Citat:
Tänk däremot vad som händer om två personer med mycket dåligt psykiskt mående söker stöd hos patientföreningar och intressegrupper som inte är intresserade av att moderera bilden av sjukdomen eller erbjuda konstruktiva råd... Om man överallt får information som påstår att situationen är nattsvart. Att man får höra från dessa att ens barn drabbats av världens värsta sjukdom utan hopp om lindring... Att självmord verkar inte bara mötas med förståelse utan närmast innebär en slags martyrskap?
Tack!
Det är exakt detta som jag också försökt föra fram.
Hur påverkas redan deprimerade personer, som kanske Oskar och Hanna, av skräckpropaganda om ”väldens värsta sjukdom” när tidningsreportage berättar om de sjuka som suiciderat?
Alla sjukdomar är tunga att bära för den som drabbas, det går inte att sätta poäng på lidande.
Man kan dock räkna upp väldigt många sjukdomsdiagnoser som definitivt innebär mycket lidande och död, ex svår cancer, utvecklad aids, spetälska, ALS, svår malaria, växande hjärntumörer, ärftliga genetiska barnsjukdomar som innebär plågsam död inom några år etc, etc. Det finns en uppsjö av sk sällsynta diagnoser och syndrom som ofta innebär en fruktansvärd sjukhistoria.
Vi brukar dock inte få läsa reportage om dessa sjuka personers enorma lidande eller suicid.
Det brukar media undvika för att inte skapa räddsla, oro och ångest hos andra.
Frågan uppstår varför media släppt etiska överväganden kring ME-reportage?
Om det stämmer att töserna hade diagnos på ME och att föräldrarna i samförstånd därför mördade dem, samtidigt som det månaderna och framför allt just dagarna innan förekom flera skräckfyllda reportage om ”ME” och hur sjuka suiciderat - är det något som verkligen bör komma fram.
Det är etiskt helt enkelt inte försvarbart med så vinklad mediarapporteringen som kan döda hoppet och knäcka sjuka och deras anhöriga.
Media bör manas till sans och förnuft och korrekt faktarapportering: ME är inte en dödlig sjukdom. Runt var tionde ME-sjuk tillfrisknar helt. Majoritet kan leva ett ganska bra liv och ca hälften blir bättre över tiden.
Det innebär - naturligtvis - att mer forskning och resurser behövs för att ytterligare förbättra statistiken för ME-sjuka, men vägen dit går inte över vinklade skräckbilder i media.
)