Citat:
Ursprungligen postat av
harperlee
Båda barnen hade diagnosen ME. Alltså ingen misstro från läkarkåren i detta fall.
Det fanns vårdplaner för båda barnen (vårdplan låter jävligt mycket mer hoppfullt än mordplan i mina öron så vem av vården och föräldrarna skall man klandra tycker du?).
Hade de bett om avlastning? För skolan gjorde ju allt för att hjälpa dem, deras arbeten verkar ha gjort allt för att hjälpa dem. Var stötte de på misstro? Vem hjälpte inte dem?
En diagnos är ett ord på ett papper. Nästan ingen vågar sätta den idag. Rätt mycket tack vare en hätsk psykistriker som får många med sig. En allmän skeptisism gör att 95% av läkarkåren inte har en aning.
Tack vare Strandhäll finns inga riktlinjer.
Det enda som finns är b vitamin. Det finns alltså inget att skriva i en vårdplan.
De som satt diagnosen är inte behandlande läkare.
Den specialist som finns i Sverige vill inte berätta öppet att han behandlar med b 12 för att sjukdomen är under ständig attack av psykiatrikern Olle Reimers. Han för ett veritabelt korståg och är mannen bakom nedläggningen av Gottgries ME mottagning.
Det här påverkar såklart föräldrarna.
Hanna hade ju gillat en sida "stoppa nedläggningen"
Det kan ju ha varit deras enda förstående läkarkontakt. Det är ganska troligt.
Ang avlastning så avslås det över hela landet. Återigen denna Strandhäll. Folk får inte ens sjukersättning.
Jag tror knappast man kan wabba med diagnosen. Det var väl därför de gick ned i tid.
Det är en milsvid skillnad att vara sjuk i en accepterad eller oaccepterad sjukdom. Särskilt för anhöriga. Den vanmakten kan driva sköra människor in i dimman.