Citat:
Din länk visar på det absurda att läkarna inte törs skriva rätt diagnos för då får patienterna sämre behandling - skrämmande!! Håller fullständigt med dig.
Det du citerar är ett tio månader gammalt inlägg som svar på att en postare skrivit att ME-sjuka aldrig orkar jobba, engagera sig eller delta i något. Du kanske bör citera hela stycket i stället.:
”Ja precis som du skriver tror jag också gäller.
Förstår egentligen inte hur ME-lobbyn kan ha en så stark patientförening (hur orkar de ) men det är kanske deras friska anhöriga som driver på. I vart fall är deras spridande av felaktig ovetenskaplig information direkt farlig. Folk kan få för sig att de har dessa diffusa symptom och bli förtvilade av pessimistiska prognoser som lobbyn sprider. Lobbyn gör detta för att få mer uppmärkasamhet och öka "allvaret" av ME. Kanske just det som hänt denna familj??”
I din så riktade indignation över precis allt som har med ME att göra kanske denna artikel är värd att läsa?
https://www.flashback.org/leave.php?u=http%3A%2F%2Fsverigesradio.se%2Fsida%2 Fartikel.aspx%3Fprogramid%3D104%26amp%3Bartikel%3D 6783283
Själv tror jag precis som en del andra här, att Bjärredsbarnens sjukdom dels var sekundär i betydelse till föräldrarnas egentliga problem och dels hade det inte spelat någon roll vilken typ av funktionsnedsättning eller sjukdom barnen led av.
De dog inte av ME. Det dog inte av bristande vård eller bemötande från sjukdvården. De dog inte för att Region Skåne inte har hade formulerat handlingsprogram eller upprättat vårdplaner vid ME. (Vi vet dessutom inte ens om de hade ME-diagnoser.)
De dog för att deras föräldrar inte kunde acceptera en liv med barnens sjukdomssituation. Inte ens fast vi idag vet att barnens besvär - om de led av ME - kunde ha gått över, de kunde bägge blivit helt återställda och friskförklarade.
Men det räckte inte för att uppfylla föräldrarnas kravspec!
Oavsett vad töserna led av - var det föräldrarna som var riktigt störda mentalt.
”Ja precis som du skriver tror jag också gäller.
Förstår egentligen inte hur ME-lobbyn kan ha en så stark patientförening (hur orkar de ) men det är kanske deras friska anhöriga som driver på. I vart fall är deras spridande av felaktig ovetenskaplig information direkt farlig. Folk kan få för sig att de har dessa diffusa symptom och bli förtvilade av pessimistiska prognoser som lobbyn sprider. Lobbyn gör detta för att få mer uppmärkasamhet och öka "allvaret" av ME. Kanske just det som hänt denna familj??”
I din så riktade indignation över precis allt som har med ME att göra kanske denna artikel är värd att läsa?
https://www.flashback.org/leave.php?u=http%3A%2F%2Fsverigesradio.se%2Fsida%2 Fartikel.aspx%3Fprogramid%3D104%26amp%3Bartikel%3D 6783283
Själv tror jag precis som en del andra här, att Bjärredsbarnens sjukdom dels var sekundär i betydelse till föräldrarnas egentliga problem och dels hade det inte spelat någon roll vilken typ av funktionsnedsättning eller sjukdom barnen led av.
De dog inte av ME. Det dog inte av bristande vård eller bemötande från sjukdvården. De dog inte för att Region Skåne inte har hade formulerat handlingsprogram eller upprättat vårdplaner vid ME. (Vi vet dessutom inte ens om de hade ME-diagnoser.)
De dog för att deras föräldrar inte kunde acceptera en liv med barnens sjukdomssituation. Inte ens fast vi idag vet att barnens besvär - om de led av ME - kunde ha gått över, de kunde bägge blivit helt återställda och friskförklarade.
Men det räckte inte för att uppfylla föräldrarnas kravspec!
Oavsett vad töserna led av - var det föräldrarna som var riktigt störda mentalt.