Ja jag kan lite historia. Om du pratar om jordbruken så slet kvinnor som djur på jordbruken också, jämsides med sina män. Man var hemma om och födde ungen sen ut igen. Mor-farföräldrar passade barnen.
Det är ingen som sagt något annat.
Jag kallar inte att arbeta på sin egen gård eller som piga att "vara ute i arbetslivet".
Det fick vi efter den industriella revolutionen då folk flyttade från landsbygden och in till stan och tog jobb hos arbetsgivare.
Vare sig det var på fabrik eller på kontor, så är den stora majoritetens sanning den jag beskriver.
Som med allt annat så finns det ofta undantag, men det är irrelevant.
Ledsen att behöva säga det här, men du är för dum för att förstå vad han menade. Jag förstod det dock direkt och kan förmedla det till dig om han inte orkar själv.
Snälla gör dig inte besväret, jag är redan trött på ditt dravel.
Det är ingen som sagt något annat.
Jag kallar inte att arbeta på sin egen gård eller som piga att "vara ute i arbetslivet".
Det fick vi efter den industriella revolutionen då folk flyttade från landsbygden och in till stan och tog jobb hos arbetsgivare.
Vare sig det var på fabrik eller på kontor, så är den stora majoritetens sanning den jag beskriver.
Som med allt annat så finns det ofta undantag, men det är irrelevant.
Ok bra då är vi ju överens om att kvinnor har slitit som djur genom hela historien och byggt upp samhället. (såklart tillsammans med sina bröder).
Du är fan cp på riktigt...
Det fanns inte direkt tid över till sådant för vanligt folk.
Vanligt folk så slavade mannen för mat på bordet, medan kvinnan var gravid eller ammandes.
Det var i princip allt alla vanliga individer gjorde.
Om männen tagit över halva ansvaret hade familjen dött.
Hade kvinnan tagit över arbetet hade de inte haft någon pension och dött svältdöd när de blev lite äldre.
Inga vanliga människor hade tid till uppfinningar, forskning, företagande eller liknande förrän den industriella revolutionen tog död på svält.
Vad hände då?
Kvinnlig frigörelse! Som gick hand i hand med mannens frigörelse.
Det är precis som om det aldrig funnits något patriarkat som hållt kvinnor nere, utan som om fattigdom, svält och misär var det avgörande... tänka sig!
Det var inte enbart mannen som slavade för att familjen skulle få mat på bordet och tak över huvudet. Både mannen och kvinnan var delaktiga i det slitsamma arbetet utanför hemmet för familjens överlevnad.
Läs vad jag skrivit i mitt inlägg med länkar till artiklar om kvinnors arbetssituation förr:
Kvinnor har i historien slitit hårt för att hon och hennes familj skulle överleva. De mjölkade kor, kärnade smör och gjorde ost, spann ull, rensade grönsakslandet, deltog i skördearbetet, hämtade vatten, sydde och vävde textilier, vårdade sårade soldater, grävde värn, konserverade och tillredde mat, bakade, slavade i fabriker, arbetade som månglerskor, tömde latrintunnor, var mursmäckor och mycket mer. Efter andra världskriget röjde så kallade Trümmerfrauen (ruinkvinnor) upp i ruinerna efter kriget. Med sina bara händer sorterade de stenar i olika hinkar, flyttade skrot, städade, släpade och slet ont i största allmänhet.
Om männen hade tagit över halva ansvaret för barn och hem, då skulle kvinnorna ha fått både mer ork och tid till att utföra ovannämnda arbetsuppgifter. De hade haft större chans att bli mindre utslitna. Och deras familjer hade överlevt.
Det fanns ingen pension på 1800-talet och tidigare, inte förrän 1913 i Sverige då folkpension infördes. Om kvinnan stannar hemma och tar hela ansvaret för både barn och bostad, då får hon en mycket knaper pension att leva på under sin ålderdom.
Under industrialiseringsepoken fick kvinnor inte studera på universitet. De tilläts inte heller att äga egendomar, förvalta sin ekonomi, fick inte sina patent utfärdade i sina egna namn, bli präster och så vidare. Dessa inskränkningar i kvinnors liv ledde till att mycket få kvinnor uppfann banbrytande grejer, forskade, drev företag, blev ministrar/direktörer/biskopar/brukspatroner/nobelpristagare med mera.
Det är ingen som sagt något annat.
Jag kallar inte att arbeta på sin egen gård eller som piga att "vara ute i arbetslivet".
Det fick vi efter den industriella revolutionen då folk flyttade från landsbygden och in till stan och tog jobb hos arbetsgivare.
Vare sig det var på fabrik eller på kontor, så är den stora majoritetens sanning den jag beskriver.
Som med allt annat så finns det ofta undantag, men det är irrelevant.
Jag noterar att du anser att hemmansägare, torpare, pigor och drängar före den industriella revolutionen inte ”var ute i arbetslivet” på sina bondgårdar. Tja, då var de väl lediga och sorgfria dagarna i ända utan att behöva ta en enda minuts ansvar för att arbeta i sitt anletes svett och tjäna sitt uppehälle.
Om arbetslivet är ett begrepp som uppkom först efter den industriella revolutionen, vad sysslade folk med innan dess för att försörja sina familjer? Slappade i hängmattan ute på landsbygden förstrött tuggande på ett halmstrå?