sjukvård som inte uppfyllde kraven som ska ha skulden.

Ska man romantisera något i dessa mord så är det att dödsparet hade en dödspakt och att mor Hanna inte hade några problem alls med att bli dödad av sin make. Hon ansåg säkert att hon gjort allt för barnen. Hon var ju villig att gå i döden för dem! Så skruvat tror jag att hon resonerade. Barnen var värda det bästa, men skulle inte få det. Samtidigt var hon till benet förbannad på de hopplösa barnen. Där var hon och maken eniga. Kärlek och hat i förening.

Föräldraparet var oåtkomliga för sina barn. De bestämde gemensamt om bestraffningar, liv och död. Dessa barn blev slutligen sjuka av den vansinniga hemmamiljön. Som rektorn sa: Problem inne i familjen. Det behövs en beredskap för att föräldrar kan vara personlighetsstörda.

Barn till narcissister har inget egenvärde. De existerar på grund av föräldrarna och ska vara tacksamma för allt föräldrarna gjort för dem. Narcissistiska föräldrar har offrat sina karriärer, offrat sina liv... de är inte tacksamma för sina barn. Det är barnen som ska vara tacksamma och är dessa barn inte tacksamma, då kan det gå lite hur som helst...

Nej tydligen är jag för dålig på att förklara.
Att dela ut en diagnos är ett ansvar. Trots allt vad politiker och tjänstemän skriver om totalt informerade patienter och total insyn, så ser inte verkligheten ut så. Vissa diagnoser och differentialdiagnoser behöver man inte på ett tidigt stadium slå i huvudet på en patient och anhöriga. Det är grymt, förödande för framtiden och ibland helt onödigt.

Man kan misstänka något, men man kan besluta sig för att avvakta med slutgiltig diagnos sk expektans. Dit hör sjukdomar som schizofreni som ett psykotiskt första skov mycket väl kan vara tecken på, men man behöver inte sätta diagnosen redan då. Dit hör MS där synpåverkan ofta är fösta symptomet, men inte säkert behöver vara det.

Det finns en hel radda sådan kroniska allvarliga diagnoser som man inte behöver ställa så snabbt. Man kan avvakta, kanske dröjer det flera år innan sjukdomen bryter fullt ut.

ME är just en sådan diagnos som i media är mycket laddad, som enbart fastställs för att man inte hittar någon annan förklaring och som inte kan behandlas. Därför kan man vänta med att dela ut den till ett barn. Alldeles särskilt om man tror att familjen krisar om alla barnen nu har fått denna diagnos.

För vuxna kanske en ME diagnos efter flera år kan vara av värde då de får förklaringar, men att stigmatisera någon med ”världens värsta sjukdomsdiagnos” som media kallat ME redan efter sex månaders trötthetsbesvär är rätt grymt. I Moas fall verkar det ha gått på kanske just ett halvt år om man lägger till tid i varje ände.

Varför gav någon läkare henne denna diagnos så snabbt? Enligt uppgifter i pm-et hade Os arbetskamrater sagt att Agnes var den yngsta patient som läkarna på LU i Lund någonsin gett en ME-diagnos. Blev tillvaron och livet bättre av diagnosen?
Varför gör man om detta med Moa?

Uppenbarligen var det ju i samband med Moas diagnos som föräldrarna började planera morden. De till och med uppgav att de inte såg ett liv i egentlig mening med hänvisning till döttrarnas kroniska ME-diagnoser. Stämmer uppgifterna att Moa skulle utredas ytterliggare under våren för narkolepsi(?) är ju pappret med diagnosen ännu mer obegripligt.

Instämmer med Vinbergssnacka nedan

Det var ett svar på en fånig beskyllning från Solglittret. Om du ska ge dig in i någon annans diskussion och förstå ett inläggs innebörd får du följa det bakåt, inte att dra förhastade slutsatser av ett enskilt inlägg – eller inte koka soppa på en spik för att använda ditt eget vokabulär. Annars blir det lika absurt och missvisande som de som citerar en lösryckt mening från rektorn och drar slutsatser utifrån det, utan att visa hela innehållet av vad hon sa.

I ett litet samhälle som Bjärred kan i alla fall jag tycka att man som granne vågar fråga om man kan hjälpa till med nåt om man misstänker att saker och ting inte står rätt till. Jag bor i en stor stad men här är vi grannar ändå måna om varandra, vad som än sägs om "den anonyma storstaden".

Är det fina fasader som stör dig mest? Du rör med diagnoser gällande personlighetsstörningar - det har växlat mellan psykopati, narcissistisk personlighetsstörning och nu senast kom även borderline in i bilden. Nu fick även anhöriga en preliminärdiagnos ser jag.

I Bjärred är ytan viktig, läs vad "kloka kamelen" skrev i början. För människor där ytan är viktig är detta kontrakt gemensamt. Stör inte mig, så stör jag inte dig. Sen är det ju så att man inte vet vad som försiggår bakom planket, där väluppfostrade flickor gör som förväntat. Att inte vilja (orka) gå till skolan bryter normen häftigt, men där kan hemundervisning som är lika omfattande som en privatskola rulla tillbaka vanäran. Det blir fint att inte gå i skolan, man har ju privatlärare i huset...

