Citat:
Ursprungligen postat av
maratonmaniker
Finns MÄNGDER med föräldrar som har svårt sjuka barn. Flerdubbelt värre diagnoser än ME (förringar inte sjukdomen men jämför). Finns multihandikappade barn som aldrig någonsin kommer kunna leva självständiga liv.......MEN de vill leva. De hittar ljusglimtar just där de är, här och nu, och så gör föräldrarna. Tar en dag i taget. I Bjärred-fallet var det föräldrarna som var sjukast. KANSKE finns en medicin som hjälper mot ME precis runt hörnet. Känns ju inte alltför utopiskt!
Ja. Det är den springande punkten för min del via många möten med familjer i kris. Även om de begär hjälp och givetvis är utmattade till bristningsgränsen. För att inte tala om ensamstående som kämpar varav det kan vara betydligt mer obalans såsom ekonomi eller litet kontaktnät. Homeostasen kan vara helt ur funktion.
Det berör mig ända in i benmärgen och ofta är svaret väldigt simpelt:
För att vi måste för xx skull.
Jag förstår även de som inte orkar mer. Men jag förstår inte att två är drivande mot denna hemska lösning där ingen part stoppar den andre, utan snarare allierar sig kring beslutet.
Därför tror jag det mer komplext än att prata om ME, depression och utmattning i mitt tycke. Att de är både deprimerade och utmattade betvivlas inte. Ej heller att de inte brydde sig om sina döttrar - men det de beslutar är groteskt.
Jag förstår inte brevet heller. Skulle det finnas svart på vitt att döttrarna blir kolli eller sakta men säkert ska dö i extrema plågor kan jag förstå svartsynen.
Men det är inte bara döttrarnas välmående det handlar om - de pratar likaväl om sig själva; att de inte står ut.
Då blir givetvis frågan
hur de kunnat få en så svart syn på sjukdomen och framtiden.
Polisen i Skåne, 19 januari 2018:
Citat:
"Anledningen som beskrivs i brevet var att de inte såg någon livskvalitet eller framtid på grund av sina döttrars sjukdomssituation. Brevet var undertecknat av båda föräldrarna."
https://polisen.se/aktuellt/nyheter/2018/januari/ny-information-om-arendet-i-bjarred/
Ett direktcitat av meningarna:
”Ingen av oss kommer någonsin leva något liv med egentlig mening”.