Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Ja, man undrar ju varför just denna utväg valdes.

När man hamnar i en svår och annorlunda livssituation försöker man väl först att lösa problemen utifrån de "vanliga" åtgärder som man känner till och som känns mest naturliga: som att gå ner i arbetstid, arbeta hemifrån och så vidare.

Om situationen, trots alla åtgärder, blir övermäktig, så kommer man väl till en punkt när man ger upp och säger :"nej, detta går inte längre." Man kommer till en bitter insikt. Frågan är vad man sedan gör av denna insikt?

Den bittra insikten medför kanske att man får ge upp sina tidigare livsdrömmar, ideal, värderingar, attityder, motivationsfaktorer och så vidare.

Kanske reagerar en del människor då genom att själva bli totalt utslagna, genom att kollapsa? Reagerar genom att själv bli psykiskt nedbruten och därmed bli inlagd på sjukhus? Det är i så fall en högst naturlig och förståelig reaktion.

Ja, folk reagerar olika, har olika sårbarhet, förmåga att hantera saker osv.
Men de är två och barn skulle dö på löpande band om sjukdomsbesked med påföljande depression för föräldrar skulle vara det ultimata svaret.
De här reagerar ju som en mussla som klappar igen skalet. Nog fasen hade de kunnat varit mer aktiva på hjälpsökarfronten, de lyckas ju både arbeta och vara aktiva då det söks behandling/bot för A.. De kastar sonika in handduken. De har sektbeteende men det finns ju inget sånt heller.

Haha,stilpoäng. Finns inget sådant.

Själmordsbrevet är skrivet i röran av de döda barnen, föräldrarna lade ner barnen, ordnade sitt, hade en cerenomi .

Ja.
Det är något patologiskt kontrollbehov över det hela. Att man själv vet bäst, sitter på den absoluta sanningen av hur världen ser ut. Att inte kunna släppa, delegera eller ha förtroende för omgivningens kompetens - bara den egna är bra nog.

Omgivningen ska inte kunna ta hand om barnen, barnen ska inte kunna mogna upp till fina vuxna, forskningen ska aldrig finna bot, statistiken att barn har bättre prognos och att mer än vartannat barn blir bättre tror man inte på, anhöriga ska inte kunna fördela kvarlåtenskapen ”rätt” - eller ens ta hand om barnen. Moa måste få hemundervisning. Omgivningen klarar inte det här om man inte själv styr och bestämmer.
Psykiatrin har inte fått möjlighet(?) att hjälpa och eftermälet måste skräddarsys på nätet så att det inte blir ”fel”.

Patologiskt extremt kontrollbehov.
Ingen annan vet eller kan bättre, styr man inte själv blir det fel.

Nu får jag en känsla av att det var Oskar som var hypokondrikern i familjen och kanske överdrev flickornas pubertala trötthet och pga den ville få sympati på jobbet där han målar upp en värre bild än vad det är. Tragiskt, verkligen ledsamt, för honom om han var så känslomässigt handikappad. Kanske inte visste vad kärlek var.

Nä, Hanna vet ingen någonting om. Hon bara skötte sitt jobb och var hjälpsam och omtyckt. Kanske chefen av generella skäl inte uttalar sig om tidigare anställda, dessutom döda. Sen skulle hon också bara dela ut idel lovord och höja Hanna till skyarna så det ger ingenting.

Skulle vilja att någon annan, kollega, ny eller gammal, eller någon kompis, släkting, granne, eller bara hon som jobbade i blomsterhandeln som Hanna likade på Facebook i november kan skriva här på Flashback. Öppna konto o skriv. Någon som bara kan berätta lite om det intryck Hanna gav kan räcka.

