Skvaller om Horace Engdahl?

Oavsett vad man ser på klippet, är det uppenbart att en gentleman inte uppför sig på detta sätt.

Att Horace kallar sig för gentleman och har skaffat sig en förebild i kladden, på hur han uppfattar en gentleman och dennes leverne, reducerar ordet gentleman till ett ynkligt epitet.

När galningar drabbar oss, är vi alla, och särskilt de institutioner som ska skydda oss, handfallna eftersom det vi ser konkret i verkligheten, inte stämmer överens med bilden av Sverige.

Det är ju snöpligt att det finns galningar i fina sällskap som akademier och i rättsväsendet. Det blir en idiotisk intellektuell debatt i stället för att göra det rätta. Det är inte Horace som är problemet. Problemet är alla de filurer som låter honom hålla på med sin skit på bekostnad av Nobelpriset i litteratur,.

Just ja, själv har jag svårt för kulturmedias favvokombination äldre man + ung snygg feminist. Tunga gardet och lätta lagom kaxiga gardet. Typisk kultur-tv.
Nä jag tror inte att hon ställer upp i det programmet igen.

Han har uppenbarligen delat ut Svenska akademiens hyresrätter till nära och kära.

Här talar sonen Marcel om lägenheten från 1880-talet på Södermalm. Jag vet dock inte om detta är lägenheten han fått från Svenska akademien.
https://www.residencemagazine.se/titta-in-hemma-hos-supermodellen-frida-gustavsson-och-marcel-engdahl/
Mer om utdelningen av lägenhet till sonen. Enligt Aftonbladet ligger den lägenheten på Mariatorget på Södermalm, så jag vet inte om det är samma:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/VVRvd/horace-engdahl-gav-lagenhet-at-sonen

Fast det låter som om tjejen redan bodde där när han flyttade in och möblerade med stöldgods:

Under åren har möblerna åkt fram och tillbaka mellan rummen, inte förrän pojkvännen Marcel Engdahl flyttade in för något år sedan föll allt på rätt plats. Kanske var det den röda stolen som hans morfar stal från italienska ambassaden efter ett dammigt seminarium som gjorde det?

Kan det ändå ha varit Akademiens lägenhet som gick till HEs sons flickvän?

Kom ihåg att HE älskar retorik, och inget är så kul för honom som att reta folk. Han bryr sig inte ett jota om vad han egentligen tycker bara han tror sig etablera ett övertag över den föraktliga pöbeln med sina fraser. Men han tycker ingenting, han bara orerar.

När han blir arg förlorar han vältaligheten och då hoppar det grodor ur mun, eller så kniper han käft och tar han till nävarna. Men när han blir "vältalig" då handlar det bara om formuleringar, inte om innehåll. Så hans inlägg i debatten är bara bluff och båg. Han må tala båd änglars och människors språk men är bara ekande brons och skrällande cymbal eftersom kärleken till sanningen lyser med sin frånvaro. Språk för honom är makt och manipulation, och därför hyllar han fortfarande sin mentor Arnault.

SVT har lagt ner planerna på en ny säsong, det gjorde de någon gång i våras. Givetvis hade det ingentiiiing att göra med Akademiens interna problem eller Arnault, enligt SVT själva.

Att vänstermedia och extremfeminister hatar Horace innebär ju att det måste vara en rekorderlig och vettig karl. Dessutom verkar han ha huvudet på skaft och ett starkt civilkurage. Det är ytterst sällan man hör någon så vältalig heller vilket borde uppskattas av alla.

Min erfarenhet ger honom dessutom rätt i att kvinnor inte hanterar maktkamper liknande den i SA lika bra som män. Kvinnor är ju generellt inga ledare utan undergivna till sin natur med bräckligare psyken vilket troligen är en av flera orsaker.

Att media dessutom tar varje ord från hans bittra exfru som sanning säger verkligen allt om deras makalösa inkompetens. Så vitt jag vet har han aldrig uttalat sig negativt offentligt om henne vilket hedrar honom.

Gör inte det Horre till en offerkofta? "Oj, det är så synd om mig, ingen förstår mig, jag är inte välkommen, det är inget fel på mig, jag är bara smartare än alla andra, därför kastar dom sten på mig, man får visst inte vara som jag är i ett Sverige som är som Tyskland fast för barn. Stackars mig. Snyft."

