Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Konstigt, när du orerade i peter madsen tråden så fanns det inget medlidande för Kim Wall när hon slaktades av charmören madsen. Nu plötsligt visar du en mänsklig sida, självklart kan Oskar jämföras med andra brutala seriemördare. Har du glömt beteckningen överlagt mord som också din vän peter madsen sysslade med.

Har inget att invända. Visst är olika människor olika mottagliga för destruktiv påverkan och jag kan se att dessa skatteföräldrar som kanske inte hade så mycket kunskap om eller känsla för humaniora, när de ställdes inför en mycket svår livssituation, hade det marigt att skilja agnarna från vetet. När det ena inte funkade blev det andra en utväg och när det inte gav bot så fanns det ännu fler lösningar bakom knuten, längre och längre ifrån den traditionella sjukvården. Om nu syrran som Oskar hade företag med kunde erbjuda alternativ på nära håll var kanske det det första steget efter skolmedicinen.

Problemet var att denna situation kunde inte kluras ut som en Rubisk momsskattekub med de vanliga problemlösningsförmågorna, utan här handlade det om att att lära sig leva med att de färgade rutorna inte sorterades i ordning på fyra sidor, något som föräldrarna inte tidigare behövt att vänja sig vid.

Ett tillägg... Svensk sjukvård håller generellt hög standard. Därför lockas inte folk av eller är hänvisade till – som i vissa andra delar av världen – metoderna som erbjuds i obygden. ME har ett omvittnat dåligt stöd, särskilt i förhållande till hur mycket lidande och begränsningar det innebär för människor. Vi kan tex se en rad andra tillstånd där man inte dras till new age vid kräfta eller till häxdoktorn vid AST, även om det förekommer. Där finns redan ett gott omhändertagande med utarbetade rutiner och vårdplaner. Boten för att minska användandet av destruktiv charlatanism ligger inte i att ifrågasätta patienters upplevelser och behov, utan att erbjuda en kvalitativ och respektfull vård och sedan gradvis på ett smältbart sätt, i den takten de förmår, hjälpa dem att komma till acceptans och förlikning. Habiliteringen gör ett styvt jobb med detta hos både barn och vuxna men tyvärr gäller inte de alla livslånga sjukdomar och handikapp.

Att sen föräldrarna till slut löste sin gordiska knut genom ett alexanderhugg får stå för dem och ingen annan! Men att de gjorde det i ett sammanhang är också en viktig pusselbit om man vill lära sig något av den här historien inför framtiden. Ungefär som att kriminella livsstilar eller missbruk frodas mer i vissa miljöer än andra. Det hindrar inte att att det är missbrukaren eller tjyven som är ansvariga för sina handlingar. Men det innebär att man kan jobba med dessa miljöer för att begränsa nyrekryteringen av problemgrupperna.

Jag tror att Oscar och Hanna hade tydliga roller; han dominant och stark, hon svag part och mer vek - och beroende av hans ledning. I beroenderelationer där någon är väldigt dominant, kan det ju tillslut bli så att den svagare parten i princip blir ett neutrum, åsiktslös - och fullt styrbar.

Kanske det helt enkelt inte hände någonting särskilt under hösten. Agnes kanske var en ej högpresterande individ, tonårstrött, tonårsdepressiv. Oskar sökte svar i prover på vårdcentralen, BUP. Fann ingenting, vidare till alternativa vårdinrättningar och slutligen diagnosen ME. Vad man än anser om ME, så har den mycket luddiga diagnoskriterier. Det är inte lätt att återhämta sig ifrån hemmasittande. Dagarna är långa och strukturlösa, och utan input och nya intryck, och social interaktion. Det fanns inte så stor möjlighet för Agnes att återkomma till en normal vardag, hon tappade mark hela tiden.

Jag tror att Oskar blev sjuk successivt, och gick in i en förvrängd och desillusionerad världsbild, som han involverade sin avsevärt svagare fru i. Om en människa är van att följa en annan, att alltid ledas - aldrig tänka själv, så tror jag att det är logiskt hur hon stegvis kom att se tillvaron precis som han såg den.

Utan sociala kontakter, utan kontakt med familjerna - och med helt andra profiler på arbetet - så kunde de gå in i sin bubbla av förvrängd verklighet. För Oskar blev tillvaron desillusionerad därför att den var misslyckad, han blev begränsad på jobbet, med sin karriär och i sin egen självbild.

