Citat:
Jag vill inte förringa det faktum att folk naturligtvis tyvärr blir dåligt bemötta av sjukvården ibland, det händer definitivt. Säkert för ME-sjuka och säkert för andra sjukdomar. Det sker 68 miljoner sjukvårdsbesök i Sverige varje år (2015).
Men bortsett från att töserna inte kunde erbjudas botande behandling för ME, vad talar för att dessa flickor med vältaliga föräldrar - i vart fall Oskar var bevisligen sådan - upplevde att de blivit illa bemötta från sjukvården?
Flickorna har fått diagnoser - något som en del patienter beskriver att de fått vänta väldigt länge på. För att sätta diagnosen ME krävs väldigt stora och omfattande utredning, så det har barnen nog gått igenom. Flickorna har fått specialintyg och de har beviljats och fått närmast unikt inrättade av adnexskolor i hemmet. Från bägge skolor. Föräldrarna kunde jobba hemifrån.
Enligt polisens pressmöte 11/12 hade bägge barnen vårdplaner inrättade och således planerad uppföljning.
Det är naturligtvis fel att sjukvården bemöter en hjälpsökande dåligt. Men det är inte alltid som likamedstecken på dåligt bemötande inträffar när en patient inte får sina krav uppfyllda.
Numera får sjukvården lägga ner väldigt mycket tid på rent tjafs om varför inte vissa kan slippa betala patientavgifter när de ”bara vill ha lite hjälp” eller varför inte rena skönhetsingrepp bekostas av det allmänna. Mycket tid läggs också på sjukskrivningsdiskussioner där det numera finns tydliga riktlinjer som vården måste följa. Att det finns ett flödesschema hur saker och ting ska utredas och handläggas skapar också mycket irritation hos dem som direkt kräver stor utredning av allt.
Av många kallas det här för ”dåligt bemötande”.
Så min fråga är- har vi fått minsta indikation på att just Agnes och Moa bemöttes dåligt av sjukvården.
Men bortsett från att töserna inte kunde erbjudas botande behandling för ME, vad talar för att dessa flickor med vältaliga föräldrar - i vart fall Oskar var bevisligen sådan - upplevde att de blivit illa bemötta från sjukvården?
Flickorna har fått diagnoser - något som en del patienter beskriver att de fått vänta väldigt länge på. För att sätta diagnosen ME krävs väldigt stora och omfattande utredning, så det har barnen nog gått igenom. Flickorna har fått specialintyg och de har beviljats och fått närmast unikt inrättade av adnexskolor i hemmet. Från bägge skolor. Föräldrarna kunde jobba hemifrån.
Enligt polisens pressmöte 11/12 hade bägge barnen vårdplaner inrättade och således planerad uppföljning.
Det är naturligtvis fel att sjukvården bemöter en hjälpsökande dåligt. Men det är inte alltid som likamedstecken på dåligt bemötande inträffar när en patient inte får sina krav uppfyllda.
Numera får sjukvården lägga ner väldigt mycket tid på rent tjafs om varför inte vissa kan slippa betala patientavgifter när de ”bara vill ha lite hjälp” eller varför inte rena skönhetsingrepp bekostas av det allmänna. Mycket tid läggs också på sjukskrivningsdiskussioner där det numera finns tydliga riktlinjer som vården måste följa. Att det finns ett flödesschema hur saker och ting ska utredas och handläggas skapar också mycket irritation hos dem som direkt kräver stor utredning av allt.
Av många kallas det här för ”dåligt bemötande”.
Så min fråga är- har vi fått minsta indikation på att just Agnes och Moa bemöttes dåligt av sjukvården.
Jag har stor behållning av dina inlägg, och kommer med egna synpunkter.
Vem blir bemött trevligt nu förtiden? Och vad har det med saken att göra?
Det saknar relevans vad andra gör, eller hur de bemöter oss. Det handlar alltid om hur vi reagerar på ett otrevligt bemötande och våra reaktioner i övrigt i stort och smått. Livet består av det vi kan påverka och det vi inte kan påverka, och hur vi gillar läget.
I detta fall har familjen blivit väl bemötta av skolan och Oscar visste hur man äskar resurser. Sjukvården har gett honom det han ville ha; intyg. Att det inte gick att bota all denna trötthet, har med med att vem skulle inte bli uttröttad av att leva mad en stridslysten galning som Oscar?
Jag var ute direkt i tråden med psykopat/sociopat varning på den "förträfflige" Oscar som snöat in sig på något så banalt och trist som moms. Det kryllar av folk som honom i korridorerna på olika lärosäten, och genom utnötningsteknik stiger de i graderna. Filurer som Oscar brukar föreläsa mycket och blir därför "populära" hos kollegor, som sen kan ägna sig åt forskning och annat mer meningsfullt än att nöta in repetitivt tjafs i studenterna. Professor blev han inte än. Men hade han levat så hade han förr eller senare blivit det, när turen inträffat med ingen annan sökande på någon tjänst.
Ingen människa har rätt att ta någon annans liv, eller ens ha åsikter om andra människors livskvalite. Det gäller allas rätt till liv, oavsett ålder och tillstånd. Vi har hört om sjukvårdspersonal som visat sig vara massmördare, som avlivar gamlingar och patienter. Det är avskyvärt och skrämmande.
Detta fall är vidrigt just för att det handlar om barn som blir mördade av sina föräldrar. Det strider mot allt som har med mänsklighet att göra. Det som skrämmer mig är att agerandet "förstås", "förklaras" och till och med ses på som en rationell handling, då vi andra inte förstår hur hemskt ME är, och hur andra svåra sjukdomar och syndrom är att leva med. Fy faan, för dessa resonemang! Men skriva i tråden och agitera för förståelse orkar de som har en ME agenda.
Ingen sjukdom eller handikapp och bemötande av samhället är en förklaring, just för att flickorna var begåvade med ett utvecklingspotential. Inga inlärningssvårigheter eller sociala problem är kända. Bara en svaghet som inte riktigt kan diagnostiseras.
Jag jämför Oscar med herr Goebbles som också hade full kontroll över frun och barnen, och hade åsikter om andra individers rätt at leva eller mening med livet. Typ att det är inte ett liv värt att leva för barnen, om inte Hitler styr då tredje riket upphör. Samma syn om livskvalitet har Oscar, till den grad att det inte är värt att leva om man inte är så frisk som Oscar själv tycker man ska vara för att ha rätt att bli vuxen och ha rätt till sin eget liv. Det handlar ytterst om Oscar förakt för svaghet, där det var han som var feg och ond.
