Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Jag delar din uppfattning om att föräldrar är och blir enastående när det gäller deras sjuka barn. De växer med uppgiften och ger aldrig upp. Bryter ihop och går vidare. År efter år. Därav tror jag absolut inte att barnen i Bjärred blev dödade på grund av sina åkommor och orolig att fallet beskrivs som en förståelig ursäkt för att de inte fick fortsätta leva. Inte bara i media utan även på FB.

Maken är förstås den som har bäddat ner hustrun efteråt. På tal om i vilken ordning de avled.

Nej, jag skriver inte att du hymlar. Men jämförelsen mellan familicide haltar tyvärr iom att maken väl inte står ut med henne och skjuter hela familjen inkl. sig själv.
Det står att det är många vittnen för övrigt som berättar om hennes beteende.

Btw. Varför är det i rätten? "The court heard".

Svårt utmanade föräldrar begår övergrepp på sin barn, är långtidsdeprimerade, sjukskrivna, har lägre inkomst, slår sina barn, suiciderar och är olyckligare än föräldrar i gemen. Låt oss inte förneka det även om vi hatar brottet som dessa föräldrar utförde.

Sen finns det såklart även gott om hjältar och närmast overkligt starka föräldrar som klarar av sina umbäranden galant utan hjälp och vänder allt negativt till något positivt. De kan fungera som förebilder så länge vi inte kräver att alla ska kunna leva upp till dessa fantastiska människor. Det gör vi ju faktiskt iinte i andra sammanhang... skola, arbete, sport, personlighet...

Vi föds olika, vi blir olika, beroende på gener och erfarenheter OCH beroende på vilket stöd vi får eller har förmåga att generera av vår omgivning och av samhället i övrigt. Det sistnämnda - samhället - finns bland annat till för att utjämna skillnaderna för barns tur och otur i lotteriet om vilka föräldrar de råkat få.

Ja, jag funderar på nåt liknande. Det är svårt, det är komplext och vi vet inte ett dugg annat än att den hemska händelsen satt myror i huvudet på många.

- Visioner om den ideala familjen.
Höga ideal och kanske ett mer konservativt synsätt, att man löser problem internt vilket leder till höga krav på individerna likaväl och höga krav för länge utvecklar stress, i värsta fall sjukdomsbild.
Familjen beskrivs upprätthålla fasader och isolera sig även om det parallellt finns en normalitet med yttre världen. De är inte isolerade per se men de har ett visst förhållningssätt. Extrem integritet å ena sidan, upplevs normala å andra sidan.
Jobbet sköts perfekt, båda föräldrarna är högpresterande. Lösningen med skolan kan vara i deras smak och riktning. Utbildning är viktig.
Skolan i den sociala sfären rår inte föräldrar på, inte ens den mest slutna familj. Barn kan inte plockas ut skolan och privatundervisas utan kontroll och tillsyn.

- Ingen acceptans.
Jag är övertygad om att sökande efter bot är på bas av omsorg, men de accepterar inte sina döttrars hälsotillstånd.

- För höga förväntningar.
Målsättningen är att hitta bot och bättring. Det är enormt intensivt gällande A (som snarare och högst troligt blir mer utmattad och troligen nedslagen). Ett slags verklighetsfrånvänt chasing shadows.

- Sökande med ljus och lykta kring ME.
Personligen anser jag att ME är en sjukdom per definition, men att det är komplext.

Tanken med sökande är alltid god, men vägen är snårig. Är man deprimerad så skulle jag tro att läsningen inte är värst upplyftande när det mest extrema framträder.

