Citat:
Ursprungligen postat av
Anita.Nilsdotter
Vilket skitsnack och rentav dumt förtal. Angående den journalist han angreps av tidigare i år - den Horace berättar om i Schulmans podd nyligen - så förföljdes han på ett sätt han upplevde som störande, och sa ifrån. Begripligt.
Attacken finns filmad och tillgänglig på nätet. Journalisten gjorde bara sitt jobb, det fanns ingen anledning för Horre att knuffa denna kvinna in i väggen där han ångade fram. Känner han sig förföljd av att en journalist sträcker fram en mikrofon lider han nog av förföljelsemani. Kvinnan verkade inte ens särskilt påflugen, av klippet att döma. Tvärtom var det Horre som kom ångandes med dunder och brak.
Stackars Horre, nog verkar han må lite illa och känna sig förföljd av pöbeln. För det var väl det som var problemet, att det inte var en fin hovdam som stod där och neg för honom där han marcherade fram på den tänkta röda mattan, utan en murvel i täckjacka, en kreti och pleti, en pöbelråtta. Sånt som han inte kan annat än utstråla upphöjd förakt för och knuffa åt sidan som vore det ett tingest, inte en människa. Horres värld är nämligen mycket, mycket liten.
Men, han tycks ha hittat bot på detta. Hans störda och föraktfulla beteende krymper naturligtvis den hängivna skaran kring honom, men genom att spä på ytterligare med förakt för pöbel och feminister så garanterar han sig i alla fall en rejäl dos uppmärksamhet, så känner han sig något mindre ensam. All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet. Hellre ökänd än okänd.
Den känsla som framför allt karakteriserar honom är förakt. Sen upplever han förföljelse från de han föraktar. Och så knuffar han beskedliga kvinnor i väggen. Allt makes sense.
Han sa för övrigt inte ett ord. Han använde nävarna istället. Som det anstår en ledamot i Svenska akademien ... för språket, vad ska man med det till?