Den STORA tråden om hen, hän och h*n [Sammanfogad]

Det var ingen som saknade detta ord för tio år sedan, jag ser ingen nytta med det, en text vari ordet förekommer blir enbart svårläst, i synnerhet som de vilka brukar ordet ifråga gärna kryddar sina textalster med så många exemplar som möjligt.

Det är ju dessutom mycket intetsägande formulerat och jag misstänker starkt att den som gjort det sökt med ljus och lykta för att få in ordet. Varför inte i stället skriva konkret och klart:

Läser i ett annat delforum en mening som bär syn för sägen när det gäller hur »hen«-användning ökar antalet pronomen:


Borde skrivas: Läraren är sjukskriven efter att, för länge sedan, tappat greppet om ordning i klassen.

För ett tag sen snubblade jag över en video med Jordan B. Peterson, där han förklarade att han inte tänkte anpassa sig efter någon annans språkbruk som byggde på en ideologi han inte höll med om. I det här fallet vänsterns teorier om oändligt många kön. Sedan dess har jag inte överhuvudtaget känt någon skyldighet att kalla folk vid andra pronomen än vad deras biologi säger mig.

Och för att vara ärlig, om ens största problem i livet är att folk använder fel pronomen har man nog egentligen inga problem.

Känns som en rimlig tankegång. Ordet "hen" måste väl vara enbart politiskt. Man kan ju använda t ex "vederbörande" som uppfyller exakt samma syfte i min mening.

Hen är inte enbart politiskt. Det används, såvitt jag förstår, i två sammanhang.

1. När man av olika skäl inte vill presumera någons kön alt. när någon inte identifierar sig som en 'han' eller en 'hon'.

2. När man inte har kännedom om könet eller inte vill avslöja. Det finns många sammanhang där man vill kunna diskutera en situation utan att avslöja några personliga detaljer. T.ex. en skolkurator som på en skolkuratorskonferens diskuterar ett case där könet är irrelevant, då kan det vara sympatiskt med sådan anonymisering. Det kan också vara så att du inte vet könet.

För egen del tycker jag att det är barnsligt att inte respektera individers önskemål kring hur de vill bli betraktade. Jag kan tycka vad jag vill, men om någon säger sig vara 'hen' får den väl vara det. Men då får de säga det - jag presumerar kön tills någon önskar motsatsen.

Visst kan man använda 'vederbörande', 'personen' eller andra varianten men språket blir snabbt väldigt styltigt. Personliga pronomen är nödvändiga.

Behovet av ordet ifråga har uppkommit tämligen nyligen, ingen saknade det för 20 år sedan. Det är ytterst sällan någon måste bli omnämnd med neutral könsbeteckning, dessa tillfällen kan med fördel allehanda omskrivningar nyttjas som onödiggör bruket av det ord varom fråga är. Av någon (politisk?) anledning är det ej sällan så att när det ifrågavarande ordet kommer i bruk gör skribenten allt vad denne kan för att krydda sin textanrättning med så många exemplar av detta ord som det bara är möjligt, det skall inte undgå läsaren att det gjorts stora ansträngningar för att neutralisera könstillhörigheten på den som omförmäls i texten.

Det är tvärtom så, om du tittar lite i tråden, att »hen« oftast gör språket styltigare eftersom det inte är naturligt. Folk som fått för sig att ett e mellan h och n plötsligt »täppt till en lucka i språket« är helt sonika i de flesta fall dåliga på att skriva. Det gör att de trycker in »hen« lite här och var, där det inte ens behövs ett pronomen för att beskriva det avsedda. Naturliga »den« ersätts också med »hen«, vilket gör det skrivna tjatigt.

Personliga pronomen fyller en plats, men ska hanteras sparsamt och med förstånd. »Opersonliga« pronomen (läs könsneutrala) kan och bör varieras. De ska hanteras ännu mer sparsamt och »den« räcker mer än väl i kombination med omskrivning eller andra alternativ (vederbörande, personen, eleven, läraren osv.).

Nu talar jag från egen erfarenhet, men jag har i många år skrivit 'h*n' ungefär lika ofta som 'han/hon'.

Att behovet är sällsynt är knappast ett argument mot ordets existens. Det finns absolut tillfällen där ordet fyller en funktion som inte är politisk.

I övrigt håller jag väl med dig - att söka skäl för att använda ord blir tramsigt.

Som sagt: jag har inte mycket till övers för stora delar av den politiska användningen men ordet fyller en funktion. Instämmer i att det förstås - precis som allt annat - måste användas med förstånd. Excesser och styltighet är sällan eftersträvansvärt.

Vill fortfarande hävda att med allehanda omskrivningar kan behovet av ett könsneutralt ord elimineras. De tillfällen som ordet ifråga används i dylika syften är dessutom sällsynta, tyvärr nog så vanligt att det skall visas att här är vi minsann inte mansdominerade, eller vad de nu vill påvisa med ett användande då man pepprar meningarna fulla av nyssnämnda ord, betydligt fler än vad annars skulle ha varit av "han" eller "hon".

Lärs "hen" skiten ut i dagens skola?

Kan uppriktigt inte förstå motståndet mot ordets blotta existens. Överanvändning? Politisering? Absolut. Men existensen? Det är ett fenomen som folk uppenbarligen (i olika grad anser behövligt) och som dessutom förekommer i ett ganska stort antal andra språk.

Det är väl klart att den som behärskar ett språk för det mesta kan skriva om och välja andra vägar fram. Men varför begränsa sig? Tycker det verkar lika dumt som att av politiska skäl överanvända ordet.