Speciellt problematiskt blir det om vuxnas berättelser om utsiktslös framtid appliceras på barn.
Det finns en extrem svartsyn, farhågor och det är tyvärr de som hörs och framträder mest. Media älskar drama likaväl.
Det finns även en tragedi i mitt tycke då det är två läger vilket kan göra att vissa människor med ME - för att tas på allvar - nästintill bara beskriver den jobbiga sidan på bekostnad av de dagar som kan fungera bättre med stöd, förståelse och acceptans.
Det kan med andra ord bli en extrem svartsyn, en felaktig dyster prognos på barn, där till och med eutanasi glider in i debatten.
I tråden här ses att vissa har en extremt skev syn på händelsen och tror sig vara nån sorts grandios form av Moder Theresa till skillnad mot andra.
Ordval som "hjälpte till" förekommer då det inte är annat är mord. "En flicka ville dö" som om det skulle legalisera morden. Flickornas tillstånd och dystra framtid dramatiseras, föräldrarnas vemod lyfts fram.

OM nu detta förekommer här relativt frekvent - vad har då föräldrarna mött för support väcker det som fråga inom mig?
Desperata, depressiva och sökande människor är mycket lättpåverkade.

Nånstans verkar de bryta sig bort från etablerad vård. Det finns diskussioner om remisser till BUP, vårdplaner. Kan vara missnöje, kan vara fel bemötande, kan vara att föräldrarna har för höga förväntningar på bot. Kan även vara att de påverkas parallellt av en svartsyn och dåliga rådgivare.

Jag tror de har sökt alternativmedicinsk behandlingsform - vilket inte är fel i sig men området är vanskligt då det florerar extrema avarter som inte är att betrakta som seriösa.
Problemet är att dessa ofta samtidigt etablerar en svartsyn gentemot etablerad vård för att påvisa sin egen nisch och förträfflighet.

Med seriös menas att inte förkasta etablerade vårdformer som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet (evidensbaserat, empiri, vetenskapligt stöd) - och bedra folk med storsvulna löften. Därav används hellre ordet komplementär än alternativ.

- De resignerar.
De är så inne i sin bubbla sen år tillbaka med den den första diagnosen på dottern att jag tror att nästa dotters symtom och sen diagnos är triggern, där kastar de in handduken. Jag har tyvärr svårt att se vad som skulle ha kunnat förhindra morden då de samtidigt spelar ett rollspel, håller fasader uppe och är så fruktansvärt eniga i sitt beslut båda två. Ett allierande som torde kräva en pansarvagn. Det påminner mig om när en självmordsbombare väl beslutat sig.

Polisträffen:
(..) vi har inte heller sett några brister att nån borde ha flaggat om nåt specifikt för att kunna förhindra det här, så att nej - jag kan inte svara på vad som skulle kunna ha gjorts för att förhindra detta."

Trots detta ska givetvis inblandade instanser rannsaka sig med konkret internutredning med frågeställningarna:
Missade vi nåt? Fanns det signaler? Hade vi kunnat hjälpa? Hur kan vi förhindra?

Det är mycket, mycket tragiskt det som skett. Två barn har berövats livet.
Jag skulle önska att barn med ME lyfts fram i debatten kring mordet, det mer positiva - att lära sig leva med sjukdomen - bejaka det friska. Att inte med överdrivet tårdrypande föräldrafokus kväver barnens röst. Igen..

Att det är en svartsyn hos paret råder ingen tvekan om även om vi inte vet alla kompontenter i det hela.
Jag kan inte se att varken utmattning eller depression är förklaringen till detta "kollektiva" beslut. Då skulle som sagt barn dö som flugor då sjukdom inte är unikt för föräldrar att tackla, en del mer sårbara, nån part kanske mer självmordsbenägen - men de är två vuxna personer som faller genom maskorna:
Gemensamt och i samförstånd mördar de sina två döttrar.

Håller med dig i vartenda ord, varenda stavelse!!

De har väl en annan typ av rättssystem än vi. En domstol som förhör alla istället död polisen.

Många hade vittnar om mammans fysiska obelelägenhet men endast Hushållerskan har berättat hur illa mannen blev behandlad. Troligtvis var han känslig för kritik också och hon visste vad som sårade hans stolthet. Han sägs ha sökt hjälp för flera år sedan mot en depression men led inte av den nu. Men det vet ju ingen...

https://www.google.se/amp/s/amp.theguardian.com/news/bush-mail/2015/oct/10/tragedy-of-hunt-family-lockhart-close-to-home-domestic-violence-australia

Det är dock helt korrekt uttalande. O ville att familjen skulle utplånas.
Enligt polisen ville även H det enligt efterlämnade handlingar.

