Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Ja - å ena sidan högpresterande på sitt jobb, och å andra sidan oförmögen att hitta en uthärdlig lösning för familjen... Det kanske är just denna paradox som förvirrar oss alla som allra mest?

Citat från Aftonbladet igen (chefen):

]– Han hade fått ett stort forskningsanslag och kunde jobba mycket hemifrån. Under hösten gick han ner lite i tid, men han levererade ändå på en mycket hög nivå, säger chefen.

– Han var oerhört duktig och driven. Hans möjligheter i karriären var i princip obegränsade. Han skulle ha kunnat gå hur långt som helst.

Jag antar att berömmet av prestationer i arbetet ska framstå som "snällt", som ett sätt att förmildra eftermälet (?) För mig får det motsatt effekt. Det hade varit mer naturligt om vi fått veta att "O orkade inte arbeta som vanligt den sista tiden, man märkte att han krafter höll på att ta slut" (eller någonting liknande).

Om man har förmåga att prestera på topp på hög akademisk nivå, samtidigt som man inte "orkar" leva vidare med sin familj - då blir alltsammans väldigt gåtfullt. Det är då man får en känslan av att föräldrarna inte ville leva vidare och att de inte heller ville att barnen skulle få göra det...Och det är då det bli så kusligt och totalt obegripligt. Ingenting stämmer med vanligt tänkande...

Ja - å ena sidan högpresterande på sitt jobb, och å andra sidan oförmögen att hitta en uthärdlig lösning för familjen... Det kanske är just denna paradox som förvirrar oss alla som allra mest?

Citat från Aftonbladet igen (chefen):

– Han hade fått ett stort forskningsanslag och kunde jobba mycket hemifrån. Under hösten gick han ner lite i tid, men han levererade ändå på en mycket hög nivå, säger chefen.

– Han var oerhört duktig och driven. Hans möjligheter i karriären var i princip obegränsade. Han skulle ha kunnat gå hur långt som helst.

Jag antar att berömmet av prestationer i arbetet ska framstå som "snällt", som ett sätt att förmildra eftermälet (?) För mig får det motsatt effekt. Det hade varit mer naturligt om vi fått veta att "O orkade inte arbeta som vanligt den sista tiden, man märkte att han krafter höll på att ta slut" (eller någonting liknande).

Om man har förmåga att prestera på topp på hög akademisk nivå, samtidigt som man inte "orkar" leva vidare med sin familj - då blir alltsammans väldigt gåtfullt. Det är då man får en känslan av att föräldrarna inte ville leva vidare och att de inte heller ville att barnen skulle få göra det...Och det är då det bli så kusligt och totalt obegripligt. Ingenting stämmer med vanligt tänkande...

Ju mer jag får veta om fallet/familjen desto mindre förstår jag. Vad är detta? Dynamiken i familjen måste ha varit väldigt dysfunktionell, men sett ok ut utifrån. Stackars barn!

Håller med om att det vore intressant att veta mer om modern. Om inte annat för att bli ännu mer förvirrad och frågande.

Ja, och dessutom tycks det ha utvecklats något slags praxis i media att enbart uttala sig positivt om familjen och föräldrarna - så som ofta görs om döda. Det talas om hur duktigt de kämpade, hur bra de presterade, hur "vanliga" de verkade - trots sitt hårda öde.

Alla dessa vackra ord är säker avsedda som en tröst för efterlevande och som ett sätt att hedra de döda. Det är så man brukar göra.

Men det hjälper oss inte att förstå var sprickorna fanns och vilka sprickor som omgivningen eventuellt hade kunnat upptäcka. Och vi talar ju hela tiden om hur viktigt det är att försöka förstå vad man hade kunnat upptäcka och vad man hade kunnat ana - för att i fortsättningen bli mer uppmärksam på liknande riskfamiljer.

Antingen har hon, administratören, bara velat sätta ett datum eller så hämtar hon uppgiften från Skatteverket som i så fall har fått den uppgiften nyligen från polisen. Vet inte hur man kollar. Har man tillgång till Skatteverket uppgifter om sådant när man är användare?

Jag anser fortfarande att man är vid liv när man undertecknar sitt testamente men polisen verkar inte dela den uppfattningen eller så står det avsiktligt fel datum på testamentet.

Tönt. Insinuationer om intag av lugnande ger dig knappast stilpoäng.
Jag fattar precis vad jag svarade på och fetade i din text.
Att polis förskönande iom ordval lugnande vilket jag finner som rent bs.
Brevet kan du diskutera med nån som tar upp ämnet, jag gör det inte.

Hela detta fall är så fruktansvärt... men - det jag inte riktigt kan släppa...VEM uttalade orden första gången? VEM la fram som förslag att döda sina egna barn? Helt sjukt alltså. Och att då den andre - inte reagerar utan högst troligt håller med?!?

Flickkropparna var fulla av kemi.... Även om lugnande läkemedel saknades... Det var orsaken till att NFC behövde så lång tid på sig....... Det var uppgiften som man kommit överens om med anhöriga att utesluta att gå ut med......

Nej vem tar ens upp ämnet, tassa på tå

Du är sannerligen utan vett, men visst du har säkert en annan version om varför ett barn var "lugnandefri"... låt oss höra....

Exakt. Eller hade de nån sorts tro som gav dem näring att ha så skev syn?
Alltså även om de inte hade nåt offentligt medlem skap. Tro kan man göra ändå.
Är det tecken på nån störning om nån anhörig tänker till?