Citat:
Ursprungligen postat av
experten10
De saker du tar upp innebär att man omgående får ett stort problem. Nu betvivlar jag inte dina avsikter vad gäller de här sakerna men vad som alltid händer är att de frågor jag fetmarkerat drar till sig konspirationsentusiaster. Det är ofrånkomligt att det blir så på grund av allt konspirationsaktigt material som finns att läsa på Internet. Detta kan handlar om jude-teorier vilket vi sett exempel på vad gäller AfS men det kan även gälla allmänna vaga konspirationer vilket Jeff Ahls twitter vittnar om. Annie kom ingenstans trots att Ahl var helt övertygad om att hon skulle bli statsminister. Får vi se Mea Culpa från Ahl? Inte frivilligt.
På grund av allt detta behöver ett parti som AfS hålla ännu tydligare gränser än till och med Mattias Karlsson.
Nu kan jag fatta att man anser att Ryssland och krigande i Mellanöstern är viktiga frågor om året är 2015. Trumps tid vid presidentposten hittills har klart och tydligt visat att detta mestadels är distraktioner som man gör bäst i att låta bli. Det finns ingen fördel med att ge sig in i de frågorna.
Till att börja med: Tack för dina vänliga ord och dina instämmanden i den här tråden! Det är faktiskt inte alls så att allt ser mörkt ut för AfS här, åtminstone såtillvida som ganska många framför utmärkta synpunkter.
När det gäller det alternativa Europasamarbetet ser jag inget samband med problematiska konspirationsteorier och entusiaster för sådana. EU-kritiker och -revisionister finns ju i flera politiska läger - främst, men inte bara, i de konservativa och nationalistiska grupperna i Europaparlamentet, exempelvis. Det är väl en ganska okontroversiell fråga?
Neokonservatismen och krigen i Mellanöstern mötte ju massivt motstånd i hela västvärlden under Bushs tid som president, hos hela vänstern, hos huvuddelen av liberalerna som röstade på Demokraterna i USA, och även hos den fortfarande stora del av den konservativa rörelsen i USA som inte var neokonservativ utan betecknades som traditionellt konservativ eller paleokonservativ, och stödet för denna politik är fortfarande minimalt. Inte minst eftersom jag hela tiden stått i nära kontakt med den sistnämnda gruppen, den konservativa, främst genom och som representerad av Claes Ryn, en grupp som alltid varit motståndare till huvudlinjen i den amerikanska utrikespolitiken, ja sedan långt före de neokonservativas framträdande på 70-talet, i vissa avseenden under hela 1900-talet, och representerar en väl etablerad politisk, ideologisk och historiografisk tradition i USA, har jag svårt att se att allt detta skulle kunna reduceras till en fråga om konspirationsteorier. Jag har länge försökt bidra till förståelsen i Sverige av att det finns en stark konservativ opposition på detta område genom att dela artiklar från bl.a.
The American Conservative och
Chronicles i sociala media, och många liberaler och socialister har uppskattat och sympatiserat med detta. Liberalerna röstade på Obama för att få till stånd en förändring, men detta blev ett sätt att lura dem för att, i stort sett, den tidigare politiken skulle kunna fortsättas. Med Hillary Clinton gick detta inte längre, och i sak förenade sig ju faktiskt Sanders i mycket med Trump i en gemensam opposition mot Clinton och den djupa staten. Det finns kort sagt mycket stora rörelser både till höger och vänster i dessa frågor.
När det gäller Trump måste man väl avvakta och se hur mycket han kan och vill hålla av sina löften. Han har ju redan sagt upp Iran-avtalet för USA:s del, återinfört sanktioner, och två gånger bombat Syrien på tveksamma grunder. Jag tycker inte frågorna har blivit några distraktioner genom honom. AfS borde ansluta till den stora opinionen även i Sverige mot denna politik som vi ju själva mer eller mindre stödjer, en opinion som alltså inte ens vänstern driver på något kraftfullt sätt. Det kan bara vara en fördel för partiet, något som också ger moralisk trovärdighet och auktoritet.
Frågan om inställningen till Ryssland handlar förstås inte alls om något okritiskt försvar för Putin, utan bara om ett återupprättande av en normal, god relation i linje med en europeisk huvudtendens för närvarande, och inte minst om den svenska neutralitets- och alliansfrihetslinjen, som även som tyvärr blott nominell alltifrån kalla kriget ändå hade ett värde, och som nu kunde stärkas och anknytas till det övriga Norden och Europa med en långsiktig, ny, och av USA:s hittillsvarande politik oberoende sådan som mål. Därmed tror jag att vad jag menar med detta också helt enkelt är okontroversiellt för en majoritet av svenskar, som exempelvis bevisligen är mot NATO-anslutning. Det är väl knappast någon nackdel för AfS att profilera sig genom att fånga upp denna opinion och driva frågan bättre än vänstern gör idag.
Om AfS och Ahl själva förstör den fördel som jag menar att det skulle innebära att driva de här frågorna genom att blanda in extrema konspirationsteorier är det, menar jag, deras eget fel, inte frågornas i sig. Du har helt rätt i att det vore mycket beklagligt. Konspirationismen är en liten och i den allmänna debatten obetydlig riktning, numera mest en subkultur på nätet, men jag håller helt med om att partiet måste dra tydliga gränser här.
Eftersom dessa frågor är avgörande för mig i sig själva, som sådana, bedömer jag dem inte utifrån övervägandet om de är fördelaktiga för AfS i allmänhet, eller fördelaktiga för partiet i
något annat avseende, för någon annan fråga partiet driver. De är som sagt (tillsammans med frågorna om kulturen, skolan och vården) hela anledningen till att jag stöder AfS, och jag anser därför förstås att de borde driva dem t.o.m. om det
inte vore fördelaktigt utifrån andra kriterier. I synnerhet i ett sådant fall måste det parti jag hoppas att AfS är eller kan bli inte bara följa en existerande opinion, utan
skapa opinion. Men som tur är ser situationen enligt min mening inte ut så. Opinionen finns redan där, och om man driver frågorna på rätt sätt, med rätt gränsdragning, och med anknytning till de rätta analyserna, debattörerna o.s.v., tror jag alltså att det bara kan vara en fördel.