Och så spär han på med det ena mer provocerande uttalandet efter det andra, bara för att få sitta i offerkoftan i soffhörnet och slicka sår och tycka alla är hemska för att de inte ser upp till honom för alla böcker han har läst och glosor han lärt. Fattar ingen att syftet med alla hans provokationer bara är att få känna sig förföljd och utsatt? Dvs en som det är synd om? Och när folk inte reagerar tillräckligt då tar han i lite mer. Vässar tungan och säger något ännu mer nedvärderande om kvinnor bara för att få gotta sig i att känna sig förföljd av feminister. Typiskt masochistisk läggning.

Jag ser det faktiskt inte så. Jag medger att jag inte hört/läst alla kommentarer från Horace gällande denna såpopera. Men det jag hört/läst är argumenterande och ifrågasättande, utifrån Horace ingång och synsätt i Metoo-soppan, med en nära vän i ett slags epicentrum i detta. Jag hävdar fortfarande att sans och resonemang, jag anser Horace försöker sig på i denna tsunami, försvinner i känslostormar, högafflar och krav på avhuggna huvuden.

Fast är det någon som känslostormar så är det HE. Är det någon som ville ha om inte avhuggna huvuden så en avsatt sekreterare, så är det HE. När förtrollningen väl är bruten och man ser honom för vad han är så tycker jag inte att hans uttalanden är särskilt imponerande. Att hylla hans intelligens som vissa gör är meningslöst i de sammanhang han rör sig bland nobelpristagare, professorer och akademiledamöter. Jag skulle gissa att han intelligensmässig knappt når upp till genomsnittet i dessa kretsar. Vill du personligen idolisera honom är det fritt fram, men du kommer inte själv att framstå som särskilt brilliant, liksom att han inte vinner någon guldstjärna genom att välja den sextrakasserande elektrikern från Paris som förebild.

Det är fantastiskt vilket motstånd det kan finnas i Sverige på 2000-talet mot kvinnors rättigheter att bli tagna på allvar och att slippa sextrakasserier. Det är något riktigt smutsigt och fult och senilt över hans hån mot det intelligentare könet.

Nej, jag ser mej inte som briljant alls. Det jag bara tycker mej se är ett statuerande av ett exempel som med stor möjlighet inte alls blivit en sak i domstol i ett mer anonymt fall. Men å andra sidan finns en viss tillfredställelse i att vissa döms i alltför många nedlagda fall. Märk väl, jag har både ett syskon samt vänner och tidigare flickvän som blivit utsatta för alltifrån våldtäktförsök till regelrätt, nedlagt eller obetydligt straff. Icke att förglömma att vi alla är ofta satt i våran generations värderingar som kan vara svåra att revidera och ändra i alltför stora riktningar i hur vi ser nya strömningar i samhällsdebatten.

På något sätt litar jag ändå mer på domstolens bedömning av fallet än HEs. Jag kan inte komma ifrån känslan att domare m.fl. med den utbildning och erfarenhet de har har mer att komma med i saken än HE som mest verkar vilja briljera med sin retoriska färdighet och dessutom måste betraktas som jävig vad gäller sin relation med Arnault. Jag litar även mer på GWs bedömning är HE, av ungefär samma anledning. Han kan lagen bättre än HE och vet mycket mer om brottsfall än HE, och inte minst så är han inte likt HE jävig genom att vara god vän sedan decennier med den dömde.

Jag tror att HEs inställning har mycket att göra med det upprop han ledde för lite drygt tjugo år sedan då han deklarerade att kvinnornas klagomål på Arnault inget var annat än ett falskt alarm. Ingen välskriven artikel i DN 2017 eller domar i både Tingsrätt och Hovrätt 2018 kan få HE att ändra på den ståndpunkt han intog 1997. Problemet med det uppropet var förstås att det var helt rättsosäkert, för det sköttes inte av rättsapparaten utan av en krets nära vänner kring Arnault. Ändå blev det för HE den dom som för hans räkning skulle komma att gälla för all framtid. Det tycker jag är lite sorgligt. Men så är det. Är man envis som en åsna så ändrar man sig inte, även om det får honom att framstå som dum som en åsna. Så är han en åsna eller en gris? Det är frågan.