Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Har du obducerat någon som strypts eller kvävts? Eller ens sett en sådan individ?
Det har jag.
Det är inte en trevlig genomgång att konstatera hur personen måste ha lidit, kämpat med vidöppna ångestladdade ögon, fäktats, vridit sig. Det är ett vedervärdigt sätt att dö på!

Att någon utsätter sina egna 11 resp 14 åriga barn för detta går inte att ta in. Eller den hustru som man uppger sig fortfarande älska.
Oskar mördade definitivt Hanna. Bjärredsstryparen.

Baserar du din aversion mot MS/CFS på att du har obducerat? Det tyder ändå på någon sorts förmåga att kunna mentalisera. Försök då även vara objektiv i mentaliseringen gällande de övriga inblandade i denna tragiska händelse. Men framför allt försök förstå alla stackare som lider av ME/CFS där ute och som du förminskar och förnekar.

Handlar inte mycket av detta om 2 välutbildade vuxna som gjort lyckad karriär och som ser att deras döttrar inte kommer att prestera detsamma? Att hemundervisning 3 dagar i veckan och med en svår sjukdom kommer de aldrig att ”bli något” i föräldrarnas ögon. Att ett liv med lägre jobbstatus, lägre utbildningsnivå och med delvis sjukskrivning så tyckte de inte att barnen skulle få ett gott liv. Undrar just hur deras syn på gravt handikappade såg ut? Hur deras syn på rullstolsburna såg ut? Hur deras syn på olika handikapp såg ut?

Fanns det något av de fem fallen där det inte fanns tidigare mental ohälsa hos någon av föräldrarna?

Fallet du länkade har till ytan många likheter men mamman hade tydligen sedan länge problem med mental ohälsa och pappan hade varit våldsam i tidigare relationer.

En tanke som slår mig är: undrar om Hannas och Oskars mail angående morden varit lika bisarra? Det hade varit mycket intressant att ta del av hur deras kommunikation med varandra sett ut. Utåt verkade de som jag förstått mer än normala: omtyckta och uppskattade.

Lägg ner nu "Armstark". Du behöver inte göra dig så här dum.
Nej jag tycker inte om ME-sjukdomen. Inte cancer eller förkylningar heller.

Att strypa eller kväva en person man-mot-man är fullkomligt vedervärdig. Jag vet att en del här har försökt "skydda" Oskars eftermäle och den damage kontrollen pågår fortfarande kring hur jobbigt föräldrarna ska ha haft det.

Men det har ingen betydelse i relation till vad de gjorde!

Det har lika liten betydelse hur jobbigt Ander Eklund hade det eller hur han mådde innan han ströp Engla. Skälet - "inget liv i egentlig mening" - såg han nog också framför sig om han skulle åka dit om hon hade kunnat vittna.

Att man har det jobbigt och tungt, går ner sig är beskrivningar på varför en individ under längre tid kan ha varit på väg mot suicid. Men inte varför denna person ströp eller kvävde tre andra personer.

Man ska inte försöka linda in dessa vedervärdiga mord och mordplaner i något barmhärtighetsskimmer. Det är rent strunt. Det var brutala mord! Inget annat!
Det ska inte komma några beklagande hyllningsreportage om några andra personer än om de mördade barnen.

Jag tror att en stor rädsla var att inte kunna prestera på topp. Jag tror säkert att de var fulla av beundran inför rullstolsburna atleter eller de som trots handikapp utmärker sig på något sätt. Jag tror att de föraktade vad de upplevde som svaga, slöa, inkapabla människor. Jag tror att deras idé om vad som är ett meningsfullt liv inte var särskilt ödmjuk.

Till exempel en kollega till mig som kämpade genom hela sina tonår med svår ångest och anorexi och vars föräldrar sorglöst fortsatte uppmuntra henne att träna mer med motiveringen att "bara ointelligenta människor är feta och missköter sin kropp".

Strypning är verkligen ett vidrigt sätt att ta död på någon. Varför valde man ett så våldsamt sätt? Det måste vara vidrigt att vakna av att kämpa efter luft och se sin pappa eller mamma stå ovanför ens huvud.

Jag undrar lite om den där Kristoffersson, som skrev hyllningstalet till Oskar, har raderat det efter vad som nu kommit fram om dödsorsakerna på barnen.

Finns det något bevis, protokoll på att Oskar skulle bli professor innan han dog, innan han missade sIn konferens? Alltså innan han gick bort? Vet någon vad hans kollegor beskrev som att sista tiden var orättvis. Vad åsyftas?

