Citat:
Ursprungligen postat av
Walla-walla-wincha
För att öppna upp ett nytänk. Tänk er att...
Det finns en man som både är duktig på sitt arbete och är en älskad och uppskattad medarbetare på sitt jobb med massvis av kunskap. Denne man är öppen om sina svårigheter, delade med sig till sina arbetskamrater. Av sin svåra kamp.
Det finns en kvinna som knappt finns. Det har skrivits att hon varit duktig och hjälpsam på sitt arbete och uppskattad, i media. Denna kvinna är snudd på anonym, som om hon har någonting att dölja. Undviker att hamna i fokus. Kvinnan är deprimerad och mår oerhört dåligt.
Det finns postare som kände till familjen som nämnt i tråden att kvinnan var drivande. Den som sådde fröet.
Samma postare har även nämnt att flickorna mådde bättre när kvinnan inte var närvarande. Flickorna mådde bättre när de bara var med mannen eller när mannen var ledig och hemma. Flickorna blev sjuka när deras moder var med dem. En kvinna som fött dem borde skydda sina barn och vara rädda om dem. De borde vara en kvinnas allt.
Denna kvinna mår mycket dåligt, lever i ett mörker, samtidigt som kvinnan längtar efter sin man som är populär och framåt. Denna kvinna får en idé om hur hon ska få sin familj att bli mer sammansvetsade, att de ska vara hemma mer, bli lyckliga. Kvinnan smyger ner något i sina två barns föda och därmed är trötthet och andra(?) symtom i rullning. Munchhausen by proxy är väl vanligt bland kvinnor.
En flicka blir sämre och sämre, hennes far gör allt för att hitta bot. Åker till Tyskland för behandlingar och söker typ överallt. Fadern åker på skolmöten och håller den kontakten. Gör allt för sitt barn. Till sist får de en diagnos från en skånsk läkare på ett större sjukhus i Sverige. Sedan blir flickans lillasyster sjuk. Ett snabbt förlopp. Då hon också snabbt får hemundervisning. Plus samma diagnos som sin syster.
Någonstans på vägen blir det fel. Kvinnan drar med mannen si sina sjuka tankar om ett bättre liv efter döden.
Sen vet vi alla vad som händer. Båda är lika skyldiga.
Är det inte märkligt att det inte finns någon som försvarar kvinnan?
Är det inte märkligt att mannen försvaras av både vänner och arbetskamrater?
Tänk er att...
det kanske ligger någonting i det här.
Tack för att jag fick dela med mig av mina tankar om hur jag tror att det var.
Det har väl varit nån som pratade positivt om Hanna, en arbetskamrat som sa att Hanna pratade mycket om barnen som de flesta mammor gör på fikarasterna. Hanna kallade Moa för Tjoamoa , gulligt tycker jag. Hanna var borta en del från arbetet mot slutet med kort varsel. Hon skötte sitt arbete annars mycket bra och hon var både trevlig o snäll, med mycket empati, när nån jobbarkompis mådde dåligt.
Jag tror definitivt inte på att Hanna skulle ha Munchen by proxy, för hon skulle nog gått till läkaren själv och inte låta Oskar ta över den viktiga delen från henne.
Tror inte att lärarna eller rektorn, skulle säga att barnen var det aldrig problem med, de var glada och läraktiga...däremot var familjen i kris sen flera år och det var inom familjen.
Vi får som tur är ha olika åsikter och jag tror en hel del på rockkungens teori, mer än nåt annat.