Någonstans där förklarades Moa sjuk, och jag tror att Moa på alla sätt var en fullkomligt kärnfrisk unge.

Det var en folie a deux, men Hanna skulle troligen inte ha klarat att ta livet av barnen eller suicidera - utan leddes även in i döden.

Har läst om flera folie a deux, och tycker att det här fallet solklart är ett sådant. Och det förklarar hela förloppet.

En fråga - brukar seriemördaroffer planera i månader före sin död, plita ner ett testamente dagarna innan och underteckna ett avskedsbrev där de tar på sig skulden för att de dött samt ytterligare några mord?

... det är många som hamnar i Tassemarkerna, även vid cancer. Det beror likaväl på om det inte finns mer hopp om bot från sjukvården. "Hopp om bot" är överlevnadsinstinkt som är fullständigt begriplig, att greppa alla halmstrån.
"Hopp om bot" kan dock bli vanskligt i andra sammanhang såsom ME, när det inte finns nåt lösning idag, men kan knacka på dörren redan imorgon och här rör dig sig om barn. Det verkar ha varit aktivt och intensivt med A, åker flera ggr till Tyskland bl.a.
Jag är alltså fundersam på deras inställning till ME.
Varför ingen acceptans för det är ju det de skriver om i brevet; ingen framtid värd att leva.
Varför så vinnerligt nattsvart?

På den sista svarar jag depressivitet och ångest med psykotiska inslag, bland annat, men nu ska jag ut och dricka öl!

Bra om det kan forskas ordentligt kring kroniskt trötthetssyndrom. ME/CFS.

Det är en uteslutningsdiagnos. En mängd sjukdomar som ska uteslutas först. Prover som ska tas. Och den är ansträngningsutlöst. Man blir sämre vid ansträngning och måste hushålla med energin.

Så fullständigt "onödigt" och fruktansvärt att mörda sina barn när det är en sjukdom som man någon gång i framtiden kanske kan få behandling för. Redan idag kan ju en och annan sakta men successivt återhämta sig. Det brukar ta flertalet år - men ändå.

Synd att ingen verkade ha gett föräldrarna lite framtidshopp - då hade det kanske inte behövt bli såjär.

Har funderat mycket på om barnen verkligen blev välutredda. Det finns så otroligt många andra sjukdomar eller konstiga syndrom som folk kan drabbas av. Genetiska sjukdomar som träder fram fram allt eftersom.

Runt om i vårt avlånga land finns många familjer som vårdar sina handikappade barn - och de syns inte alltid så mycket ute i samhället.

Så, ja man får hoppas att folk får diagnosen ME/CFS på rätt grunder.

Jag tror att det, inom den här högre akademiska sfären, finns en föreställning om att ett liv utan minst en master inom ett ämne inte är värt att leva. När man inser att barnen inte kommer att kunna bli akademiker så faller deras värld samman.
Det här redogörs det noggrant för i kortdokumentärserien "Akademikerjävlar" i tendens i P1 (länk till första delen av serien): https://sverigesradio.se/avsnitt/897214

Vidare tror jag att när väl den här självmordspakten är kontemplerad till fullo, är utvidgningen till barnen en självklar följd, för gärningsmännen.

Nja, till det yttre var ju familjen, visserligen tyngd av barnens sjukdom, ganska välfungerande. Det visar ju intervjun med pappans chef.

Det krävs en del rekvisit för att socialtjänsten ska kunna intervenera i en familj.

Jag tror också att det här framför allt var en självmordspakt mellan två föräldrar som var otroligt besvikna över hur livet hade blivit med två sjuka döttrar som de inte ansåg hade någon verklig framtid. De ville inte fortsätta.

Barnen var förstås också tvungna att dö då men det var inte så att man framför allt gjorde det för barnens skull.

Faktum är att det förekommer då och då självmordspakter mellan äkta makar men då i regel äldre par där någon eller båda är sjuka. Det ovanliga här är förstås att det utifrån betraktat verkar helt vanvettigt att tro att livet var förbi. Men jag tror att de tyckte det.

Ja men det är alltså va jag tror! Säker kan man inte vara. Den fullständiga bilden tog föräldrarna med sig i graven.

Tack för ditt uttömmande svar.