Har funderat på det samma. Hur var attityden hemma om man under så lång tid överväger att mörda sina barn beroende på deras sjukdomstillstånd?
De må ha haft sina fasader men barn är fan inte dumma och kan nosa sig till att nåt inte är bra. Hur många barn blir inte introverta och grubblar om det är deras fel?
Om ett barn ger uttryck för att inte vilja leva så kan det likaväl vara en signal om annat, ett rop på hjälp som dock inte specar vad det gäller. Barn är oerhört lojala.
Dysfunktionell är nog rätt ordval i sammanhanget, det är nåt mer som varken depression eller utmattning kan förklara. Att bara lyckas hålla skenet uppe är en prestation. Att inte skicka en signal, inte be om hjälp - bara kasta in handduken. Vore det helt strandsatta, utan nån möjlighet till stöd och hjälp och helt ignorerats, en ekonomisk komponent - jo, kanske.
En förälder redo för självmord som tänker ta med sig sina stackars barn är inte så ovanligt, statistiskt sett en far. Men två?
Fångade i en situation som anses som total katastrof. För vem? Idealisering? Förlorade drömmar? Ser också sig själva som offer för omständigheterna? Det finns ett "oss" med i brevets mening, det är inte bara barnens svåra situation.
Jag har svårt att se att det bara rör sig om barnen även om jag inte misstror att de trots allt älskade dem och var förtvivlade. Tillvägagångssätt är makabert oavsett vad.

... och orkar man med förkortad undervisning i skolan, så borde man orka full undervisning i skolan. Orkar man det borde man orka att jobba lite efter skolan och då borde man palla ett heltidsjobb vid sidan om , eller har ditt resonemang en gräns någonstans?
Kanske sådana påhopp drev på slutet?

Det här med handskrivet brev ploppade upp i mitt huvud under presskonferensen, men jag tänkte då att det trots allt inte stämde eftersom det rapporterades att, citat:

"Förundersökningsledaren berättar: Det hittas tre dokument. Ett testamente, ett avskeds/förklaringsbrev och ett dokument som innehåller praktisk information till de anhöriga. Polisen har undersökt dem noggrant och konstaterat att ingen av de vuxna har varit vilseledd till att skriva på. Bläck på papprerna är tryckt innan de vuxna har skrivit sina anteckningar. Det är ingen text som har kommit till i efterhand. De har också konstaterat att namnteckningarna är autentiska."

Om man säger så, kan det ändå vara handskrivet?

Ni var/är några som hade bra info tidigt. Ingen nämnd och ingen glömd - ni vet vilka ni är. Jag vet med mig och kan villigt erkänna att jag ibland trott på er och ibland inte. Och att jag ofta protesterat med att "det är något som skaver" när något inte känns riktigt rätt. Någon gång har jag säkert varit lite otrevlig dessutom i uttrycket för mina tvivel och det ber jag om ursäkt för. Ni hade rätt i det mesta.

Men det jag fortsatt är tveksam till är om det verkligen fanns en video, om brevet verkligen var handskrivet av Hanna, bland annat. Jag vill inte trampa någon på tårna, för det är ju så att vissa saker blir man givetvis felinformerad kring hur väl insatt man än är och hur bra källor man än har. Barnen fick t.ex. inga "cocktails" som gjorde att de lugnt somnade in med föräldrarna vakande vid deras sida, det vet vi med säkerhet nu.

Jag tror fortfarande att föräldrarna hade en skev verklighetsuppfattning, delvis p.g.a. en slags religiös övertygelse eller snarare extrem livsåskådning. Jag har länge varit personligt övertygad om att de var scientologer, kanske inte de mest aktiva men ändå, och det tror jag fortfarande. På något sätt ger det mig den pusselbit som saknas för att jag ska kunna släppa detta fall, inte helt och hållet, men nästan. Det har berört mig på djupet från början och jag har nästan dagligen följt med i tråden och skrivit mycket i den själv. Det kommer jag nog fortsätta att göra, om än inte lika intensivt som tidigare. För jag börjar så sakta acceptera att jag nog aldrig kommer att kunna sluta tänka helt och hållet på detta fruktansvärda fall. Och att det är precis så det ska vara!

Agnes och Moa, jag tänker dagligen på er. På livet ni levde. På livet ni aldrig fick leva.
Agnes och Moa - jag glömmer er aldrig!
Vi får aldrig glömma er, vi måste fortsätta syna det som hände er, för att undvika att detta någonsin händer igen.
Det är det minsta vi är skyldiga er.

Lex Agnes och Moa

Tror du har helt rätt. Den där hyllningen fick nog en bitter bismak.

Jag tycker att det kunde städas och korrigeras lite på nätet nu när polisen slutligen nu sagt sitt och avslutat utredningen.
Till exempel något tillägg om att Oskar mördat sina barn och sin hustru skulle ju kunna vara på sin plats i den här personbeskrivningen:

https://www.nj.se/experter/oskar-henkow