Jag får en slags " jakten på den heliga graal" känsla.
Full rulle med en utmattad tös och sen noll?
Nej, det fanns inget bot. Nej, fan inte en till.
Jag betvivlar inte ett dugg att de älskade sina döttrar, ej heller bekymrade och trötta. Men det är nåt skevt, nåt mer.
Kollektivt självmord och mord på två barn är ett jäkla steg från att begå självmord, att nån av dem inte mäktar med. Det är inte jämförbart.
Har de bestämt sig är jag till och med tveksam på att nån kunnat hjälpa dem, de drar sig undan. Det är nåt mer men vad.

Ja - å ena sidan högpresterande på sitt jobb, och å andra sidan oförmögen att hitta en uthärdlig lösning för familjen... Det kanske är just denna paradox som förvirrar oss alla som allra mest?

Citat från Aftonbladet igen (chefen):

– Han hade fått ett stort forskningsanslag och kunde jobba mycket hemifrån. Under hösten gick han ner lite i tid, men han levererade ändå på en mycket hög nivå, säger chefen.

– Han var oerhört duktig och driven. Hans möjligheter i karriären var i princip obegränsade. Han skulle ha kunnat gå hur långt som helst.

Jag antar att berömmet av prestationer i arbetet ska framstå som "snällt", som ett sätt att förmildra eftermälet (?) För mig får det motsatt effekt. Det hade varit mer naturligt om vi fått veta att "O orkade inte arbeta som vanligt den sista tiden, man märkte att han krafter höll på att ta slut" (eller någonting liknande).

Om man har förmåga att prestera på topp på hög akademisk nivå, samtidigt som man inte "orkar" leva vidare med sin familj - då blir alltsammans väldigt gåtfullt. Det är då man får en känslan av att föräldrarna inte ville leva vidare och att de inte heller ville att barnen skulle få göra det...Och det är då det bli så kusligt och totalt obegripligt. Ingenting stämmer med vanligt tänkande...

Ju mer jag får veta om fallet/familjen desto mindre förstår jag. Vad är detta? Dynamiken i familjen måste ha varit väldigt dysfunktionell, men sett ok ut utifrån. Stackars barn!

Håller med om att det vore intressant att veta mer om modern. Om inte annat för att bli ännu mer förvirrad och frågande.

Hanna Maragareta Brenton (Henkow)
Född: 3 aug 1969 I: V Frölunda Gbg
Avled: 9 jan 2018 (vid 48 års ålder) I: Bjärred

Så står det på sidan. Flickorna står det bara januari 2018 på

Ja, det är väl just de här bitarna som fattas...Hur var föräldrarna som personer? Vilka värderingar hade de? Rigida i sitt tänkande? Prestigefyllda in absurdum? Alltså, hur var de långt innan morden?

Det är nog svårt att få en uppfattning om föräldrarnas personligheter genom att bara analysera mordtillfället eller tiden allra närmast före.

Ja, och dessutom tycks det ha utvecklats något slags praxis i media att enbart uttala sig positivt om familjen och föräldrarna - så som ofta görs om döda. Det talas om hur duktigt de kämpade, hur bra de presterade, hur "vanliga" de verkade - trots sitt hårda öde.

Alla dessa vackra ord är säker avsedda som en tröst för efterlevande och som ett sätt att hedra de döda. Det är så man brukar göra.

Men det hjälper oss inte att förstå var sprickorna fanns och vilka sprickor som omgivningen eventuellt hade kunnat upptäcka. Och vi talar ju hela tiden om hur viktigt det är att försöka förstå vad man hade kunnat upptäcka och vad man hade kunnat ana - för att i fortsättningen bli mer uppmärksam på liknande riskfamiljer.

Antingen har hon, administratören, bara velat sätta ett datum eller så hämtar hon uppgiften från Skatteverket som i så fall har fått den uppgiften nyligen från polisen. Vet inte hur man kollar. Har man tillgång till Skatteverket uppgifter om sådant när man är användare?

Jag anser fortfarande att man är vid liv när man undertecknar sitt testamente men polisen verkar inte dela den uppfattningen eller så står det avsiktligt fel datum på testamentet.