Privatskolan i huset var mycket viktig för fasaden, när den började krackelera (besparingskrav till våren) tror jag att tanken på ett finare massmord med evigt martyrskap blev ett sätt att balansera allt som skedde utom föräldrarnas kontroll. Anpassad undervisning i skolan var lågstatus, individanpassat hemundervisning var högstatus.

Diagnosen ME är mumma för narcissistiska martyrer, om det nu är så att man inte kan få bukt med barnen på något annat sätt. Kan de inte sköta skolan trots psykisk misshandel så behöver de en diagnos. Jag är övertygad om att morden inte var första gången föräldrarna gav sig på barnen, mentalt och fysiskt. Incest har jag släppt, det räcker så bra med vad narcissister kan ställa till med för att upprätthålla sin fina självbild (som under ytan är nattsvart av självömkan och självhat).

De flesta av oss har insett att O inte alls mådde bra - och nu får vi det bekräftat från olika håll. Jag tror att "Missan" var den första som skrev om detta. Kan det ha varit så att ingen ville se eller att ingen ville tala med O om detta, eftersom det var för känsligt; han kunde bli sårad och ta illa upp? Eller så försökte man tala med honom, men han ville inte lyssna?

Om det fortfarande, 2018, är så oerhört skamfyllt att tala om psykisk ohälsa, att ingen vågar röra i ämnet utan tassar på tå - då har vi alla mycket att jobba på! Eller om det är så känsligt att den som mår psykiskt dåligt försöker låtsats som att allt är okej.

O hade tillsammans med sin chef gjort upp planer i arbetet för tiden närmast efter jul och några månader framåt. Kanske borde O inte ha planerat någonting alls utan i stället fått hjälp med att bromsa sig själv och anpassa sig till sitt eget mående? (vi vet ju så klart inte vad som egentligen sas under det där samtalet med chefen). Av omtanke och hänsyn till O, borde kanske någon i hans omgivning försökt stoppa honom från att arbeta så hårt (vilket man kanske också gjorde - utan framgång).

Att man påverkas starkt psykiskt av att ha två sjuka barn är ju inte konstigt utan snarare naturligt. Ingen skulle tycka att det vore konstigt.

("Den sista tiden förtjänade inte du" - anspelade detta på att när det äntligen, efter många års hårt slit, blev aktuellt för O att få sin professur, då sviker hälsan och han kan inte nå det mål som ligger så nära inom räckhåll...?).

Och så ordnar man en pressträff där man inte nämner någonting om familjens psykiska mående, vilket får föräldrarna att framstå som enbart kallsinniga och kalkylerande...

Det är så sanningen ser ut. Föräldrarna var både kallsinniga och kalkylerande... narcissister. Nu när du ändå skrev detta måste jag säga att polisen ändå gjort ett hyfsat jobb med släkten, de konstaterar torrt att föräldrarna inte var sjuka på något sätt psykiskt. Den lucka vi kan fylla i med kvalificerade gissningar är att föräldrarna var narcissister, med psykopatiska drag.

Skolan har rannsakat sig självt, nu ska alla hemmasittande barn fångas upp av socialtjänsten. Det är bra.

Detta är inga lätta grejor. Många barn misshandlas säkert i detta nu av narcissistiska föräldrar, men de mördas i alla fall inte...

Känner mig nöjd med de svar jag fått. ME är ingen fråga för detta par, det var nog tyvärr bara en bieffekt av våldsamt föräldraskap. Ett par som tillsammans bildade en obrytbar enhet, in i döden övertygade om att de var föräldrar som drabbats av "otur" och att barnen inte hade något liv värt att leva utan dem. Eftersom de bedömde att livet måste innehålla mer kvalitet var det finito för alla. Logiskt för narcissister, ologiskt för alla andra.

Narcissism är en lömsk personlighetsstörning. Den går ut på att kontrollera andra, genom att bland annat skapa dåligt samvete och stigmatisera. Det passade säkert föräldrarna bra att barnen skulle få "ME" för resten av livet, på ett sätt. De slapp ta ansvar och ifrågasätta sina handlingar.

Hela denna tråd har ägnats åt att söka skuld hos många, naturligt nog, för att undvika att det händer igen. Några har rannsakat sig, kommit med bra lösningar för framtiden, men skulden sitter fast på dessa vidriga föräldrar. För alltid! Jag tror inte att de tänkt sig att eftermälet skulle bli så. Tyck inte synd om dem. Det är det bästa straffet de kan få, efter att ha berövat sina barn de tidiga tonåren och resten av livet.

Jag skulle inte bli förvånad om föräldrarna skriver hur mycket de älskar sina barn i avskedsbreven... det är tomma fraser från narcissister. Att kränka andras gränser och liv är naturligt för den här typen av individer.

Jag tycker att det är helt oetiskt och moraliskt förkastligt att undanhålla information från patienter/vårdnadshavare, även misstankar om någon sjukdom.
Och som du själv påtalat genom hela tråden; ME är ingen dödlig sjukdom, så det vore ingen dödsdom att få diagnosen.