Citat:
Ursprungligen postat av
experten10
Du får ursäkta om jag inte riktigt förstår frågan du ställer. Vad jag menar är att JOB rekommenderade att AfS:arna skulle läsa dina inlägg. Så tänk om de gjorde det och att deras totalfiasko delvis är ett resultat av den läsningen? Jag skriver detta av den anledningen att det är väldigt komplicerat att hitta i rätt i denna fråga, i synnerhet i praktiken i dag vilket vad det nu var de trodde höll på med är ett bevis på. Jag kommenterade AfS tidigare i somras annorstädes och påpekade att partiet saknar något som helst djup, därvidlag har JOB helt rätt.
Vad jag också noterat är att de använde termen "Återvandringsverket". Den termen bollades runt lite på skänt i MKoM-tråden och det ter sig uppenbart att de fått den därifrån. Diskussionerna i den tråden i våras handlade lite om huruvida återvandring/hemvandring/kretsloppsmigration är något som skulle kunna komma upp i valdebatten. Vissa trodde så, andra, däribland jag, trodde det inte. Möjligen trodde AfS att samhället var moget att ta emot deras budskap och att de skulle göra succé -- kanske trodde de detta efter att ha läst i tråden?
Och vad gör man med det budskapet? Hur omsätts det i praktiken? Och till premissen: är svenskar i praktiken så som vilket annat folk som helst vad gäller självbild. Jag tänker på sprickan mellan stad och landsbygd, alla våra svenskar som vill kalla sig "upplysta" "världsmedborgare" och så vidare. Tonåringar/unga vuxna som inte känner till annat än vad som händer på mobilen? Detta gör det hela mer komplicerat och det är därför jag gång på gång vill poängtera att man inte kan applicera samma sak på svenskar som på en "segregerad" diasporagrupp. Det fungerar helt enkelt inte. Man måste angripa det hela på annat sätt.
Nog för att svenskar är ett ganska märkligt folk, men så olika danskar, finnar och norrmän är de faktiskt inte. I samtliga dessa tre länder är oytos retorik en självklarhet.
Det där med "upplysta världsmedborgare" är bara en fasad. I praktiken gillar svenskarna bara mångkultur så länge det handlar om andra européer, civiliserade östasiater eller ateistiska iranier. Och inte ens då är de speciellt sugna på att hamna i minoritet. Sedan är det en annan sak att svenskarna är så kuvade att de sällan törs säga ifrån.
Ju mer globalisering, desto större blir behovet av någon som tar svenskheten i försvar. Globalisering och kulturmöten (ofta = kulturkrockar) gör att behovet av ett intresseparti för svenskarna
ökar, inte tvärtom. Detta borde inte vara så svårt att förstå.
Sedan finns det förstås en inneboende tröghet i systemet som gör att folk tenderar att välja det som är mer inkört. I det här fallet SD om man är trött på invandring. Det är alltid svårt för nya partier att etablera sig om det finns ett nöjaktigt alternativ, vilket många invandringskritiker uppenbarligen anser att SD är. Det AfS behöver göra är alltså att vara tydliga med varför de behövs. På vilket sätt skiljer man sig från SD? Det är här man bör lägga krutet istället för att anpassa ihjäl sig.