Det enda vi med säkerhet idag kan sluta oss till är att O handgripligen såg till att i vart fall halva familjen dog. H och han själv.

Vad O och H var för sig mer praktiskt gjort vet vi inte. Det finns ytterligare två döda som bägge föräldrarna anses ansvariga för att ha mördat.

Men att hela familjen dvs även de två vuxna utplånats hade inte skett om inte O slutligen hade genomfört detta.

Polisen anser att de har underlag som visar att bägge föräldrarna var med på det hela. Det är antagligen helt sant.
Men det enda som verkligen är klarlagt rent praktiskt är att O var kapabel att ta sin hustrus och sitt eget liv. Det var inte H.

Ja, samhället har ju tyvärr inte hjälpt till så mycket detta fall, har i alla fall inte gjort rätt saker. Man har sett en familj i djup kris, det vittnar både skola och arbetsgivare om. Det man borde gjort, det är lätt att se med facit i hand, är att ge stöd och hjälp till familjen, i form av samtalsstöd, kurator och psykolog. Istället hjälpte man familjen att isolera sig och komma längre och längre från ett normalt liv. Skolan hjälpte till genom hemundervisningen och arbetsgivarna genom att tillåta arbete hemifrån i mycket stor utsträckning. Detta var naturligtvis gjort i välmening från skolan och arbetsgivare men det var nog till mer skada än hjälp i detta fall. Varför gjordes ingen anmälan till socialtjänsten som kunde gått in och stöttat familjen?

Det är som sagt ett väldigt udda fall - unikt i Sverige. Men för min del ska till nåt mer om två, till synes, annars fungerande föräldrar med god ekonomi och kontaktnät gemensamt tappar all kontroll. En begriper jag men inte att två successivt börjar isolera sig och planera mord.

Hur tror du att det är möjligt att de har blivit strypta/kvävda utan att ha plågats och haft en ofattbar dödsångest? Men frågan är inte huruvida det är sant lr inte för det är ett faktum.
Vad strypning/kvävning innebär för den som blir utsatt förstår de allra flesta vuxna människor utan att polisen behöver förklara. Det tar en bra stund innan offret förlorar medvetandet och du ska besparas ingående beskrivningar om vad som sker med kroppsliga reaktioner och hudfärg. Och hur en panikångest som kommer av att syret gradvis försvinner, kan yttra sig.

Att undertryckt aggression ofta ligger bakom strypningar är välkänt; som ett sätt att tysta den andres röst. Metoden är utdragen och gm måste vara uthållig och bruka stort fysiskt våld - vilket känsloläge kan det tyda på?

Hen skrev väl strypt (slash) kvävd.
För säkerhets skull ja. Enkel och snabb idiotsäker metod om det görs på rätt sätt - Varför gav han inte sin älskade hustru ett rep istället för att brutalt strypa henne?
Nej, de var mördade, alla tre.
Helt enligt plan? Jösses.

Jag har fetat några meningar i ditt långa, tänkvärda inlägg:

Den första är "man löser problem internt." Ja, så "banalt" var det kanske - att lösa problemen internt var den strategi som föräldrarna hade. De ville kanske inte blotta sig inför andra, och inte visa upp det som de själva betraktade som "svaghet." Ingen annan skulle få gräva i deras familjeförhållanden. Därmed gavs omgivningen inga möjligheter att reagera, slå larm eller ingripa.

Den andra meningen som jag fetat är : "målsättningen är att söka bort och bättring." Och ja, det verkar onekligen så - och det har vi varit inne på flera gånger tidigare. I jakten på den fullständiga hälsan glömdes det bort att barnen behövde stöd i att vara sjuka...Om barnen kände att enbart det friska var önskvärt - då kan sjukdomstillstånden för dem varit förenade med skuld- och mindervärdeskänslor. Och då blev de ännu mer trötta och "sjuka"...